OBS: Detta är utgåva 2015.13. Visa senaste utgåvan.

Meny

De grundläggande principerna om värdering av förvärvade immateriella anläggningstillgångar finns i ÅRL. Dessa principer förtydligas i respektive redovisningsnormgivning. Du får endast veta de viktigaste principerna i respektive regelverk. Läs respektive regelverk för en fullständigare bild.

Innehållsförteckning

Grundläggande bestämmelser om förvärvade immateriella anläggningstillgångar

De grundläggande principerna för hur man värderar förvärvade immateriella anläggningstillgångar finns i ÅRL. I redovisningsnormgivningen förtydligas vilket värde en förvärvad immateriell anläggningstillgång får tas upp till i företaget. Redovisningsnormgivningen preciserar och begränsar bestämmelserna i ÅRL. Läs mer under respektive normgivning nedan.

Vad kan tas upp som förvärvade immateriella tillgångar?

De utgifter som kan tas upp som immateriella anläggningstillgångar exemplifieras i ÅRL (4 kap. 2 § ÅRL)

  • utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och liknande arbeten
  • utgifter för koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter och liknande rättigheter och tillgångar
  • goodwill som uppstår vid rörelseförvärv.

För att en tillgång ska få tas upp som en immateriell anläggningstillgång i balansräkningen krävs att utgiften för tillgången är av väsentligt värde för rörelsen under kommande år.

Anskaffningsvärdet för tillgångar

En anläggningstillgång ska tas upp till anskaffningsvärdet, d.v.s. utgifterna för att förvärva eller tillverka tillgången (4 kap. 3 § första stycket ÅRL). I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång ska utöver inköpspriset även andra utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet räknas (4 kap. 3 § andra stycket ÅRL). Anskaffningsvärdet omfattar alla kostnader för inköp, tillverkning och andra kostnader för att få tillgången till dess aktuella plats och skick på balansdagen. Avdrag ska göras för varurabatter, bonus och liknande.

Administrationskostnader och andra allmänna omkostnader räknas inte in i anskaffningsvärdet om de inte är direkt hänförliga till anskaffningen eller motsvarar utgifter för att få tillgången till dess plats och skick på balansdagen.

Ränta på lånat kapital

Ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet till den del som räntan hänför sig till tillverkningsperioden (4 kap. 3 § fjärde stycket ÅRL).

Utgifter för förbättringar och reparationer

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet om de har lagts ned i tillgången under räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår (4 kap. 3 § femte stycket ÅRL). Utgifter för reparationer och förbättringar som inte är värdehöjande får inte räknas in i anskaffningsvärdet för tillgången, utan ska redovisas som utgift i resultaträkningen.

Avskrivning av tillgångar

Avskrivning är en systematisk periodisering av en tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod (planenlig avskrivning) (4 kap. 4 § ÅRL). Syftet med avskrivningar är att fördela en tillgångs anskaffningsvärde över tillgångens sammanlagda användningstid. Beräkningen av avskrivningen beror på flera faktorer som i de flesta fall bygger på uppskattningar och bedömningar om framtiden. Avskrivningens storlek beror på det avskrivningsbara beloppet, nyttjandeperioden och val av avskrivningsmetod.

Avskrivningen ska redovisas som en kostnad i resultaträkningen (4 kap. 4 § tredje stycket ÅRL).

Vad är avskrivningsbart belopp och restvärde?

Grunden för avskrivningen är det avskrivningsbara beloppet, d.v.s. anskaffningsvärdet eller det belopp som används i stället för anskaffningsvärdet, efter avdrag för det beräknade restvärdet.

Restvärdet är det belopp som företaget förväntas få vid en försäljning av tillgången efter nyttjandeperiodens slut, efter avdrag för kostnader i samband med försäljningen. Restvärdet ska uppskattas vid anskaffningstillfället och enligt den då rådande prisnivå. Många gånger är restvärdet obetydligt och beaktas därför inte.

Vad är nyttjandeperioden?

