Skatteverket får besluta om revision för att genomföra kontroller utifrån de syften som anges i lagen. Revision kan ske genom kontroll av den reviderades eget uppgiftslämnade och även för kontroll av annans uppgiftslämnande, s.k. tredjemansrevision.
Om revisionsbeslutets innehåll och när underrättelse ska ske kan du läsa om i Regler om revisionsbeslutet.
Revision är en särskilt reglerad kontrollform som ger Skatteverket en möjlighet till djupare utredning. De kontroller som Skatteverket vill göra genom revision ska framgå av revisionsbeslutet. Revisionen får bara användas till att avse kontroll enligt syften som anges i lagen. Revisionen kan avse både kontroll av egen beskattning och kontroll av annans beskattning (tredjemansrevision).
Revision enligt skatteförfarandelagen (SFL) kan ske i följande syften:
Dessutom kan revision ske vid en annan stats begäran om informationsutbyte.
Revision kan t.ex. avse kontroll av att uppgiftsskyldighet har fullgjorts rörande uppgifter som är av betydelse för bestämmande av inkomstskatt, avkastningsskatt, mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter.
Revision får ske i syfte att kontrollera att uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. SFL har fullgjorts (41 kap. 2 § första stycket 1 SFL). Uppgiftsskyldigheten fullgörs genom att den som ska lämna uppgifter lämnar riktiga och fullständiga uppgifter till Skatteverket. Uppgiftslämnandet är nödvändigt för att Skatteverket ska få tillräckligt med uppgifter för att kunna fatta korrekta beslut i enlighet med den materiella skattelagstiftningen. Uppgiftsskyldigheten enligt 15 – 35 kap. SFL avser bl.a. lämnande av kontrolluppgifter, deklarationer och andra uppgifter. Då möjligheten att revidera begränsats till uppgiftslämnande enligt dessa kapitel så innebär det att revision t.ex. inte kan ske för att kontrollera registreringsskyldigheten enligt 7 kap. SFL (däremot får den som anmält sig för registrering revideras men då enligt de syften som anges i 41 kap. 2 och 2 a §§ SFL).
Uppgiftsskyldigheten enligt 15–35 kap. SFL anses fullgjord då den deklaration eller uppgift som avses i respektive bestämmelse har lämnats. Har deklaration lämnats anses uppgiftsskyldigheten fullgjord – även i de fall deklarationstidpunkten inte inträtt vid inlämnandet.
Om ingen uppgift eller deklaration har lämnats när tidpunkten för inlämnande har passerats kan kontroll av om uppgiftsskyldigheten är fullgjord ändå ske.
Det innebär att Skatteverket i syftet att kontrollera att uppgiftsskyldigheten är fullgjord har rätt att granska dels perioder före revisionsbeslutet där deklaration har lämnats, dels perioder där deklarationstidpunkten inträtt även om den reviderade inte har lämnat deklaration för den aktuella perioden.
För andra juridiska personer än dödsbon gäller att tidpunkten för inkomstdeklarationen infaller sex månader efter beskattningsårets utgång om deklarationen lämnas i pappersformat. Om t.ex. ett bolag väljer att e-deklarera, har det ytterligare en månad på sig innan deklarationstidpunkten infaller (32 kap. 2 § SFL). Skatteverket kan inte göra någon revision för att kontrollera att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts förrän efter den senare deklarationstidpunkten. Fram till den senare deklarationstidpunkten får revision i stället ske för att kontrollera att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldigheten.
Beslut om revision fattas den 20 maj 2015. Revisionen omfattar kontroll av att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts avseende inkomstskatt. Bolaget har kalenderår som räkenskapsår och har lämnat inkomstdeklaration redan den 15 maj 2015 (egentlig deklarationstidpunkt är 1 juli och en månad senare för e-deklaration). Rätten att granska att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts för räkenskapsåret 2014 inträder i och med att inkomstdeklarationen lämnats in.
