OBS: Detta är utgåva 2015.3. Visa senaste utgåvan.

För privatpersoner och dödsbon finns ett undantag från att alltid göra skatteavdrag på ersättningar för arbete. Undantaget gäller i vissa fall vid betalning av arbetsersättningar som understiger 10 000 kr. Här redovisas även vad som gäller vid särskild överenskommelse med mottagaren eller när denne är en god man.

Beloppsgränsen 10 000 kr för privatpersoner

Det finns en beloppsgräns på 10 000 kr för ersättningar från privatpersoner och dödsbon (10 kap. 4 § 3 a–d SFL). Syftet är att privatpersoner som betalar ut mindre ersättningar för utförda tjänster inte ska behöva fundera på eventuella skyldigheter som uppdragsgivare.

Den som betalar ut ersättning för arbete ska inte göra skatteavdrag om det vid utbetalningstillfället kan antas att utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren understiger 10 000 kr under kalenderåret och

  1. utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo
  2. ersättningen inte utgör utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren bedriver
  3. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att utbetalaren ska göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen
  4. att det inte är fråga om sådan ersättning som betalas ut till god man eller förvaltare för utfört arbete som regleras i 12 kap. 16 § föräldrabalken.

Om ersättningen under kalenderåret, mot vad som ursprungligen avsågs, kommer att överstiga beloppsgränsen, gäller att skatteavdrag ska göras så snart utbetalaren inser att den sammanlagda ersättningen kommer att uppgå till minst 10 000 kr. Läs även om ersättning under 1 000 kr avseende underlaget för skatteavdrag.

Det finns motsvarande bestämmelser beträffande skyldigheten att betala socialavgifter i 2 kap. 6–7 §§ respektive 3 kap. 5 § SAL. Läs även om skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter för ersättningar under 10 000 kr för privatpersoner.

Överenskommelse om skatteavdrag

Beloppsgränsen 10 000 kr är inte ovillkorlig. När det gäller privatpersoner finns det möjlighet för utbetalaren och mottagaren att komma överens om att utbetalaren ska göra skatteavdrag redan då ersättningen uppgår till minst 1 000 kr under inkomståret (10 kap. 4 § 3 c SFL). Lagtekniskt har det lösts så att i lagtexten görs det en hänvisning till 25 kap. 13 § 4 SFB. Den bestämmelsen säger att utbetalaren och mottagaren kan träffa en överenskommelse om att den aktuella ersättningen ska anses som inkomst av anställning.

Betalningsmottagaren ska lämna upplysning om överenskommelsen i sin inkomstdeklaration (31 kap. 25 § SFL).

Ersättning till god man

Beloppsgränsen 10 000 kr får inte tillämpas på ersättningar som ges ut till god man och förvaltare (10 kap. 4 § 3 d SFL). Skälet till det är att en god man eller förvaltare inte kan sluta avtal med sin huvudman rörande den egna ersättningen. Det innebär att huvudmannen alltid är skyldig att göra skatteavdrag om ersättningen för arbetet uppgår till minst 1 000 kr under kalenderåret.

Uppgiftsskyldighet för privatpersoner

Observera att den som betalar ut arbetsersättningen i regel är skyldig att lämna kontrolluppgift på den utbetalda ersättningen även om han eller hon inte ska göra skatteavdrag. Beloppsgränsen för kontrolluppgiftsskyldighet för privatpersoner som här avses är 1 000 kr (15 kap. 8 SFL). En privatperson som betalar ut ersättning till en annan privatperson har rätt att redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i en förenklad arbetsgivardeklaration enligt 26 kap. 4 § SFL. Den förenklade arbetsgivardeklarationen utgör också kontrolluppgift och är underlag för förifyllda uppgifter i inkomstdeklarationen. Läs mer om uppgiftsskyldigheten på sidan Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar