Fordonsskatt och saluvagnsskatt

Om den skattskyldige begärt omprövning eller överklagat

Med vägtrafikskatt avses fordonsskatt och saluvagnsskatt (1 kap. 1 § VSL). När den skattskyldige har begärt omprövning eller överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om betalningsskyldigheten kommer att gälla, får Skatteverket bevilja anstånd (5 kap. 8 § första stycket 1 VSL). Utgången i beskattningsärendet ska alltså vara oklar och anstånd bör beviljas om det är minst lika sannolikt att den skattskyldige inte kommer att behöva betala skatten som att hon eller han kommer att behöva betala.

Om andra skäl talar för att den skattskyldige kommer att befrias från skatt

När den skattskyldige inte har begärt omprövning eller överklagat ett beskattningsbeslut men det ändå kan antas att hon eller han kommer att bli helt eller delvis befriad från skatten, får Skatteverket bevilja anstånd (5 kap. 8 § första stycket 2 VSL). Anstånd bör beviljas med ett belopp som motsvarar den skatt som kan antas komma att falla bort.

Om det finns synnerliga skäl

Om det finns synnerliga skäl ska Skatteverket bevilja anstånd med betalning av fordonsskatt och saluvagnsskatt (5 kap. 9 § VSL).

Bestämmelsen är avsedd att täcka de undantagssituationer som uttryckligen anges i lagen. Tidigare kunde anstånd beviljas om den skattskyldiges skattebetalningsförmåga var nedsatt på grund av sjukdom eller någon annan omständighet som han eller hon inte kunnat råda över och det samtidigt förelåg synnerligen ömmande omständigheter. När nya vägtrafikskattelagen (2006:227, VSL) infördes omformulerades bestämmelsen efter förebild från 17 kap. 7 § SBL. Bestämmelsen bör tillämpas restriktivt och anstånd bör inte komma i fråga annat än i enstaka mycket speciella fall. Paragrafens begränsade tillämpningsområde tydliggörs genom rekvisitet ”synnerliga skäl” (prop. 2005/06:65 s. 130). Anstånd får beviljas för hela skatten eller för en del av den.

Kostnadsränta vid anstånd

Kostnadsränta ska påföras enligt 65 kap. 4 § första stycket och 7 § SFL för den skatt som omfattas av anstånd enligt VSL och som återstår att betala när anståndstiden gått ut (5 kap. 8 § andra stycket VSL). Kostnadsränta ska alltså inte tas ut för den skatt som omfattas av anstånd enligt 5 kap. 9 § VSL.

Räntan beräknas fr.o.m. dagen efter skattens ursprungliga förfallodag t.o.m. den dag då betalning senast ska ske med anledning av anståndsbeslutet. Räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan enligt 65 kap. 4 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244, SFL).

Hur länge kan anstånd beviljas?

Anstånd får som längst beviljas tre månader efter den dag

• då beslutet med anledning av begäran om befrielse fattades
• då beslutet med anledning av begäran om omprövning fattades
• då beslutet med anledning av överklagandet fattades (5 kap. 8 § tredje stycket VSL).

Att ansöka om anstånd med betalning

Den som vill ansöka om anstånd med betalning av fordonsskatt eller saluvagnsskatt ska ge in en ansökan om detta till Skatteverket (5 kap. 10 § VSL). En ansökan om anstånd bör lämnas i skriftlig form, d.v.s. per post, e-post eller fax. Det finns i och för sig inget lagligt hinder mot att ansöka om anstånd muntligen, t.ex. per telefon. Skatteverkets uppfattning är dock att en sådan ansökan endast undantagsvis bör godtas och då bara om den snarast därefter bekräftas skriftligen.

Möjlighet för Skatteverket att ompröva anståndet

Ett beslut om anstånd får omprövas av Skatteverket om det förhållande som låg till grund för anståndet har förändrats väsentligt eller om det finns andra särskilda skäl (5 kap. 11 § VSL).

Ägarbyte när anstånd beviljats med fordonsskatt

Ett beviljat anstånd fortsätter att gälla även om det sker ett ägarbyte under anståndstiden. Skatteverket har dock möjlighet att ompröva anståndet vid ett ägarbyte. Den skattskyldiges ekonomi kan exempelvis ha förändrats genom försäljning av fordonet. Skatteverket ska underrätta den nya ägaren om att fordonet belastas med obetald fordonsskatt, för vilken anstånd med betalningen beviljats, och vid vilken tidpunkt anståndet upphör.