Beslut om revision fattas den 24 augusti 2016. Revisionen omfattar kontroll av att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts avseende inkomstskatt. Bolaget har kalenderår som räkenskapsår vilket innebär att deklarationstidpunkten inträder den 1 juli 2016 eller en månad senare för e-deklaration. Deklarationen har inte kommit in vid tidpunkten för revisionsbeslutet. Deklarationen kommer in den 15 september 2016. Eftersom uppgiftsskyldigheten för räkenskapsåret 2015 redan har inträtt vid tidpunkten för revisionsbeslutet, behöver revisionen inte utökas eller ändras genom tilläggsbeslut när deklarationen inkommer i september.
Normalt granskas de handlingar som avser innevarande år, s.k. löpande års handlingar, vid revision för kontroll av att förutsättning finns för att fullgöra uppgiftsskyldigheten. Granskning av löpande års handlingar kan också ske som ett led i en kontroll av att uppgiftsskyldighet har fullgjorts under förutsättning att syftet med revisionen inte ändras. Det innebär att en granskning av räkenskaperna avseende löpande period kan utföras för att kontrollera att t.ex. deklarationsskyldigheten har fullgjorts för tidigare period. Med en sådan förutsättning är inte revisionen av löpande period ett eget syfte. Det kan t.ex. gälla kontroll av faktureringen vid årsskiftet, inventarie- och lagerkontroll eller kontroll av redovisningens tillförlitlighet genom att få fram uppgifter om hur bokföringen praktiskt handläggs (prop. 1993/94:151 s. 167). Syftet är fortfarande att kontrollera att uppgiftsskyldighet har fullgjorts.
Skatteverket fattar beslut om revision den 2 september 2016. Revisionen ska omfatta inkomstskatt avseende räkenskapsåret den 1 januari–31 december 2015. Räkenskapsåret är avslutat och deklarationstidpunkten har inträtt. Syftet med revisionen är en kontroll av att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.
Företaget har vid bokslutet den 31 december 2015 bokfört vissa uppplupna kostnader och förutbetalda intäkter, s.k. interimsposter. Skatteverket vill i sin kontroll stämma av dessa mot faktiska fakturor som bokförts under räkenskapsåret 2016. Att Skatteverket gör dessa kontroller av fakturor bokförda 2016 syftar enbart till att kontrollera bokförda s.k. interimsposter vid bokslutet. Syftet med revisionen ändras inte trots att underlaget finns på löpande år. Syftet med revisionen utgör fortfarande kontroll av att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts avseende räkenskapsåret 2015.
I de fall Skatteverket vill göra en kassainventering är det syftet med inventeringen som bestämmer om det är en kontroll av att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts eller om det avser kontroll av att förutsättning finns att fullgöra en skyldighet som kan antas uppkomma. En kassainventering kan till exempel göras som ett led i att följa upp en hög kassabehållning vid bokslutet eller för att kontrollera tillförlitligheten i kassabokföringen för tidigare år. En sådan kontroll har som syfte att kontrollera att uppgiftsskyldigheten fullgjorts om deklaration lämnats eller om deklarationstidpunkten inträtt.
Skatteverket fattar beslut om revision den 2 september 2016. Revisionen ska omfatta inkomstskatt avseende räkenskapsåret den 1 januari–31 december 2015. Räkenskapsåret är avslutat och deklarationstidpunkten har inträtt. Syftet med revisionen är en kontroll av att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.
För att kontrollera företagets kassaredovisning gör Skatteverket en kassainventering den 25 september 2016. Syftet med åtgärden är att bilda sig en uppfattning om kassabokföringens tillförlitlighet för tidigare år trots att kassainventeringen sker under löpande år. Åtgärden genomförs för att kontrollera att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts för räkenskapsåret 2015. Beslutet om revision behöver inte ändras till att även omfatta kontroll av att förutsättningar finns för att fullgöra uppgiftsskyldigheten (löpande år).
Om Skatteverket däremot vill använda kassainventeringen för att granska att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldigheten för 2016, är det ett annat syfte än i det ursprungliga revisionsbeslutet. Skatteverket måste då fatta ett tilläggsbeslut till revisionsbeslutet där det nya syftet anges.
