Arbetslandets lag

Arbetslandets lag

Reglerna om vilket lands sociala trygghetssystem en person ska omfattas av inom EU/EES-land och Schweiz finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 och dess tillämpningsförordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004.

Förordning 883/2004 innehåller ett antal lagvalsregler (Avdelning II) som anger vilket lands sociala trygghetssystem en person ska omfattas av. Det är också i det landet som socialavgifter ska betalas. Det följer av allmänna regler men tydliggörs i tillämpningsförordningen där det sägs att avgifter ska betalas i den stat vars socialförsäkring personen tillhör (artikel 21.1 förordning 987/2009).

Huvudregeln är att en person ska omfattas av det sociala trygghetssystemet i det land personen arbetar (artikel 11.3a förordning 883/2004). Regeln är ett uttryck för principen att det är arbetslandets lag (lex loci laboris) som styr tillhörigheten till ett visst lands sociala trygghetssystem. Regeln innebär att det är det land där en person utför arbetet rent fysiskt som styr vilket lands system en person ska omfattas av. Det saknar betydelse i vilken medlemsstat personen är bosatt eller i vilken medlemsstat arbetsgivaren hör hemma.

Det finns ett antal undantag från huvudregeln. Undantagen gäller för

• personer som är offentligt anställda
• personer som en arbetsgivare i en medlemsstat har sänt ut för arbete i en annan medlemsstat

• personer som normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater.

  Det finns därutöver särskilda regler för

• personer som har arbete ombord på havsgående fartyg
• personer som arbetar ombord på flygplan i internationell trafik.

Lokalanställda

En person kan bara vara omfattad av en medlemsstats lagstiftning i taget (artikel 11.1 förordning 883/2004). Det hindrar inte att en person under ett år kan vara omfattad av flera länders sociala trygghetssystem. Den som rör sig över gränserna i EU och tar en anställning i ett annat land anses lokalanställd i det landet.

Vilket lands sociala trygghetssystem en person ska omfattas av styrs av i vilket land en person arbetar. Om någon som har en anställning i Sverige avslutar den och flyttar till Tyskland för att senare samma år ta ett arbete i Tyskland hos en annan arbetsgivare, kommer hen att omfattas av det sociala trygghetssystemet i Sverige så länge arbetet pågår här. När arbetet i Tyskland påbörjas övergår personen att omfattas av det sociala trygghetssystemet i Tyskland. Personen i exemplet har haft en lokalanställning i Sverige som följs av en lokalanställning i Tyskland. Vid anställningen i Sverige betalar arbetsgivaren arbetsgivaravgifter i Sverige och vid anställningen i Tyskland gäller tyska regler för betalning av socialavgifter. Det har ingen betydelse var arbetsgivaren hör hemma eller var den anställde är bosatt.

Om en person som är bosatt i Grekland tar ett arbete i Sverige för en arbetsgivare med säte i Frankrike, kommer den anställde att omfattas av det sociala trygghetssystemet i Sverige och den franska arbetsgivaren ska betala arbetsgivaravgifter här. Personen är att betrakta som lokalt anställd i Sverige.

En arbetsgivare som saknar fast driftställe i den medlemsstat vars sociala trygghetssystem är tillämplig får komma överens med en anställd om att den anställde ska fullgöra arbetsgivarens skyldigheter att betala avgifter för dess räkning, utan att arbetsgivarens underliggande skyldigheter åsidosätts (artikel 21.2 tillämpningsförordning 987/2009). Motsvarande bestämmelse i vår interna lagstiftning finns i 5 kap. 5 § SFL och 2 kap. 25a § SAL.

Undantag: offentlig anställda

Offentligt anställda, t.ex. statligt eller kommunalt anställda ska tillhöra det sociala trygghetssystemet i det land till vilket den offentliga arbetsgivaren hör även om arbetet utförs i annan medlemsstat (artikel 11.3.b förordning 883/2004). Den regeln skiljer sig åt jämfört med svensk rätt. Motsvarande bestämmelse i vår interna lagstiftning gäller bara för statligt anställda som är utsända (6 kap. 4 § tredje stycket SFB).

