Här beskrivs vad ett ackord innebär. Vidare beskrivs vilka lagliga möjligheter Skatteverket har att gå med på ett ackord.
Ackord är en ekonomisk uppgörelse mellan en gäldenär och dennes borgenärer och syftet är att gäldenären ska komma ur sitt obestånd. Uppgörelsen innebär nästan alltid att borgenärerna sätter ner sina fordringar till en viss procent av det ursprungliga fordringsbeloppet. Som regel ställer borgenärerna särskilda villkor för
Om gäldenären fullföljer ackordet faller fordringarna bort till den del de överstiger ackordslikviden, dvs. det belopp som gäldenären ska betala. I sällsynta fall kan ett ackord avse enbart betalningsanstånd eller särskilda villkor för hur gäldenären ska betala, s.k. moratorieackord.
Ackord förekommer i två former, underhandsackord och offentligt ackord. Underhandsackord, som är den vanligaste ackordsformen, innebär en frivillig uppgörelse mellan ackordssökanden och dennes borgenärer. (Underhandsackord kan under vissa förutsättningar benämnas även moratorieackord och avvecklingsackord.)
Offentligt ackord, som kan bli aktuellt under företagsrekonstruktion eller konkurs, kan däremot innebära att en borgenär blir bunden mot sin vilja.
Det förekommer att ansökningar innehåller ackordserbjudanden som innebär att hela skulden betalas, men där gäldenären samtidigt begär visst anstånd med betalningen, s.k. moratorieackord. Betalning ska ske antingen med hela beloppet vid ett tillfälle eller uppdelat på ett antal poster under en period. I princip är det inget som hindrar att Skatteverket deltar i en sådan uppgörelse, förutsatt att de krav som uppställs för statens medverkan är uppfyllda.
Betalningstiden bör begränsas till högst ett år och innan ett beslut fattas bör sökanden ha visat hur ackordslikviden ska finansieras. Eventuellt kan borgenärerna kräva att gäldenären ställer säkerhet för ackordslikviden.
Moratorieackordet kan liknas vid ett betalningsanstånd, ett så kallat borgenärsanstånd, enligt 63 kap. 23 § SFL. En skillnad mellan ett sådant anstånd och ett moratorieackord är att vid det senare finns det fler fordringsägare än Skatteverket. Läs mer om borgenärsanstånd här.
Syftet med en ackordsansökan är inte alltid att rekonstruera en verksamhet. Ibland är avsikten i stället att avveckla den utan att gäldenären försätts i konkurs. Detta kan t.ex. vara fallet då skulderna överstiger tillgångarna vid en likvidation.
Om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda och det inte finns några tveksamheter kring likvidationen bör Skatteverket kunna gå med på ackord även om det krav på långsiktig överlevnadsförmåga som Skatteverket normalt ställer inte är uppfyllt.
Ofta motiveras ackordsansökan med att ett ackord skulle ge borgenärerna bättre utdelning än en konkurs eftersom man slipper de kostnader som är förenade med konkursen. Å andra sidan förloras den möjlighet till utredning som konkursinstitutet ger, t.ex. vad gäller återvinningsbara transaktioner. Det händer t.ex. att endast tillgångarna i ett aktiebolag överlåts till ett närstående bolag innan ackordsansökan görs, medan skulderna lämnas kvar. Verksamheten drivs därefter vidare i det övertagande bolaget. Ett sådant förfarande talar för att det kan vara olämpligt från allmän synpunkt att medge ackord.
Skatteverket får anta ett förslag om ackord, om det kan anses ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna och det inte med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller av någon annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Ett ackordsförslag som inte framställs i samband med ett konkurs- eller rekonstruktionsförfarande får antas endast om övriga borgenärer godkänner det (4 § BorgL).
Skatteverket har befogenhet att besluta om ackord för alla skatter, avgifter, böter eller andra fordringar som tillkommer staten och som handläggs som allmänna mål. Ett särskilt undantag gäller dock för studiestödsfordringar (1 § första stycket BorgL). Skatteverkets befogenhet att besluta gäller även vissa icke statliga fordringar som handläggs som allmänna mål hos Kronofogden (1 § andra stycket BorgL samt 2 § BorgF).