Revision får ske för att kontrollera att det finns förutsättningar att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. SFL som kan antas uppkomma (41 kap. 2 § första stycket 2 SFL). Med det avses att revision kan genomföras även för en period för vilken uppgiftsskyldighet ännu inte inträtt (s.k. löpande period). Kontroll av löpande års räkenskaper får då ske utan samband med granskning av tidigare år (prop. 1996/97:100 s. 651).
När revisionen avser kontroll av att förutsättningar finns för att fullgöra uppgiftsskyldigheten som kan antas uppkomma (löpande år) omfattas endast de tidsperioder där uppgiftsskyldigheten inte har inträtt vid datumet för revisionsbeslutet.
Skatteverket fattar beslut om revision i februari 2016. Revisionen ska omfatta möjligheten att fullgöra uppgiftsskyldigheten avseende inkomstskatt för räkenskapsåret den 1 januari–31 december 2015. Vid beslutstillfället för revisionsbeslutet har inte deklarationstidpunkten inträtt. Räkenskapsåret är visserligen avslutat men eftersom deklarationstidpunkten ännu inte har inträtt utgör syftet med revisionen kontroll av att förutsättningar finns för att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma (löpande år). När deklarationstidpunkten infallit får revisionen nytt syfte, d.v.s. revisionen omfattar nu en kontroll av att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts. Eftersom ursprungsbeslutet inte ger rätt att granska detta syfte måste ett tilläggsbeslut fattas om revisionen ska fortsätta.
Skatteverket vill fatta beslut om revision den 8 mars 2016 för att granska räkenskapsåret 2014-09-01–2015-08-31. Bolaget har ännu inte lämnat någon deklaration. Deklarationstidpunkten inträder den 2 mars 2016 eller den 1 april för e-deklaration. Skatteverket fattar beslut om kontroll av att det finns förutsättningar att fullgöra uppgiftsskyldigheten. När inkomstdeklarationen sedan kommer in måste ett tilläggsbeslut fattas att granskningen ska gälla kontroll att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts. Det spelar då ingen roll om det är en pappersdeklaration eller en e-deklaration som kommit in. Om ingen deklaration kommer in så måste ett tilläggsbeslut fattas efter sista deklarationstidpunkt (för e-deklaration) för att granskningen ska få avse kontroll av att uppgiftsskyldighet har fullgjorts.
Skatteverket får besluta om revision i syfte att kontrollera skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi (41 kap. 2 § första stycket 3 SFL).
Det kan också finnas skäl att kontrollera hur skatteupplagens säkerhetsanordningar m.m. ser ut för att bedöma om en ställd säkerhet kan anses godtagbar. En revision av skatteupplag behöver inte ha ett direkt samband med skatteredovisningen utan det är också möjligt att besluta om revision för att kontrollera att skatteupplaget uppfyller de krav som bör ställas på sådana lokaler och utrymmen (prop. 2000/01:118 avsnitt 10.1 och 15.5).
Ett beslut om revision som avser kontroll av att den som har ansökt om återbetalning eller kompensation för punktskatt har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter kan endast omfatta perioder som omfattas av ansökan och som har avslutats fram till datumet för revisionsbeslutet.
Det är själva ansökan som styr vad som får granskas. Det är uppgifterna i ansökan som ligger till grund för t.ex. en återbetalning av punktskatt som granskas. Om det kommer en ny ansökan avseende en annan återbetalning eller kompensation så omfattas inte den av det första revisionsbeslutet utan då krävs ett tilläggsbeslut till detta.
Nedan redogörs för i vilka fall som revision får beslutas för att kontrollera återbetalning m.m. av punktskatt.
Skatteverket får besluta om revision i syfte att kontrollera att den som har ansökt om återbetalning eller kompensation av punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2 SFL har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter (41 kap. 2 § första stycket 4 SFL).
Skatteverket får besluta om revision i syfte att kontrollera att den som har ansökt om återbetalning av punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 SFL har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter (41 kap. 2 § första stycket 5 SFL).
