Beslutet om betalningssäkring ska hävas när det inte längre finns någon anledning att betalningssäkringen ska finnas kvar. Betalningssäkringen hävs automatiskt om den fordran som är grund för beslutet inte är fastställd inom tidsfristen.
Betalningssäkringsmål avviker från vad som normalt gäller i förvaltningsprocessen. Främst gäller detta handläggningen i förvaltningsrätten. Där är betalningssäkringsmål öppna på så sätt att ärendet om betalningssäkring inte avslutas när det har vunnit laga kraft (prop. 1989/90:3 s. 44).
Domstolen ska fortsätta handläggningen fram till dess beslutet hävs. Domstolen får inte skilja sig från målet förrän betalningssäkringen är hävd.
Ett beslut om betalningssäkring ska hävas helt eller delvis om det inte längre finns skäl för beslutet eller om det av någon annan anledning inte bör kvarstå (46 kap. 9 § SFL).
Om någon av parterna begär det eller om det annars finns skäl för det ska rätten pröva om betalningssäkringen ska hävas. Rätten ska också pröva frågan om hävning på eget initiativ. Förvaltningsrätten ska upplysa den betalningsskyldiga om rätten att begära hävning (46 kap. 10 § SFL).Beslutet om betalningssäkring upphör automatiskt om Skatteverket inte fastställer skatten eller ansöker om företrädaransvar inom föreskriven tid (46 kap. 14 § SFL).
När ett beslut om betalningssäkring hävs ska den egendom som säkrats omedelbart lämnas tillbaka. Rätten kan dock besluta att vidtagna åtgärder ska bestå till dess beslutet om hävning vunnit laga kraft. För att ett beslut om hävning inte ska gälla omedelbart krävs det alltså att domstolen bestämmer annat (69 kap. 14 § SFL).
Ett beslut om att vidtagna åtgärder ska bestå till dess hävningsbeslutet vunnit laga kraft kan endast meddelas om saken
Det är alltså endast vid svårbedömda rättsfrågor i situationer där det också kan befaras att den betalningsskyldiga undanskaffar egendom om han eller hon får tillfälle som bestämmelsen är tillämplig (prop. 1989/90:3 s. 34 och 46).
Bestämmelsen är inte tillämplig i mål som endast rör bevisfrågor. Uppfattningen bekräftas av en dom i kammarrätten (KRNS 2001-10-31, mål nr 5546-2001)
Skatteverket kan inte utgå från att domstolen utan yrkande beslutar att vidtagna åtgärder ska bestå. Skatteverket måste därför när så är aktuellt särskilt yrka detta. I de fall bestämmelsen inte är tillämplig och Skatteverket vid ett överklagande vill att vidtagna åtgärder ska bestå i avvaktan på ett lagakraftvunnet beslut på grund av risken för att egendom annars undanskaffas, återstår endast för verket att begära inhibition (28 § FPL).
Bestämmelserna om hävning innebär att det ankommer på förvaltningsrätten att övervaka att ett beslut om betalningssäkring inte kvarstår till högre belopp eller under längre tid än nödvändigt. Rätten har därför en skyldighet att hålla sig underrättad om den fordran som ett beslut om betalningssäkring avser till dess fordringen får drivas in (11 kap. 1 § SFF).
Det kan även förekomma att den betalningsskyldiga både begär omprövning av och överklagar förvaltningsrättens beslut. Förvaltningsrätten har befogenhet att häva ett beslut om betalningssäkring även om beslutet har överklagats (46 kap. 11 § första stycket SFL).
Om förvaltningsrätten självmant överväger att helt eller delvis häva ett beslut bör ett yttrande omgående begäras från Skatteverket. Om Skatteverket inte delar domstolens uppfattning bör myndigheten när så är möjligt yrka på att vidtagna åtgärder ska bestå till dess beslutet om hävning vunnit laga kraft.
Om justering ska ske i samband med att underlaget för fordringen fastställs, t.ex. när dom har meddelats i skatte- eller avgiftsfrågan, ska uppgift om fordringens storlek (skatteuträkning) också begäras från Skatteverket (prop. 1989/90:3 s. 44).
Om en process pågår i en högre instans är det naturligtvis inte något som hindrar att den domstolen häver betalningssäkringen inom ramen för denna process. Förvaltningsrätten kan då sedan avskriva sitt mål från vidare handläggning.
Skatteverket har liksom förvaltningsrätten en skyldighet att hålla sig underrättad om den betalningssäkrade fordringen så länge beslutet om betalningssäkring gäller och till dess fordringen får drivas in. Om ett betalningssäkringsbeslut på grund av resultatet av den fortsatta utredningen bör hävas helt eller delvis ska Skatteverket ansöka om detta hos förvaltningsrätten. Om en hävning sker helt eller delvis ska Skatteverket också underrätta Kronofogden om förvaltningsrättens beslut (18 kap. 6 § SFF).
En annan sak är att Skatteverket ändå alltid bör underrätta domstolen när ett beslut meddelas beträffande den fordran som betalningssäkringen avser. Samma sak gäller när en ansökan om företrädartalan ges in.
Om Kronofogden har tagit emot säkerhet för en inte fastställd fordran ska Skatteverket hålla sig underrättad om fordringen till dess den får drivas in och även upplysa Kronofogden om förhållanden som är av betydelse för säkerheten (11 kap. 2 § andra stycket SFF).
Det finns olika anledningar till att ett beslut om betalningssäkring ska hävas helt eller delvis. Det kan t.ex. vara frågan om att
Den omständigheten att tingsrätten beslutar om företags-rekonstruktion efter att ett betalningssäkringsbeslut har meddelats utgör inte grund för att häva betalningssäkringen.
Innan Skatteverket begär att ett beslut om betalningssäkring ska hävas helt eller delvis bör samråd normalt äga rum med Kronofogden.
Förvaltningsrättens befogenhet att helt eller delvis häva ett beslut om betalningssäkring gäller även när beslutet har överklagats. Om förvaltningsrätten ändrar beslutet på det sätt som den betalningsskyldiga begärt förfaller överklagandet. Ändras beslutet på något annat sätt än den betalningsskyldiga begärt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet och överklagandet är då fortfarande aktuellt (46 kap. 11 § SFL).
Tyngdpunkten i betalningssäkringsprocessen ska ligga i förvaltningsrätten (prop. 1989/90:3 s. 28).
I ett antal avgöranden har kammarrätterna förklarat att detta får anses innebära att förvaltningsrätten i samband med att den betalningsskyldiga överklagar och begär hävning ska göra en omprövning av sitt tidigare beslut. Först om denna omprövning inte resulterar i det av klaganden önskade resultatet ska målet överlämnas till kammarrätten. Det kan hända att den betalningsskyldiga överklagar förvaltningsrättens beslut utan att anföra något nytt, att förvaltningsrätten omprövar sitt tidigare beslut utan att vidta någon ändring samt att den betalningsskyldiga härefter i kammarrätten kommer in med nya grunder till stöd för sitt överklagande. Även i detta läge har det hänt att kammarrätten, under åberopande av att prövningen huvudsakligen bör ske i första instans, återförvisat målet till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning där (KRNS 2012-01-26, mål nr 7441-11).