Undantag: utsändning

Det är viktigt att skilja reglerna som gäller för lokalanställningar från de situationer när någon sänds ut av en arbetsgivare i ett land för att utföra arbete åt arbetsgivaren i en annan medlemsstat. I sådana utsändningsfall kan den utsände fortsätta att omfattas av det sociala trygghetssystemet i landet personen tidigare arbetade. En förutsättning är att arbetet i det andra landet inte förväntas pågå längre än två år (artikel 12.1 förordning 883/2004).

Undantag: arbete i två eller flera länder

I vissa fall kan en lokalanställd person tillhöra det sociala trygghetssystemet i ett annat land än arbetslandet. Det kan inträffa om en person samtidigt arbetar i två eller flera medlemsstater (artikel 12.3b förordning 883/2004).

Särskilda regler för sjöfart och flyg

Huvudregeln för sjömän på havsgående fartyg är att sjömannen ska omfattas av det sociala trygghetssystemet i det land vars flagg fartyget för (artikel 11.4 förordning 883/2004). Det finns dock undantag från huvudregeln.

En medlem av flyg- och kabinbesättning som utför tjänster som rör passagerar- eller godsbefordran omfattas av det sociala trygghetssystemet i det land där den anställdes stationeringsort är belägen (artikel 11.5 förordning 883/2004).

Förskotts- och efterskottsbetalningar

Huvudregeln är att det är arbetslandets lag som styr vilken medlemsstats lagstiftning som ska tillämpas. Var personen befinner sig när utbetalning för arbete sker är av underordnad betydelse. Skatteverket anser att i de fall förskottsbetalningar utgör ersättning för arbete som ska komma att utföras under tid då betalningsmottagaren omfattas av svensk socialförsäkringslagstiftning ska socialavgifter betalas i Sverige. Detta gäller även om personen vid utbetalningstillfället inte omfattas av svensk socialförsäkring.

På motsvarande sätt anser Skatteverket att i de fall efterskottsbetalningar utgör ersättning för arbete som utfördes under tid då betalningsmottagaren omfattades av svensk socialförsäkringslagstiftning ska socialavgifter betalas i Sverige även om personen vid utbetalningstillfället inte längre omfattas av svensk socialförsäkringslagstiftning.

Exempel: dagspendling över en landgräns

En tysk medborgare bosatt i Norge arbetar vid ett norskt bolags filial i Karlstad. Han pendlar dagligen mellan Norge och Sverige. Eftersom arbetet utförs i Sverige ska den tyska medborgaren omfattas av svensk socialförsäkringslagstiftning. Den norska arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter i Sverige. Socialavgiftsavtal kan inte slutas eftersom arbetsgivaren har fast driftställe i Sverige.

Exempel: kortvarigt arbete

En brittisk medborgare bosatt i Storbritannien kommer till Sverige för att arbeta här i två månader för ett svenskt bolag. Hen har fått beslut om att betala särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK). Den brittiska medborgaren ska omfattas av svensk socialförsäkringslagstiftning. Bolaget ska betala arbetsgivaravgifter i Sverige. Avtal om betalning av socialavgifter kan inte slutas eftersom arbetsgivaren har fast driftställe i Sverige.

Exempel: efterskottsbetalning

En svensk medborgare bosatt i Sverige har under tre år arbetat i Norge åt ett norskt företag. Under den tid som arbetet utfördes omfattades personen av det norska sociala trygghetssystemet. Efter det att personen avslutat sin anställning i Norge och flyttat tillbaka till Sverige har det norska bolaget betalat ut en försenad bonus. Eftersom bonusen hänför sig till arbete som utfördes under tid som personen omfattades av norsk lagstiftning ska inkomsten inte omfattas av svensk socialförsäkringslagstiftning och därför inte vara pensionsgrundande här trots att personen vid utbetalningstillfället är bosatt i Sverige. Bonusen kommer inte att vara underlag för socialavgifter i Sverige.