Skatteverket får fatta beslut om revision för kontroll av att den som har eller kan antas ha upplåtit en plats för torg- och marknadshandel har fullgjort sina skyldigheter enligt 39 kap. 13 § SFL (41 kap. 2 § första stycket 6 SFL). Kontrollen avser att dokumentation skett av nödvändiga identifikationsuppgifter för den som platsen har upplåtits till och för dennes företrädare.
Skatteverket får också fatta beslut om revision i syfte att kontrollera att den som har eller kan antas ha omsatt investeringsguld har fullgjort sina skyldigheter enligt 39 kap. 14 § SFL (41 kap. 2 § första stycket 7 SFL). Kontrollen avser att vissa åtgärder samt dokumentation av nödvändiga identifikationsuppgifter för köparen skett i enlighet med förutsättningarna som anges i 39 kap. 14 § SFL.
Uttrycket ”antas ha” anger inte något högt krav på bevisning.
Eftersom beslutet om revision för dessa syften avser kontroll av att dokumentationsskyldigheten fullgjorts kan revisionen endast omfatta dokumentation som ska finnas fram till datum för revisionsbeslutet.
Revision som sker med stöd av denna punkt får heller inte avse platsupplåtaren eller guldsäljaren som sådan. Om Skatteverket vill revidera dessa ska i stället revisionsbestämmelserna i 41 kap. 2 § första stycket 1-2 SFL tillämpas. Om Skatteverket vill inhämta uppgifter hos platsupplåtaren om den som platsen upplåtits till eller verket vill hämta in uppgifter hos säljaren om den som köpt investeringsguld så kan det, om personen frå revideras enligt 41 kap. 3 § SFL, ske genom tredjemansrevision med stöd av 41 kap. 2 § första stycket 1–2 samt andra stycket SFL.
Revisorn får bara granska handlingar och uppgifter som ligger inom det syfte som angetts på revisionsbeslutet. Det är förhållandena vid det datum då revisionsbeslutet fattats som reglerar vad som får granskas. Om syftet med revisionen ändras behöver Skatteverket fatta ett tillägg till revisionsbeslutet, ett s.k. tilläggsbeslut. Ett sådant tilläggsbeslut måste fattas om revisionen ändras till att t.ex. omfatta andra skatteslag än de som inledningsvis specificerats i beslutet.
Tilläggsbeslut måste även fattas om Skatteverket i ett beslut om tredjemansrevision har angett att revisionen avser att hämta in en specifik rättshandling och det under revisionens gång visar sig att det egentligen är fråga om en annan rättshandling. Av tilläggsbeslutet måste det då framgå att revisionen omfattar att hämta in den andra rättshandlingen.
Om Skatteverket har för avsikt att revidera perioder framåt i tiden som inte omfattas av revisionsbeslutet måste Skatteverket fatta ett tillägg till revisionsbeslutet. Tilläggsbeslut ska också fattas om behov uppstår att granska perioder bakåt i tiden som omfattas av äldre lagstiftning om dessa inte har tagits med i revisionsbeslutet.
Beslut om revision fattas den 14 oktober 2016. Revisionen omfattar kontroll av att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts avseende mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter för perioden januari till augusti. Företaget har månadsredovisning. I april 2017 vill revisorn granska mervärdesskatt även för tiden september-december 2016. För att revisorn ska ha rätt att granska dessa perioder måste ett tilläggsbeslut fattas.
Beslut om revision har fattats den 7 november 2016 för kontroll av att uppgiftskyldigheten har fullgjorts avseende helårsredovisning av mervärdesskatt för beskattningsåren 2012 och 2013. I januari 2017 bedömer revisorn att revisionen behöver utökas till att även avse kontroll av att uppgiftskyldigheten har fullgjorts avseende mervärdesskatt för beskattningsåret 2011. Ett tilläggsbeslut måste fattas då det ytterligare året som ska granskas sker med stöd av äldre lagstiftning.
