CFD, swappar och andra terminsliknande värdepapper

Contract for Difference (CFD)

Ett CFD-kontrakt eller marginalkontrakt som det också kallas, är en form av derivatinstrument där värdet på kontraktet utvecklas på samma sätt som den underliggande tillgången. Det underliggande värdepapperet som styr värdet på ingångna kontrakt kan t.ex. vara enskilda aktier, aktieindex, räntebärande obligationer, valutor, valutaindex eller råvaror.

Hur går handeln till?

Handeln med CFD-kontrakt sker till största del över internet där aktörerna erbjuder handel via sina webbsidor. När man ingår ett avtal med CFD-kontrakt ingår man ett avtal som innebär att man gör lika stor vinst eller en förlust på kontraktet som om man hade köpt eller sålt den underliggande egendomen. Motpart är den aktör som tillhandahåller handelssystemet. Löptiden för ett CFD-kontrakt är normalt oändlig eftersom kontrakten inte har något slutdatum men i praktiken är innehavstiden ofta mycket kort. Kontrakten är helt syntetiska och det sker ingen leverans av den underliggande egendomen. Kontrakten avslutas alltid med en kontantavräkning. När investeraren öppnar en position behöver han inte betala hela den underliggande egendomens värde. Istället deponerar han eller hon ett belopp som säkerhet. Hur stor säkerhet som krävs varierar beroende på den underliggande egendomen och dess värdeutveckling.

Hur beskattas CFD-kontrakt?

Skatteverket anser att CFD-kontrakt är ett slags terminskontrakt (44 kap. 11 § IL). Vinster och förluster ska redovisas som kapitalvinst respektive kapitalförlust (41 kap. 2 § IL). Eventuell ränta och ersättning för utdelning ska ingå i kapitalvinstberäkningen. Skatteverket anser också att CFD-kontrakt kan vara marknadsnoterade om de uppfyller förutsättningarna.

Ett kontrakt avslutas genom att det sker en kontantavräkning. Vinst och förlust räknas ut och betalas av den förlorande parten till den som vinner på kontraktet. Det sker aldrig någon leverans av den underliggande egendomen. Beskattningstidpunkten inträffar när förpliktelsen upphör (44 kap. 4 § IL).

Det är den underliggande egendomen som styr beskattningen. I de fall den underliggande tillgången består av aktier eller aktieindex får CFD-kontrakten anses utgöra delägarrätter (48 kap. 2 § IL). Beroende på de underliggande tillgångarna kan CFD-kontraktet även beskattas som svensk fordringsrätt (48 kap. 3 § IL), utländsk fordringsrätt (48 kap. 4 § IL) eller råvara (52 kap. 1 § IL).

Financial Spread Betting (FSB)

Financial Spread Betting kontrakt (FSB-kontrakt) är finansiella kontrakt avseende prisdifferenser. De underliggande tillgångar som styr värdet på ingångna kontrakt är främst aktier och aktieindex men även räntebärande värdepapper, valutor och råvaror förekommer. FSB-kontrakt kallas ibland för Spread Trading eller E-spreads.

Hur går handeln till?

Handeln med FSB-kontrakt sker till största del över internet där aktörerna erbjuder handel via webbsidor och handelssystem som laddas ner av kunder. Kontrakten avslutas alltid med en kontantavräkning. Handeln liknar den för CFD-kontrakt men ofta har FSB-kontrakten en större spread.

Beskattning

FSB-kontrakt är enligt Skatteverkets uppfattning ett slags teminskontrakt (44 kap. 11 § IL). Vinst och förlust ska redovisas som kapitalvinst respektive kapitalförlust. Eventuell ränta och ersättning för utdelning i FSB-kontrakten ska ingå i kapitalvinstberäkningen. Skatteverket anser vidare att ett FSB-kontrakt kan vara marknadsnoterad om de uppfyller kraven.

När kontraktet avslutas räknas vinst och förlust ut och det sker en kontantavräkning. Den förlorande parten betalar till den som vinner på kontraktet. Det sker aldrig någon leverans av underliggande egendomen. Beskattningstidpunkten inträffar när förpliktelsen upphör (44 kap. 4 § IL).

Det är den underliggande egendomen som styr beskattningen. FSB-kontraktet kan därför beskattas som delägarrätter (48 kap. 2 § IL), svensk fordringsrätt (48 kap. 3 § IL), utländsk fordringsrätt (48 kap. 4 § IL) eller råvara (52 kap. 1 § IL) beroende på vilken den underliggande egendomen är.

Swappar

Swappar är ett finansiellt instrument som oftast innebär ett byte av betalningsströmmar mellan två parter på ett underliggande nominellt belopp. Ett swapavtal kan innebära att en part med ett lån med rörlig ränta vill byta till en fast ränta för att vara säker på att kunna betala även om ränteläget skulle stiga. Låntagaren kan då ingå ett swapavtal med en annan part och betala denne en fast ränta mot att han eller hon får ta emot en rörlig ränta från motparten som motsvarar den egna rörliga räntan. En swap kan också innebära ett byte av en räntebetalning i utländsk valuta mot en räntebetalning i svenska kronor. Ordet swap kan också användas om vissa avtal om byte av värden, t.ex. ett byte av värdet på aktier mot värdet av en obligation. Den påminner då mycket om en termin.

Om en person vill ingå ett swapavtal kan han vända sig till sin bank och ha banken som motpart i ett swapavtal. När det gäller ränteswappar finns det en standardiserad marknad för att underlätta handeln med dessa finansiella instrument.

Beskattning

Swappar innebär ömsesidiga rättigheter och förpliktelser. De har därför i regel en terminsliknande konstruktion och beskattas därför enligt de regler som gäller för avtal som liknar terminer (44 kap. 4 § IL).

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att alla komponenter i ett swapavtal ska ingå i kapitalvinstberäkningen även ersättning för ränta och utdelning (RÅ 2001 not. 160 se även RÅ 2007 ref. 3). På marknaden förekommer ränteswapavtal som kontantregleras periodiskt under avtalets löptid, t.ex. kvartalsvis. Skatteverkets uppfattning är att varje betalning i anledning av avtalet ska ses som en avyttring av ett terminsliknade avtal. Eventuella kostnader för att ingå ett sådant avtal ska proportioneras på varje avyttring.