Fordringar vid insolvens

Konkurs

Tidpunkten för fordringens uppkomst är avgörande för om det finns en konkursfordran eller inte (5 kap. 1 § KonkL). Om fordringen riktar sig mot konkursgäldenären och om den har uppkommit före konkursbeslutet kan den göras gällande i konkursen (konkursfordran).

Om fordringen mot konkursgäldenären har uppkommit efter konkursbeslutet utgör den en s.k. gäldenärsfordran. En sådan fordran kan bara göras gällande i sådan egendom som inte omfattas av konkursen eller som gäldenären får tillbaka rådigheten till eller förvärvar efter konkursen. Om fordringen har uppkommit under konkursen och riktar sig mot konkursboet (d.v.s. det är boet som har ådragit sig en skuld) utgör fordringen en s.k. massafordran. I konkursen har en massafordran rätt till betalning före konkursfordringarna (11 kap. 1 § KonkL).

Det är domstolen som beslutar om en fordran ska anses som en konkursfordran eller en gäldenärsfordran. Ibland måste man därför kontrollera vilken tid på dagen som domstolen meddelade sitt beslut och vilken tid på dagen som fordran uppkom.

Villkorade fordringar

Vid bedömningen av om en fordran utgör en konkursfordran har det ingen betydelse vid vilken tidpunkt fordringen fastställts eller förfallit till betalning. Inte heller i övrigt krävs att samtliga omständigheter som utgör grunden för fordringen har inträffat före konkursbeslutet. Det har inte någon betydelse att ford­ringen är villkorad (5 kap. 1 § andra stycket KonkL).

Ett villkor som gäller för fordringen kan vara antingen resolutivt eller suspensivt. Ett resolutivt villkor innebär att borgenären kan kräva betalt men borgenären kan bli åter­betal­nings­skyldig om en viss omständighet skulle inträffa. Ett suspensivt villkor innebär att borgenären kan kräva betalt endast om en viss omständighet inträffar, t.ex. när gäldenärens betalnings­skyldighet förutsätter en mot­prestation från borgenärens sida (exempelvis leverans enligt ett köpeavtal). För suspensivt villkorade fordringar gäller att fordringen inte ska tas med i ett utdelningsförslag om det inte kan antas att villkoret kommer att uppfyllas (5 kap. 10 § KonkL).

Lönefordringar

Högsta domstolen har slagit fast att fordran på lön som grundar sig på ett anställningsavtal som träffats med konkursgäldenären utgör en konkursfordran. Detta gäller även när arbete utförts efter konkursutbrottet.

För att en massafordran ska finnas krävs i princip att konkursboet trätt in i anställningsavtalet (NJA 1979 s. 253). Dock är det numera särskilt reglerat att lön för arbete som utförts senare än en månad efter konkursbeslutet är att se som en massafordran (och inte en konkursfordran) även om konkursboet inte trätt in i det anställningsavtal som ligger till grund för fordringen (5 kap. 18 § KonkL).

Lönefordringar med sjöpanträtt

Lönefordran för personal som är ombordanställd på fartyg omfattas av sjöpanträtt (3 kap. 36 § sjölagen [1994:1009]). Sjöpanträtt har särskild förmånsrätt enligt 4 § FRL. Förmånsrätten består även för statens fordran avseende lönegaranti för en fordran som omfattas av sjöpanträtt (3 kap. 48 § sjölagen samt 3 § FRL).

Eftersom sjöpanträtt, om vissa förutsättningar inte är uppfyllda, upphör ett år efter att fordran uppkom är det av stor vikt att kunna fastställa tidpunkten för fordrans uppkomst. Vid fråga om preskription av sjöpanträtt måste utgångspunkten vara att lönefordran uppkommer löpande, när den har tjänats in och arbetstagarna hade kunnat begära betalning från arbetsgivaren för sin fordran på lön (Svea 2018-03-02, mål nr Ö 1902-18). Detta får anses gälla även för statens fordran avseende lönegarantiregress som omfattas av sjöpanträtt.