Om revisorn i exemplet enbart vill ta del av handlingar för äldre år för att kunna bedöma om uppgiftsskyldigheten har fullgjorts för beskattningsåren 2012 och 2013 behövs däremot inget tilläggsbeslut fattas då syftet med revisionen inte har ändrats.
Tilläggsbeslut behövs också om en ny revisor ska förordnas.
Även om revisionen inte avser äldre år så kan revisorn vid kontrollen ta del av handlingar som rör äldre år i de fall uppgifterna kan påverka beskattningen för senare år, t.ex. avseende avskrivningsunderlag. Reglerna om efterbeskattning utgör inte något hinder mot att revisorn tar del av material hänförligt till år som verket inte längre kan efterbeskatta eftersom sådant material kan påverka beskattningen för senare år (jfr KRNS 2011-11-01, mål nr 4167-11).
Skatteverket får för vissa syften besluta om revision för att hämta in uppgifter av betydelse för kontroll av någon annan än den som revideras (41 kap. 2 § andra stycket SFL). Det kallas tredjemansrevision och innebär att revisionen sker hos någon annan än den som uppgifterna gäller. Syftet är alltså att samla in information för att kontrollera att någon annan än den som revideras har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. SFL eller att det finns förutsättningar att fullgöra en sådan uppgiftsskyldighet.
Tredjemansrevision får även ske i syfte att hämta in uppgifter för kontroll av någon annans skatteupplag eller någon annans ansökan om återbetalning eller kompensation av skatt på energi.
Tredjemansrevision får däremot inte beslutas i syfte att hämta in uppgifter för att kontrollera om den som har ansökt om återbetalning av annan punktskatt än energiskatt har lämnat riktiga uppgifter i sin ansökan. Tredjemansrevision får inte heller göras i syfte att hämta in uppgifter som ska användas för att kontrollera om platsupplåtare respektive den som har omsatt investeringsguld har fullgjort sin dokumentationsskyldighet enligt 39 kap. 13 § respektive 39 kap. 14 § SFL.
Om Skatteverket misstänker att uppgifter i ett svar på ett tredjemansföreläggande enligt 37 kap. 8–9 §§ SFL inte stämmer kan uppgiftslämnandet kontrolleras genom att Skatteverket beslutar om tredjemansrevision i syfte att kontrollera någon annans uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. Skatteverket kontrollerar då samma uppgifter som man begärt genom föreläggandet. Beslut om tredjemansrevision kan också fattas om den som är förelagd hävdar att ett tredjemansföreläggande medför betydande arbete och kostnader. Skatteverket kan då välja att själv hämta in uppgifterna vid en revision.
En tredjemansrevision kan göras utan att det pågår en utredning hos en annan identifierad person. Det ställs inget krav på att Skatteverket ska veta att det finns en rättshandling mellan den som revideras och den som uppgiften avser. En tredjemansrevision blir, genom att den avser att hämta in uppgifter för kontroll av någon annan än den som revideras, målinriktad även om det inte kan krävas att Skatteverket ska veta att den sökta informationen verkligen finns hos den som ska revideras. För att fatta ett beslut om tredjemansrevision är det tillräckligt att det bedöms troligt att relevant information finns hos den som revideras (prop. 1996/97:100 del 1 s. 475).
Tredjemansrevision kan också användas vid annans stat begäran om informationsutbyte enligt 41 kap. 2 a § tredje stycket SFL.
Med den utformning som 41 kap. 2 § andra stycket SFL har så täcks även den särskilda form av tredjemansrevision in som brukar kallas generell tredjemansrevision. Med det avses ett allmänt uppgiftsinsamlande som en förberedande åtgärd för kontroll av någon annan än den som revideras. Syftet med en generell kontroll är att hämta in uppgifter, exempelvis inför en kontrollaktion, och att det inte står klart att en kontroll ska göras av alla personer som omfattas av de uppgifter som hämtas in.
Vid kontrollaktioner och särskilt vid större uppgiftsinsamlingar ska Skatteverket alltid göra proportionalitetsbedömning. Läs mer om proportionalitetsprincipen under Regler om revisionsbeslutet.
