Att väcka talan om återvinning

Hur kan återvinning begäras?

Konkursförvaltaren får påkalla återvinning

• genom att väcka talan vid allmän domstol
• genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med utdelningsförfarandet bestrida yrkandet i annan ordning om betalnings- eller förmånsrätt i konkursen eller
• genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång framställs mot konkursboet (4 kap. 19 § första stycket KonkL).

Om förvaltaren inte vill påkalla återvinning kan borgenären själv göra det (4 kap. 19 § andra stycket KonkL). En borgenärs subsidiära talerätt gäller endast när återvinning påkallas genom att talan väcks vid allmän domstol (se NJA 1988 s. 433). Vanligtvis är det konkursförvaltaren som för återvinningstalan. En borgenär kan även uppträda vid sidan av förvaltaren i rättegången.

Borgenären för talan för konkursboet

En borgenär för sin talan för konkursboets räkning men är ensam ansvarig för rättegångskostnaderna i den mån processen inte ger något (4 kap. 20 § andra stycket KonkL). En borgenär kan inte föra talan för egen räkning ens om han från förvaltaren förvärvat den rätt till återvinning som kan tillkomma konkursboet (NJA 1976 s. 627). Det som kan vinnas genom processen tillfaller alltså boet.

Återvinning är en viktig fråga i konkursförvaltningen

Konkursförvaltarens beslut att påkalla återvinning – och även ett beslut att inte väcka talan – är en sådan viktig fråga som avses i 7 kap. 10 § konkurslagen (se även NJA 2005 s. 443). Förvaltaren ska således höra Tillsynsmyndigheten i konkurs (TSM) samt den eller de borgenärer som ekonomiskt närmast berörs av en återvinningsprocess.

Var väcker man talan om återvinning?

Om parterna inte kan komma överens i återvinningsfrågan måste konkursboet väcka talan om återvinning vid en tingsrätt. Konkursdomstolen är inte behörig att ta upp saken utan i stället får talan väckas vid tingsrätten på den plats där svaranden har sitt hemvist.

I de fall svaranden å sin sida gör gällande ett anspråk mot konkursboet, kanske just det som enligt förvaltaren bör återvinnas, är det lättare att påkalla återvinning. I detta fall behövs nämligen inte stämning utan återvinning kan påkallas genom anmärkning, bestridande eller invändning på det sätt som anges under punkterna 2 och 3 i 4 kap. 19 § första stycket konkurslagen (prop. 1986/87:90 s. 223 ff.).

Rättsfall: ett konkursbo kunde inte åberopa svensk domsrätt

I ett rättsfall har ett konkursbo inte kunnat åberopa svensk domsrätt enligt ett av konkursgäldenären träffat prorogationsavtal (NJA 2010 s. 734).

Rättsfall: en återvinningstalan var riktad mot fel person

Om återvinningstalan riktas mot fel ansvarssubjekt ska anspråket ändå prövas i sak om inte särskilda förhållanden ändå motiverar att talan avvisas (NJA 2011 s. 306).

Tidsfrist för att påkalla återvinning

Återvinning genom anmärkning, bestridande eller invändning får ske utan annan tidsbegränsning än den som följer av allmänna tider för anmärkning mot bevakning, bestridande av yrkande i samband med utdelningsförfarande och invändning i rättegång (9 kap. 8 § KonkL och 11 kap. 6 § KonkL).

Talan vid allmän domstol måste däremot väckas inom ett år från dagen för konkursbeslutet. Om konkursförvaltaren inte har känt till att det fanns anledning till återvinningstalan, får talan väckas senare men inom sex månader från det att anledningen blev känd. Har gäldenären gjort sig av med fast egendom eller om det är fråga om återgång av en bodelning, får talan även väckas inom sex månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen gavs in till rätten (4 kap. 20 § första stycket KonkL).

Rättsfall: återvinningsfordran var preskriberad

I ett rättsfall var det fråga om återvinning av olovlig vinstutdelning till närstående bolag. Krav på återbäring av olovlig vinstutdelning omfattas av allmänna regler om preskription. På grund av närståendeförhållandet finns det ingen återvinningsfrist i konkurslagen för återvinningstalan. När talan väcktes gjordes det inom den tidsfrist som anges i 4 kap. 20 § konkurslagen. Men eftersom talan väcktes mer än 10 år efter vinstutdelningen var dock konkursboets återvinningsfordran preskriberad (NJA 2011 s. 755).

Ingen återvinning sedan en konkurs avslutats

Talan om återvinning kan inte väckas sedan en konkurs avslutats eller skrivits av. Om det t.ex. efter det att konkursen skrivits av, men före ettårstidens utgång, vid en revision upptäcks återvinningsbara transaktioner kan inte talan om återvinning väckas. Inte heller i detta fall kan konkursen väckas till liv med hänvisning till 11 kap. 18 § konkurslagen.

Hur förmånsrätt på grund av utmätning kan gå åter

Det krävs inte någon särskild åtgärd för att en förmånsrätt på grund av utmätning ska gå åter (4 kap. 19 § tredje stycket KonkL). Bestämmelsen avser den situationen att utmätning har skett men borgenären har ännu inte fått betalning. Det har ansetts onödigt att särskild talan ska behöva föras, när egendomen eller medel som influtit efter dess försäljning eller på annat sätt, fortfarande finns i behåll hos Kronofogden. Stämning, anmärkning, bestridande eller invändning är således inte nödvändigt. I stället ska den borgenär som får veta att gäldenären har gått i konkurs, själv göra en bedömning av återvinningsfrågan. När det gäller statliga fordringar är det Skatteverket som ska bedöma om en förmånsrätt ska gå åter.

Med tanke på den ovillkorliga tremånadersfristen är det normalt inga svårigheter att bedöma om en förmånsrätt ska återvinnas. I enstaka undantagsfall, när redovisning ännu inte har skett för en utmätning som är äldre än tre månader, kan det dock förekomma att återvinning är möjlig. Utmätningssökanden måste i så fall ha varit närstående till gäldenären. När frågan är tveksam, bör Kronofogden hålla inne redovisningsmedlen till dess att återvinningsfrågan har klarats av mellan konkursboet och utmätningssökanden (prop. 1975:6 s. 409 och 416).

Kompletterande information

• Reglerna om hur en återvinning kan påkallas och praxis på området: Palmér & Savin, Konkurslagen (31 oktober 2014, Zeteo) kommentaren till 4 kap. Återvinning till konkursbo.