Särskilda undantag

Även fordringar som har sin grund i rättshandlingar som företagits efter konkursbeslutet kan under vissa omständigheter komma att omfattas av konkursen (5 kap. 1 § jämfört med 3 kap. 2 § KonkL). Det kan också finnas bestämmelser i andra lagar som särskilt föreskriver att en fordran får göras gällande i konkursen. Inom beskattningsområdet finns en sådan bestämmelse i 8 a kap. 4 § andra stycket ML. Bestämmelsen gör att krav på jämkning av tidigare avdragen ingående moms för fastighetsägare, bostadsrättshavare eller hyresgäster kan behandlas som en konkursfordran trots att återkravsfordringen i sig inte kan anses ha uppkommit före konkurs­beslutet.

Kvittning och avräkning under konkurs

Om en fordran utgör en konkursfordran kan borgenären använda den till kvittning mot sådana fordringar som gäldenären hade mot borgenären vid konkursutbrottet (5 kap. 15 § KonkL). En kvittning kan ske om både konkursgäldenärens huvudfordran och konkursborgenärens motfordran (d.v.s. konkursfordringen) har uppkommit före konkursen.

Läs mer om kvittning och avräkning vid konkurs.

Återvinning

För att en rättshandling ska kunna återvinnas krävs att den varit till nackdel för åtminstone någon borgenär. I vissa fall krävs att nackdelen varit omedelbar, d.v.s. att den ska ha förelegat direkt vid den tidpunkt när rättshandlingen företogs. Detta förutsätter att borgenärens fordran funnits, d.v.s. uppkommit, vid denna tidpunkt. Läs mer om skattefordringars uppkomst vid konkurs under Förarbetena till konkurslagen och redogörelsen för NJA 2003 s. 37. Jämför även NJA 1971 s. 85.

Företagsrekonstruktion

I en förhandling om offentligt ackord ingår bara sådana fordringar som uppkommit före ansökan om rekonstruktion (3 kap. 3 § FrekL). Skatteverket anser att fordringar som har uppkommit samma dag som ansökan om rekonstruktion görs inte omfattas av ackordet.

Enligt uppgift från Kronofogden ska myndigheten sätta ner fordringens grundavgift helt om en restförd fordran omfattas av ett offentligt ackord och fordran har registrerats hos Kronofogden efter ansökan om rekonstruktion. Detta trots att grundavgiften inte ingår i ackordet. Nedsättning av grundavgiften sker med analog tillämpning av 17 kap. 6 § andra meningen UB.

Rättsfall: fordran på ersättning uppkom före den kritiska tidpunkten

Bolagen A och B hade avtalat om att B löpande skulle utföra en viss transporttjänst åt A. Om A begärde att en transport skulle ställas in så skulle viss ersättning utgå till B för detta. Sedan företagsrekonstruktion inletts för A så uppkom frågan om fordran på ersättningar för sådana transporter som ställts in efter ansökan om rekonstruktion (den s.k. kritiska tidpunkten) skulle anses ha uppkommit före eller efter denna tidpunkt. Den frågan var avgörande för om fordringen omfattades av det ackord som hade beslutats.

Högsta domstolen uttalade att tanken bakom regeln i 3 kap. 3 § FrekL är att fordringar vars infriande vid den kritiska tidpunkten är beroende av gäldenärsföretagets betalningsförmåga ska omfattas av ett ackord. Beträffande sådana fordringar som blir fullgångna först efter den kritiska tidpunkten men som grundar sig på ett avtal som träffats innan så måste man skilja på två typfall.

Det första fallet avser situationen att fordringen utgör ett vederlag för en prestation som gäldenärsföretaget har tillgodogjort sig efter den kritiska tidpunkten. Om borgenären inte varit skyldig att prestera annat än mot samtidig avtalsenlig betalning så omfattas vederlagsfordringen inte av ackordet. Eftersom borgenären haft rätt att hålla inne den egna prestationen så har vederlagsfordringen inte varit beroende av gäldenärens betalningsförmåga på det sätt som avses med bestämmelsen i 3 kap. 3 § FrekL. Fordringen anses då uppkommen efter den kritiska tidpunkten och ska i princip bedömas på samma sätt som om ett nytt avtal hade träffats efter denna tidpunkt.

Det andra typfallet handlar om ett anspråk på grund av att gäldenärsföretaget under rekonstruktionsförfarandet inte fullgör en avtalsförpliktelse. Det förhållandet att fordringen i detta fall utlösts först efter den kritiska tidpunkten genom gäldenärsföretagets underlåtenhet att fullgöra sin avtalsförpliktelse hindrar inte att fordringen ska anses ha uppkommit redan dessförinnan.

Det ärende som var aktuellt i Högsta domstolen avsåg detta andra typfall. HD ansåg i linje med detta att B:s fordran på ersättning för inställda transporter uppkommit före den kritiska tidpunkten och att den därmed omfattades av det offentliga ackordet (NJA 2014 s. 537).

Betalningsförbud under rekonstruktion

Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion (2 kap. 15 § första stycket 1 FrekL). Bestämmelsen har sin grund i att gäldenärens tillgångar och skulder i princip ska ”frysas” vid rekonstruktionens inledande. Något egentligt förbud är det dock inte fråga om, eftersom ett åsidosättande inte gör att betalningen är ogiltig (2 kap. 15 § andra stycket FrekL). Den kritiska tidpunkten vid tillämpning av 2 kap. 15 § FrekL är beslutet om företagsrekonstruktion och inte ansökningstidpunkten som vid tillämpningen av 3 kap. 3 § och 2 kap. 21 § FrekL. Om inledandebeslutet meddelas en senare dag än ansökningen innebär detta att en fordran kan vara ”ny” enligt 3 kap. 3 § FrekL samtidigt som den är ”gammal” enligt 2 kap. 15 § FrekL.

Kvittning och avräkning under rekonstruktion

Vid företagsrekonstruktion finns ett motsvarande kvittningsförbud som vid konkurs. För att borgenären ska ha kvittningsrätt i förhållande till rekonstruktionsgäldenärens fordran mot borgenären krävs att båda fordringarna fanns (d.v.s. var uppkomna) när ansökan om rekonstruktion gjordes (2 kap. 21 § FrekL).

Läs mer om kvittning och avräkning under företagsrekonstruktion.

Skuldsanering och F-skuldsanering

Huvudregeln är att en skuldsanering och F-skuldsanering omfattar alla fordringar i pengar mot gäldenären som har uppkommit före beslut att inleda skuldsanering (30 § NSksanL) och F-skuldsanering (32 § FSksanL). Det finns dock möjlighet att undanta fordringar som är beroende av villkor, inte är fastställda eller inte är förfallna till betalning. Om en fordran kan antas vara ogrundad ska det också bestämmas att den inte ska omfattas av skuldsaneringen eller F-skuldsaneringen (32 § NSksanL och 34 § FSksanL). Vidare är vissa slags fordringar – t.ex. tvistiga fordringar – generellt undantagna (31 § NSksanL och 33 § FSksanL). Vad gäller skattefordringar, se närmare om detta under Särskilt om skattefordringars uppkomst.

Omfattas en restförd fordran av en skuldsanering eller F-skuldsanering och har fordran registrerats hos Kronofogden efter inledandebeslutet så ska Kronofogden helt sätta ner fordringens grundavgift, trots att grundavgiften inte ingår i skuldsaneringen eller F-skuldsaneringen. Nedsättningen av grundavgiften sker med stöd av 3 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid Kronofogdemyndigheten (Kronofogdens beslut 2016-06-16, dnr 833 13460-16/121).

Kvittning och avräkning vid skuldsanering och F-skuldsanering

Till skillnad från vad som gäller vid konkurs och företagsrekonstruktion är det inte reglerat i särskild ordning vilken kvittningsrätt en borgenär har vid skuldsanering eller F-skuldsanering. Det innebär att kvittning kan ske enligt allmänna civilrättsliga principer fram till dess att beslutet om betalningsplan har fått laga kraft. Sådan kvittningsrätt förutsätter att båda fordringarna är förfallna till betalning (d.v.s. att fullgörelseskyldighet från vardera sidan inträtt). I dessa fall är det alltså förfallotidpunkten som är den väsentliga – inte uppkomsttidpunkten.

Betalningsansvar för ett bolags skulder

Det är viktigt att veta tidpunkten för när en fordran uppkommit när det är aktuellt att göra gällande personligt betalningsansvar för ett bolags skulder.

Ansvar för ett handelsbolags skulder

I ett vanligt handelsbolag svarar samtliga bolagsmän solidariskt för bolagets förpliktelser (2 kap. 20 § HBL). I ett kommanditbolag omfattas komplementärerna av det solidariska ansvaret. En bolagsman som träder in i ett bolag ansvarar även för bolagets tidigare förbindelser. En bolagsman som avgår ansvarar däremot inte för sådana förbindelser som uppkommer efter avgången (2 kap. 22 § HBL). När det gäller frågan om betalningsansvar för en bolagsman som avgått kan det alltså vara av avgörande betydelse när en viss fordran uppkommit.

Rättsfall: solidariskt ansvar för skattetilläggsfordran och fordran på varaktigt licensavtal

Högsta förvaltningsdomstolen har beslutat om solidariskt ansvar enligt HBL för en skattetilläggsfordran med utgångspunkt från att fordringen uppkommer när oriktig uppgift lämnats eller när tiden för att lämna deklaration löpt ut utan att någon deklaration kommit in (HFD 2011 ref. 88).

Högsta domstolen har tagit ställning i uppkomstfrågan beträffande ett varaktigt licensavtal (ensamrätt att tillverka och sälja spiktegel), där handelsbolaget förbundit sig att utge licensbelopp efterhand som försäljning skedde. Tre år efter att avtalet träffats avgick två av bolagsmännen och ersattes av ett aktiebolag, i vilket de var styrelseledamöter. Ytterligare tre år senare försattes såväl handelsbolaget som aktiebolaget i konkurs. Motparten i licensavtalet gjorde gällande att de avgångna bolagsmännen var personligen ansvariga även för licensbelopp avseende sådan försäljning som skett under konkursåret. Högsta domstolen instämde i detta. Högsta domstolen pekade på att den aktuella bestämmelsen (20 § i äldre HBL) syftade till att den som slöt avtal med ett handelsbolag skulle kunna utgå från vederhäftigheten hos dem som var bolagsmän vid avtalstillfället. Bolagets avtalspartner skulle inte mot sin vilja behöva avstå från att hålla sig till dessa bolagsmän, även om de skulle avgå ur bolaget. Detta gällde även i fråga om ett varaktigt avtal av den typ som det var fråga om i målet (NJA 1970 s. 533).

Ansvar för ett aktiebolags skulder

I vissa fall kan styrelseledamöter i ett aktiebolag göras personligen ansvariga för bolagets skulder. Detta gäller om det finns skäl att anta att ett aktiebolags egna kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller om det vid verkställighet enligt 4 kap. UB har visat sig att bolaget saknar tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. I båda dessa fall är styrelsen skyldig att agera i enlighet med bestämmelserna i 25 kap. 13–17 §§ ABL.

Om styrelsen underlåter att vidta dessa åtgärder är styrelsens ledamöter i princip solidariskt betalningsansvariga för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består (25 kap. 18 § ABL). Även om underlåtenheten senare avhjälps kvarstår ansvaret för de förpliktelser som dessförinnan uppkommit. För medansvar krävs således att borgenärens fordran uppkommit efter det att styrelseledamöternas handlingsskyldighet inträtt (” den kritiska tidpunkten”).

Rättsfall: uppkomsttidpunkt för hyresfordran och fordran för arbete

En hyresfordran som avsett tiden efter medansvarsperiodens inträde (kritiska tidpunkten) men som grundat sig på ett hyresavtal som ingåtts dessförinnan har ansetts uppkommen redan genom avtalet. Vidare har en fordran för arbete på hyresobjektet som beställts före den kritiska tidpunkten ansetts ha uppkommit redan genom beställningen, förutsatt att beställaren inte haft en avtalsenlig rätt att avbeställa arbetena utan ersättningsskyldighet (NJA 2013 s. 725).

Ansvar för utbetald lönegaranti

Antag att ett anställningsavtal har träffats innan den tidpunkt då styrelseledamoten har varit skyldig att agera enligt aktiebolagslagen och arbetstagaren har sedan utfört arbete efter medansvarsperiodens inträde (den kritiska tidpunkten). Kan Skatteverket då göra gällande medansvar för utbetald lönegaranti avseende lön och semesterersättning som skulle ha betalats av arbetsgivaren?

När det gäller lön under medansvarsperioden som bolaget inte har kunnat undgå att betala även om omedelbar uppsägning hade skett vid ansvarsperiodens inträde så anser Skatteverket att det med stöd av NJA 2013 s. 725 kan hävdas att lönen under en nödvändig uppsägningstid är en gammal risk och att något ansvar inte kan göras gällande. Beträffande utbetald lönegaranti för sådan lön under ansvarsperioden som belöper på tiden efter nödvändig uppsägningstid så borde det däremot kunna göras gällande ett personligt ansvar enligt 25 kap. 18 § ABL.