För att kontrollera kupongskatt kan Skatteverket meddela beslut om revision hos aktiebolag. Ett sådant beslut om revision fattas med stöd av 24 § kupongskattelagen. Vid revision för kontroll av kupongskatt tillämpas bestämmelserna i 41 kap. SFL (24 § kupongskattelag [1970:624]).
Skatteverket får göra revision hos det aktiebolag som enligt reglerna i kupongsskattelagen är skyldigt att redovisa och innehålla skatt för en aktieutdelning innan det betalar ut utdelningen till den utdelningsberättigade.
Det finns särskilda konton för skogsmedel. Skatteverket får göra revision hos kreditinstitut i syfte att kontrollera den skatt som tas ut på ränta på skogskontot. Revisionen beslutas med stöd av 12 § lag (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.. I 12 § framgår också att vid revisionen gäller bestämmelserna i SFL om
Skatteverket får besluta om revision hos kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund för att kontrollera att en uppgift som har lämnats till ledning för ett ersättningsbeslut om mervärdesskatt är riktig (15 § första stycket LEMK).
En revision som sker enligt bestämmelserna i LEMK ska kontrollera att en uppgift som lämnats är riktig. En sådan revision omfattar endast perioder fram till datumet för revisionsbeslutet.
Vid en revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas. Med handling menas framställningar i skrift eller bild samt upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel (15 § andra stycket LEMK).
Vid en sådan revision ska den reviderade tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Den reviderade ska i övrigt lämna den hjälp som behövs vid revisionen (16 § LEMK).
Vid en revision hos en kommun, landsting, kommunalförbund eller samordningsförbund ska bestämmelserna i 41 kap. 10 § SFL tillämpas om att ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel (16 § LEMK).
Notera att revision som sker enligt SFL t.ex. får ske hos annan juridisk person än dödsbo. Det innebär att t.ex. en kommun kan komma att även bli föremål för en revision utifrån de syften som anges i SFL.
Med informationsutbyte avses Skatteverkets möjlighet att lämna sekretessbelagd information till andra länder respektive ta emot sådan information från andra länder. Skatteverket har möjlighet att hämta in uppgifter som begärts av en annan stat genom revision.
Sveriges samarbete med länder inom EU om informationsutbyte med anledning av direktivet 2011/16/EU finns reglerat i lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Informationsutbyte kan också ske mot bakgrund av ett skatteavtal som Sverige har slutit med ett annat land.
Skatteverket ska, i egenskap av behörig myndighet, utföra de utredningar som krävs för att få fram de upplysningar som har begärts av annat land. Vid sådana utredningar ska Skatteverket tillämpa samma förfarande som i egna skatteärenden. Skatteverket är inte skyldigt att utföra utredningar som skulle strida mot svensk lag.
Lag om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning gäller för informationsutbyte som avser alla typer av skatter som tas ut på de territorier där fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga enligt artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen. Lagen gäller däremot inte för punktskatter som omfattas av annan unionslagstiftning om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och inte heller för mervärdesskatt som omfattas av samarbete inom EU. Lagen gäller inte heller för obligatoriska sociala avgifter eller tullar.
Vid en begäran om informationsutbyte med anledning av direktivet 2011/16/EU får Skatteverket besluta om revision för att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning.
Skatteverket får även besluta om revision när en begäran om informationsutbyte görs p.g.a. ett avtal som Sverige slutit med ett annat land och som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden (41 kap. 2 a § SFL).
Skatteverket får besluta om revision för att inhämta uppgifter som verket behöver både från den som de begärda upplysningarna avser (41 kap. 2 a § första och andra styckena SFL) och för att inhämta sådana uppgifter från någon annan än den som de begärda upplysningarna avser (41 kap. 2 a § tredje stycket SFL), s.k. tredjemansrevision.
En revision som genomförs med stöd av 41 kap. 2 a § SFL kan kombineras med ett beslut om revision enligt 41 kap. 2 § SFL.