Nyttjandeperiod är den tid under vilken en tillgång förväntas bli utnyttjad för sitt ändamål av företaget. Den ska inte förväxlas med den ekonomiska eller tekniska livslängden som tillgången har. Nyttjandeperioden kan vara kortare än den totala livslängden för tillgången i fråga.

Nyttjandeperioden för en immateriell anläggningstillgång ska som huvudregel anses uppgå till högst 5 år. Företaget kan dock bestämma nyttjandeperioden till en längre tid, om denna tid går att fastställa med en rimlig grad av säkerhet (4 kap. 4 § andra stycket ÅRL).

Olika avskrivningsmetoder

Företaget ska välja en avskrivningsmetod som motsvarar hur den immateriella anläggningstillgångens framtida ekonomiska fördelar förväntas bli förbrukade av företaget. Tabellen visar exempel på avskrivningsmetoder och vad de innebär.

Avskrivningsmetod

Innebörd

Linjär

Tillgången skrivs av jämnt över nyttjandeperioden

Degressiv

Tillgångens skrivs av mer i början av nyttjandeperioden och mindre efterhand

Progressiv

Tillgången skrivs av mindre i början av nyttjandeperioden och mer efterhand

Produktionsbaserad

Tillgången skrivs av i takt med produktionen

Uppskrivning av tillgångar

Tillgångar värderas som huvudprincip med utgångspunkt från anskaffningsvärdet. Uppskrivning utgör ett undantag från huvudregeln.

Uppskrivning av en tillgång får endast ske i aktiebolag och ekonomiska föreningar. För att en uppskrivning av anläggningstillgången ska få göras krävs det att tillgången har ett tillförlitligt och bestående värde som väsentligen överstiger det bokförda värdet, med hänsyn tagen till avskrivningar och nedskrivningar. Anläggningstillgången får skrivas upp till högst detta högre värde (4 kap. 6 § ÅRL).

Det uppskrivna beloppet ska sättas av till en uppskrivningsfond eller, om uppskrivningen sker i ett aktiebolag, användas för ökning av aktiekapitalet genom en fond- eller nyemission (4 kap. 6 § ÅRL).

Efter uppskrivningen av tillgången ska avskrivningar och nedskrivningar beräknas med utgångspunkt i det uppskrivna värdet (4 kap. 6 § tredje stycket ÅRL).

Nedskrivning av tillgångar

Om en anläggningstillgång har ett lägre värde på balansdagen än det bokförda värdet och värdenedgången kan antas vara bestående, ska tillgången skrivas ned till det lägre värdet. En nedskrivning ska återföras om det inte lägre finns skäl för den (4 kap. 5 § ÅRL).

K1: förenklat årsbokslut

En av tankarna bakom de redovisningsregler som ska användas när man upprättar ett förenklat årsbokslut är att det bokförda resultatet så långt som möjligt ska överensstämma med det resultat som beskattningen ska grunda sig på. Skattereglerna har fått störst betydelse för redovisningsreglerna för enskilda näringsidkare. För dessa personer har man även ändrat skattereglerna för att anpassa dem efter en del av de förenklade redovisningsregler som ska användas när man upprättar ett förenklat årsbokslut.

När ska en tillgång tas upp?

En förvärvad immateriell tillgång ska redovisas i balansräkningen om det är sannolikt att den kommer att ge företaget ekonomiska fördelar och den har ett bestående värde (BFNAR 2006:1 Enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut, punkt 6.2 respektive BFNAR 2010:1 Ideella föreningar och registrerade trossamfund som upprättar förenklat årsbokslut, punkt 6.2).

Några regler om att immateriella tillgångar av mindre värde och kort ekonomisk livslängd inte behöver tas upp i balansräkningen – motsvarande de regler som gäller för maskiner och inventarier – finns inte. I övrigt ska reglerna om maskiner och inventarier tillämpas för förvärvade immateriella anläggningstillgångar (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.3).

Anskaffningsvärdet för tillgångar – enskild näringsverksamhet

Anskaffningsutgiften för varje immateriell tillgång bestäms individuellt, däremot beräknar man avskrivningarna kollektivt.

