OBS: Detta är utgåva 2022.14. Sidan är avslutad 2023.
Det är Skatteverket som beslutar om återkrav av ett felaktigt eller för stort utbetalt stöd. Beslutet är inte verkställbart hos Kronofogden och inte heller överklagbart. Kravet eller räntan får sättas ned helt eller delvis om det finns särskilda skäl.
Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig, får Skatteverket besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet med ränta (28 § FSPE).
Det är Skatteverket som har bevisbördan för att förutsättningar för återbetalningsskyldighet och därmed för ett återkrav föreligger (jfr bl.a. HFD 2011 ref. 81).
Det finns ingen stadgad tidsgräns eller beloppsgräns för ett beslut om återkrav.
Om Skatteverket bestämmer sig för att återkräva ett felaktigt utbetalt stöd ska ett sådant beslut normalt föregås av kommunikation. Skatteverket ska alltså, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta stödmottagaren om allt material av betydelse för beslutet och ge mottagaren tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet (25 § FL).
I ärenden om återkrav av utbetalat evenemangsstöd finns det inget krav på att Skatteverket ska kommunicera ett beslut i ärendet genom att skriva ett förslag till beslut och där redogöra för verkets rättsliga argumentering, d.v.s. de skäl som verket överväger att lägga till grund för sitt beslut.
Kravet eller räntan får sättas ned helt eller delvis om det finns särskilda skäl (28 § andra meningen FSPE). Att det ska finnas särskilda skäl innebär att bestämmelsen ska tillämpas återhållsamt. En individuell och sammanvägd bedömning av omständigheterna ska göras. De faktorer som kan behöva beaktas är bl.a. orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid som gått sedan utbetalningen och beloppets storlek.
Huvudsakligen borde möjligheten till nedsättning av kravet kunna aktualiseras om bestämmelserna om återbetalningsskyldighet för evenemangsstöd uppenbarligen fungerar på ett sätt som inte är avsett och detta samtidigt ger ett oskäligt resultat.
När det gäller möjligheten till befrielse från ränta kan nedsättning också ske när det enbart är fråga om omständigheter som har att göra med ett förhållande som hen inte kunnat råda över eller om det skett ett misstag i hanteringen av Skatteverket.
Nedsättning av varken kravet eller ränta bör medges enbart på grund av den återbetalningsskyldigas betalningsproblem. I sådana situationer finns det istället möjlighet att t.ex. söka anstånd med betalning.
Ett mindre restbelopp avseende ränta kan utgöra ett särskilt skäl för att sätta ned räntan.
Återbetalningsskyldighet kan uppkomma på olika grunder. Om stödmottagaren avsiktligt har lämnat oriktiga uppgifter bör nedsättning inte vara aktuell.
Ett obetalt beslut om återkrav av evenemangsstöd kan inte verkställas enligt UB. Skälet till detta är att det inte finns någon sådan särskild föreskrift om att beslutet får verkställas som avses i 3 kap. 1 § första stycket 6 UB.
För att få ett verkställbart beslut som kan lämnas över till Kronofogden (exekutionstitel) måste Skatteverket ansöka om betalningsföreläggande eller ansöka om stämning vid allmän domstol. Utgångspunkten är därvid att allmän domstol kan pröva de invändningar som anförs mot återbetalningsskyldigheten i sak (jfr NJA 2008 s. 560).
Beslutet om återkrav är inte ett sådant beslut som får överklagas. I förvaltningslagen framgår att om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen så gäller den bestämmelsen (4 § FL). Av 31 § FSPE följer uttryckligen att andra beslut än beslut om att inte bevilja ett förhandsbesked eller att helt eller delvis inte bevilja eller betala ut stöd inte får överklagas. Förvaltningslagens bestämmelse om vilka beslut som får överklagas gäller alltså inte.