Vid beslut om revision enligt 41 kap. 2 a § SFL ska Skatteverket tillämpa samma förfarande som om det hade gällt ett eget skatteärende (prop. 2012/13:4 s. 34). Det innebär bl.a. att samtliga bestämmelser i SFL som kan bli aktuella ska tillämpas, det att bestämmelser om t.ex. kommunikation, undantag av handling och bevissäkring, omprövning blir tillämpliga.
En begäran om upplysningar ska avse en viss bestämd skattskyldig för att Skatteverket ska vara skyldig att göra en revision och lämna begärda upplysningar:
En stat eller utländsk jurisdiktion får enligt avtal som i detta avseende överensstämmer med OECD:s modellavtal eller enligt handräckningsdirektivet (rådets direktiv 2011/16/EU) inte begära upplysningar som sannolikt inte är relevanta för ett skatteärende avseende viss bestämd skattskyldig. Det är en på det sättet åsyftad skattskyldig som i paragrafen avses med ”den som de begärda upplysningarna avser”. Skatteverket är enligt direktivet inte skyldigt att lämna upplysningar, och därmed inte heller att vidta utredningsåtgärder, om den begärande myndigheten inte lämnar tillräcklig information för att åtminstone en sådan åsyftad person ska kunna urskiljas. (Prop. 2012/13:4 s. 93)
Skatteverkets inhämtande av uppgifter vid revision enligt 41 kap. 2 a § SFL begränsas inte av att upplysningarna saknar betydelse för beskattningen i Sverige utan styrs av vilka uppgifter Skatteverket behöver hämta in för att fullgöra skyldigheten enligt lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning eller enligt ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden:
När en annan medlemsstat begär upplysningar från Sverige tillåter direktivet således inte att denna begäran vägras med anledning av att svensk lag inte tillåter att behövlig utredning görs om denna nationella begränsning beror endast på att Sverige och svenska myndigheter saknar intresse av informationen, dvs. att uppgifterna saknar betydelse för beskattningen i Sverige. Dessa bestämmelser kommer således inte att, begränsa sig till inhämtande av uppgifter som är av betydelse för kontroll av uppgiftsskyldighet i en annan stat, utan ramarna för vilka uppgifter som får inhämtas bestäms i stället av vilka uppgifter Skatteverket behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. (Prop. 2012/13:4 s. 35–36)
Beslut om revision med stöd av 41 kap. 2 a § SFL kan avse uppgifter för äldre år, vilket framgår av övergångsbestämmelserna till lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning (prop. 2012/13:4 s. 78 samt s. 94).
Skatteverket kan besluta om revision för att hämta in upplysningar som krävs med anledning av en begäran om informationsutbyte som görs med stöd av rådets förordning (EU) nr 904/2010
av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri.
Beslut om revision fattas med stöd av 41 kap. 2 § SFL och förordningens artikel 7. Av artikel 7 följer bl.a. att för att kunna lämna den information som avses i förordningen ska den tillfrågade myndigheten göra de utredningar som behövs för att få fram informationen och gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten. Det innebär bl.a. att samtliga bestämmelser i SFL som kan bli aktuella ska tillämpas, vilket innebär att bestämmelser om t.ex. kommunikation, undantag av handling och bevissäkring, omprövning blir tillämpliga.
Skatteverket kan besluta om revision för att hämta in upplysningar som krävs med anledning av en begäran om informationsutbyte som görs med stöd av rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004
Beslut om revision fattas då med stöd av 41 kap. 2 § SFL och förordningens artikel 8. Av artikel 8 följer bl.a. att för att kunna lämna den information som avses i förordningen ska den tillfrågade myndigheten överlämna den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt, inklusive information som gäller ett eller flera enskilda fall, särskilt när skattepliktiga varor flyttas inom unionen. Den tillfrågade myndigheten ska gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten. Det innebär bl.a. att samtliga bestämmelser i SFL som kan bli aktuella ska tillämpas, vilket innebär att bestämmelser om t.ex. kommunikation, undantag av handling och bevissäkring, omprövning blir tillämpliga.