För förvärvade immateriella tillgångar är anskaffningsvärdet tillgångens inköpspris plus andra utgifter som framgår av fakturan. Om man haft andra externa utgifter för att förvärva tillgången än dem som framgår av inköpsfakturan, ska dessa räknas med i anskaffningsvärdet för tillgången hos en enskild näringsidkare – om de sammanlagt uppgår till mer än 5 000 kr per tillgång (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.33).

Vid förvärv genom byte, gåva, arv och företagarens insättning av maskiner och inventarier är anskaffningsvärdet det värde som används vid beskattningen (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.35). Läs om hur man beräknar anskaffningsvärdet vid beskattningen för förvärvade immateriella anläggningstillgångar vid byte, arv och gåva. Läs om anskaffningsvärdet vid beskattningen när företaget gör en insättning av en tillgång i verksamheten på sidan Underprisöverlåtelse av en kapitaltillgång.

Värdet av den enskilda näringsidkarens eget arbete och anställdas arbete får inte räknas med i anskaffningsvärdet för förvärvade immateriella anläggningstillgångar (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.32).

Anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång ska reduceras om man har fått ett offentligt stöd för att förvärva tillgången. Skattereduktioner eller skatteavdrag ska inte minska anskaffningsvärdet (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.36).

Anskaffningsvärdet för tillgångar – ideell förening m.fl.

Anskaffningsutgiften och avskrivningarna för immateriella anläggningstillgångarar bestäms individuellt.

För förvärvade immateriella anläggningstillgångar är anskaffningsvärdet tillgångens inköpspris och andra utgifter som framgår av fakturan. Om det finns andra externa utgifter för att förvärva tillgången än dem som framgår av inköpsfakturan, ska de räknas med i anskaffningsvärdet för tillgången hos en ideell förening – om de sammanlagt uppgår till mer än 5 000 kr per tillgång (BFNAR 2010:1 punkt 6.3 jämte 6.30).

Vid övriga förvärv, genom t.ex. byte och gåva, av maskiner och inventarier är anskaffningsvärdet det verkliga värdet vid förvärvet. Det verkliga värdet är försäljningsvärdet och om något sådant inte finns är återanskaffningsvärdet det verkliga värdet (BFNAR 2010:1 punkt 6.3 jämte 6.32).

Anskaffningsvärdet ska reduceras med bidrag som är hänförliga till den immateriella anläggningstillgången som den ideella föreningen har fått (BFNAR 2010:1 punkt 6.3 jämte 6.33).

Avskrivning av tillgångar – enskild näringsverksamhet

I den enskilda näringsverksamheten värderas förvärvade immateriella anläggningstillgångar kollektivt. De ska värderas till det värde som de har vid beskattningen. Avskrivningen utgörs av skillnaden mellan värdet vid beskattningen och det bokförda värdet före årets avskrivningar (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.38). Det innebär att de avskrivningar som företaget gör i enlighet med reglerna i 18 kap. IL även blir de planmässiga avskrivningarna i företaget. Läs om skattemässiga värdeminskningsavdrag på förvärvade immateriella anläggningstillgångar på sidan Två metoder att beräkna värdeminskningsavdragen. Om det bokförda värdet på tillgångarna före årets avskrivningar uppgår till högst 5 000 kr får hela beloppet skrivas av (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.38).

Värdet på tillgångarna får inte överstiga det bokförda värdet vid årets början med tillägg för årets anskaffning (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.38). Man får alltså inte skriva upp värdet på en immateriell anläggningstillgång.

Avskrivning av tillgångar – ideell förening m.fl.

Den ideella föreningen ska bestämma nyttjandeperioden för immateriella anläggningstillgångar, och tillgången ska skrivas av under den perioden. Nyttjandeperioden får dock bestämmas till högst 5 år (BFNAR 2010:1 punkt 6.3).

Avskrivningen för förvärvade immateriella anläggningstillgångar ska påbörjas det år som de togs i bruk av föreningen. Avskrivningen ska göras med ett lika stort belopp varje år, oavsett om tillgången varit i bruk endast en del av räkenskapsåret. Man ska alltså inte göra någon proportionering. Det år som tillgången avyttras behöver man inte göra någon avskrivning (BFNAR 2010:1 punkt 6.3 jämte 6.35).

