Vad är uttag?

Uttagsbeskattning

I ML har det införts bestämmelser om uttag. Dessa bestämmelser reglerar beskattningen av bl.a. privat användning av varor och tjänster i en ekonomisk verksamhet, när varorna eller tjänsterna tillhandahålls utan ersättning.

Syfte och metodik

Syftet med uttagsbeskattningen är att en vara eller tjänst som en beskattningsbar person tar ut för privat konsumtion ska behandlas på samma sätt som när en konsument köper en vara eller tjänst av samma slag. Av samma anledning finns det bestämmelser om omvärdering av beskattningsunderlaget i det fall priset till exempelvis familj eller anställda avviker från vad som kan anses som marknadsmässigt.

Bestämmelserna om uttag finns i 2 kap. ML. De motsvaras av artiklarna 16, 18, 26 och 27 i mervärdesskattedirektivet. EU-domstolen har tolkat bestämmelserna om uttag i bl.a. målen 50/88 Kühne och C-415/98 Bakcsi.

Metodiken vid uttagsbeskattning innebär att man först måste konstatera om det är ett uttag enligt 2 kap. ML (2 kap. 1 § första stycket 2 eller tredje stycket 2 och 2–8 §§ ML). Därefter kan man räkna fram beskattningsunderlaget med stöd av bestämmelserna i 7 kap. ML.

Tillhandahållande utan ersättning

Uttagsbeskattning kan bara ske när en vara eller tjänst tillhandahålls utan ersättning.

EU-domstolen har klargjort att reglerna som avser uttag av varor och tjänster (artiklarna 2, 16 och 26.1 b i mervärdesskattedirektivet) hindrar att en nationell lagstiftning betraktar ett tillhandahållande av en vara eller tjänst mot faktisk ersättning som ett uttag av en vara eller tjänst för privat ändamål. Detta gäller även när ersättningen är mindre än självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten (C-412/03, Scandic Gåsabäck).

När en anställd för privat bruk använder en personbil i ett bilhandelsföretag kan dock uttagsbeskattning ske oavsett om en betalning görs till arbetsgivaren. Du kan läsa mer om uttag av tjänster avseende personbilar på sidan Uttag vid användning av personbilar och motorcyklar.