Nedskrivning av tillgångar – enskild näringsverksamhet

Om man skriver av de immateriella tillgångarna med det skattemässigt högsta tillåtna beloppet varje år behöver man inte skriva ned dem (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.39).

Om maskiner, inventarier och förvärvade immateriella tillgångar inte har skrivits av med det högsta tillåtna beloppet enligt beskattningen, kan tillgångarna behöva skrivas ned. Detta ska göras om det på balansdagen klart framgår att värdet på maskiner, inventarier och förvärvade immateriella tillgångar betydligt understiger deras bokförda värden. Företaget ska då uppskatta det sammanlagda återstående ekonomiska värdet för tillgångarna i företaget (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.40). Bedömningen ska göras på kollektiv nivå. Företaget ska bedöma den fortsatta nyttan av tillgångarna i verksamheten. En mindre avvikelse mellan värdet på balansdagen och det bokförda värdet behöver inte leda till att tillgångarna skrivs ned. Tillgångarna ska skrivas ned till det återstående ekonomiska värdet i företaget.

Om skälet för nedskrivning inte längre finns ska nedskrivningen återföras.

Nedskrivning av maskiner och inventarier – ideell förening m.fl.

Om det på balansdagen klart framgår att värdet på en förvärvad immateriell anläggningstillgång betydligt understiger dess bokförda värde ska föreningen uppskatta det återstående ekonomiska värdet i föreningen (BFNAR 2010:1 punkt 6.3 jämte 6.37). Föreningen ska bedöma den fortsatta nyttan av tillgången i verksamheten.

Om skälet för nedskrivning inte längre finns ska nedskrivningen återföras (BFNAR 2010:1 punkt 6.3 jämte 6.37).

När ska en tillgång inte längre redovisas i en enskild näringsverksamhet?

En tillgång som sålts ska inte längre redovisas i den enskilda näringsverksamheten. Intäkten redovisas när näringsidkaren har skickat en faktura, eller borde ha gjort det. Vid en försäljning ska skillnaden mellan försäljningsinkomsten och det bokförda värdet före årets avskrivningar redovisas som intäkt om försäljningsinkomsten är högre. Om försäljningsinkomsten är lägre än det bokförda värdet före årets avskrivningar ska en kostnad redovisas (BFNAR 2006:1 punkt 6.3 jämte 6.37, 7.4 och 7.9). Eftersom redovisningen sker kollektivt uppstår en intäkt bara om försäljningsinkomsten överstiger det totala värdet på maskiner, inventarier och immateriella anläggningstillångar.

När ska en tillgång inte längre redovisas i en ideell förening m.fl.?

En tillgång som sålts ska inte längre redovisas i en ideell förening. Vid en försäljning ska skillnaden mellan försäljningsinkomsten och det bokförda värdet redovisas som intäkt om försäljningsinkomsten är högre. Om försäljningsinkomsten är lägre än det bokförda värdet ska en kostnad redovisas (BFNAR 2010:1 punkt 6.3 jämte 6.36). Någon avskrivning behöver inte göras det år som tillgången avyttras (BFNAR 2010:1 punkt 6.3 jämte 6.35).

Vid en utrangering ska det bokförda värdet redovisas som en kostnad (BFNAR 2010:1 punkt 6.3 jämte 6.36).

Utgifter för förbättringar och reparationer

Några regler om utgifter för reparationer och förbättringar på förvärvade immateriella anläggningstillgångar finns inte i de allmänna råden (BFNAR 2006:1 respektive BFNAR 2010:1). När en fråga inte är reglerad i det allmänna rådet ska man söka vägledning i de principer som anges i det allmänna rådet (BFNAR 2006:1 punkt 1.5 respektive BFNAR 2010:1 punkt 1.4).

En av tankarna bakom redovisningsreglerna är att det bokförda resultatet så långt som möjligt ska överensstämma med det resultat som beskattningen ska grunda sig på. Utifrån det syftet bör reparationer och underhåll på immateriella anläggningstillgångar redovisas i enlighet med beskattningsreglerna. Läs om avdrag för utgifter för reparation och underhåll vid beskattningen.

K2: årsredovisning i mindre företag

Reglerna om förvärvade immateriella anläggningstillgångar stämmer överens med de regler som gäller för maskiner och inventarier i de allmänna råden BFNAR 2008:1 Årsredovisning i mindre aktiebolag respektive BFNAR 2009:1 Årsredovisning i mindre ekonomiska föreningar. Läs om gränsdragningen mellan förvärvade respektive egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar.

När ska en tillgång tas upp?

En anläggningstillgång ska redovisas i balansräkningen om företaget äger tillgången (BFNAR 2008:1 punkt 9.1 respektive BFNAR 2009:1 punkt 9.1). Tillgången ska redovisas i företaget när företaget har övertagit de väsentliga riskerna och förmånerna som är förknippade med att äga tillgången (BFNAR 2008:1 punkt 9.2 respektive BFNAR 2009:1 punkt 9.2).

Några regler för tillgångar av mindre värde och med kort ekonomisk livlängd – motsvarande dem som gäller för maskiner och inventarier – finns inte för immateriella anläggningstillgångar.

Anskaffningsvärdet för tillgångar

För förvärvade immateriella anläggningstillgångar är anskaffningsvärdet inköpspriset plus andra utgifter som är hänförliga till förvärvet (4 kap. 3 § ÅRL). Exempel på direkta utgifter som är direkt hänförliga till tillgången är utgifter för frakt, tull, import, lagfart, installationer och konsulttjänster. Avdrag ska göras för varurabatter, bonus och liknande prisavdrag (BFNAR 2008:1 punkt 10.8 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.8).

Utgifter för nedmontering, bortforsling eller återställande av plats ska inte räknas in i anskaffningsvärdet (BFNAR 2008:1 punkt 10.8 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.8).

Om man får ersättning från ett försäkringsbolag

De händelser som uppkommer i samband med förluster av eller skador på tillgångar, och som föranleder ersättning från försäkringsbolag och eventuellt återinvesteringar, ska ses som separata händelser. En skada på t.ex. en immateriell anläggningstillgång medför att en nedskrivningsprövning ska göras och att försäkringsersättningen (såväl likvida medel som ersättningstillgången) ska redovisas som intäkt (BFNAR 2008:1 punkt 9.9 respektive BFNAR 2009:1 punkt 9.9).

När man beräknar anskaffningsvärdet för en tillgång som anskaffas med en försäkringsersättning är utgångspunkten det belopp som framgår av fakturan, ett avtal eller något liknande (BFNAR 2008:1 punkterna 9.7 och 9.8 respektive BFNAR 2009:1 punkterna 9.7 och 9.8). I de fall försäkringsbolaget ersätter en skadad tillgång med en annan tillgång ska BFNAR 2008:1 punkterna 2.7 och 2.8 respektive BFNAR 2009:1 punkterna 2.7 och 2.8 tillämpas när man beräknar anskaffningsvärdet.

Offentliga stöd som man får för att förvärva tillgångar

Om företaget förvärvar tillgångar som helt eller delvis finansiseras med ett offentligt stöd ska man reducera anskaffningsutgiften. Anskaffningsvärdet ska däremot inte reduceras om man har fått stöd genom skattereduktioner och skatteavdrag (BFNAR 2008:1 punkt 9.11 respektive BFNAR 2009:1 punkt 9.12).

Anskaffningsvärdet för tillgångar vid övriga förvärv

När företaget byter till sig en tillgång och betalar med en olikartad tillgång är utgångspunkten det verkliga värdet på den mottagna tillgången, justerat med eventuella betalningar, när man ska beräkna anskaffningsvärdet för den förvärvade tillgången (BFNAR 2008:1 punkt 2.8 respektive BFNAR 2009:1 punkt 2.8).

Om ett aktiebolag får tillgången genom testamete eller gåva är anskaffningsvärdet det värde som används vid beskattningen (BFNAR 2008:1 punkt 9.10). Om en ekonomisk förening får tillgången genom testamete eller gåva är anskaffningsvärdet det verkliga värdet. Däremot får anskaffningsvärdet beräknas till det värde som används vid beskattningen (BFNAR 2009:1 punkt 9.10). Läs om anskaffningsvärdet vid gåva och testamente vid beskattningen för immateriella tillgångar på sidan Beräkna anskaffningsvärdet.

Utgifter för förbättringar och reparationer

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet om man har haft utgifterna under räkenskapsåret eller de balanserats från tidigare räkenskapsår (4 kap. 3 § femte stycket ÅRL).

Tillkommande utgifter för t.ex. reparationer och förbättringar på immateriella tillgångar ska läggas till det redovisade värdet, om tillgångens prestanda eller funktion tydligt förbättras i förhållande till vad som gällde vid anskaffningstidpunkten eller en senare tidpunkt då tillgångens prestanda förbättrades (BFNAR 2008:1 punkt 10.15 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.16).

Utgifter för reparation och underhåll som syftar till att bevara eller återställa egenskaper, så att tillgångens prestationsförmåga motsvarar den nivå som gällde då tillgången ursprungligen anskaffades, ska redovisas som kostnader i den period utgifterna uppkommer.

Avskrivning av anläggningstillgångar

För varje anläggningstillgång ska en nyttjandeperiod bestämmas och tillgången ska systematiskt skrivas av under den perioden (4 kap. 4 § ÅRL). Varje anläggningstillgång ska skrivas av för sig (BFNAR 2008:1 punkt 10.17 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.18).

Avskrivningen på immateriella anläggningstillgångar ska påbörjas det år som de togs i bruk av företaget. Avdrag för den planmässiga avskrivningen ska alltid göras. Avskrivningen får göras med lika stort belopp oavsett om tillgången endast har varit i bruk en del av året (BFNAR 2008:1 punkt 10.19 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.20).

Avskrivningen ska göras även om tillgångens redovisade värde understiger dess verkliga värde (BFNAR 2008:1 punkt 10.20 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.21).

Vid anskaffningen av en tillgång fastställer man en avskrivningsplan där man bl.a. bestämmer avskrivningsmetod, nyttandeperiod och eventuellt restvärde. En fastställd avskrivningsplan ska bara omprövas om man har gjort en nedskrivning eller om planen är uppenbart felaktig (BFNAR 2008:1 punkt 10.22 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.23).

Beräkna det avskrivningsbara beloppet och restvärdet

Avskrivningen på en tillgång får göras genom att det totala anskaffningsvärdet får skrivas av. Företaget behöver alltså inte räkna med något restvärde när det avskrivningsbara beloppet bestäms, utan man får bestämma restvärdet till 0 kr (BFNAR 2008:1 punkt 10.21 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.22).

Företaget har dock en möjlighet att beakta ett restvärde vid beräkningen av det avskrivningsbara beloppet. Restvärdet är det som företaget kan förväntas få om tillgången säljs efter nyttjandeperiodens slut, efter avdrag för försäljningskostnader och liknande. Restvärdet ska fastställas enligt den prisnivå som gäller vid anskaffningstidpunkten. Om företaget väljer att beakta restvärdet ska det beaktas för samtliga delposter av samma slag. Regeln om att ett restvärde får beaktas får inte tillämpas i följande situationer (BFNAR 2008:1 punkt 10.21 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.22):

  • vid avskrivning av byggnader
  • om företaget har bestämt nyttjandeperioden för maskiner och inventarier enligt punkten 10.23 (BFNAR 2008:1) respektive 10.24 (BFNAR 2009:2)
  • om företaget har bestämt nyttjandeperioden för förbättringsutgifter på någon annans fastighet enligt punkten 10.24 (BFNAR 2008:1) respektive 10.25 (BFNAR 2009:2)
  • om företaget har bestämt nyttjandeperioden för markanläggningar enligt punkten 10.26 (BFNAR 2008:1) respektive 10.27 (BFNAR 2009:2).

Beräkna nyttjandeperioden

Nyttjandeperioden är den tid som företaget tänker använda tillgången i företaget (BFNAR 2008:1 punkt 10.16 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.17). Det finns förenklingsregler för att bestämma nyttjandeperioden för de olika slag av anläggningstillgångar som finns. Nyttjandeperioden för immateriella anläggningstillgångar får bestämmas till 5 år (BFNAR 2008:1 punkt 10.23 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.24).

Nedskrivning av tillgångar

Om en anläggningstillgång har ett lägre värde på balansdagen än det bokförda värdet, och värdenedgången kan antas vara bestående, ska tillgången skrivas ned till det lägre värdet (4 kap. 5 § ÅRL).

När man prövar om en nedskrivning ska göras ska prövningen ske för varje avskrivningsenhet för sig (BFNAR 2008:1 punkt 10.29 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.30).

Om företaget har ett försäljningsavtal för anläggningstillgången på balansdagen, och avyttringen kommer att ge upphov till en förlust, ska tillgången skrivas ned till nettoförsäljningsvärdet (BFNAR 2008:1 punkt 10.30 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.31).

En nedskrivning ska återföras om det inte lägre finns skäl för den (4 kap. 5 § ÅRL). Enligt de allmänna råden ska en nedskrivning återföras om skälet för nedskrivningen inte längre finns kvar (BFNAR 2008:1 punkt 10.35 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.36). När man återför nedskrivningen får det inte medföra att värdet på tillgången blir högre än det hade varit om man hade gjort avskrivningar enligt det ursprungliga avskrivningsunderlaget (BFNAR 2008:1 punkt 10.36 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.37).

Nedskrivningsprövning

Om nyttjandeperioden har bestämts till 5 år ska man bara göra en nedskrivning om det är uppenbart att den behöver göras (BFNAR 2008:1 punkt 10.31 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.32).

Om nyttjandeperioden har bestämts till mer än 5 år ska man göra en nedskrivning om följande två förutsättningar är uppfyllda (BFNAR 2008:1 punkt 10.32 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.33):

  • tillgångens nytta för företaget har minskat avsevärt till följd av en inträffad händelse som innebär att tillgångens funktion eller användbarhet i företaget har minskat (nedskrivningsindikation)
  • tillgångens nytta för företaget kan inte antas bli återställd senast 2 år efter det att nedskrivningsindikationen inträffade.

Om en nedskrivning av tillgången ska göras ska man antingen skriva ned tillgången till det värde tillgången skulle ha haft om avskrivning skett med en nyttjandeperiod på 5 år, eller till det verkliga värdet, om det värdet uppenbart är lägre. Företaget får skriva ned tillgången till ett högre värde än det värde tillgången skulle ha haft om avskrivning skett med en nyttjandeperiod på 5 år, om företaget kan visa att tillgången har ett högre verkligt värde (BFNAR 2008:1 punkt 10.33 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.34).

Uppskrivning av tillgångar

Trots att årsredovisningslagen (4 kap. 6 §) ger möjlighet att skriva upp immateriella tillgångar, får företag som tillämpar BFNAR 2008:1 respektive BFNAR 2009:1 inte göra detta (BFNAR 2008:1 punkt 10.37 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.38).

När ska en tillgång inte längre redovisas?

En tillgång ska inte längre redovisas hos ett företag när de väsentliga riskerna och förmånerna som är förknippade med att äga tillgången har övergått till köparen (BFNAR 2008:1 punkt 9.3 respektive BFNAR 2009:1 punkt 9.3). Vid en försäljning av en immateriell anläggningstillgång ska intäkten minskas med tillgångens redovisade värde. Om intäkten överstiger tillgångens redovisade värde uppstår en realisationsvinst, och om det redovisade värdet överstiger intäkten uppstår en realisationsförlust (BFNAR 2008:1 punkt 6.30 och 7.12 respektive BFNAR 2009:1 punkt 6.31 och 7.12).