Värderingsgrunder

Vad innebär värdering?

Värdering innebär att företaget ska fastställa det belopp till vilket ett företag ska redovisa tillgångar, skulder, intäkter och kostnader i en finansiell rapport. Vid värderingen ska företaget utgå från en värderingsgrund, t.ex. anskaffningsvärde, återanskaffningsvärde, försäljningsvärde, nuvärde, verkligt värde eller upplupet anskaffningsvärde. Dessa värderingsgrunder finns normalt inte lagfästa utan utvecklas genom normgivning och god redovisningssed. I 4 kap. 3 § ÅRL anges dock vad som är anskaffningsvärde för anläggningstillgångar och vad som ska ingå i anskaffningsvärdet. Motsvarande regel för omsättningstillgångar finns i 4 kap. 9 § ÅRL.

Värderingsgrunderna används när en tillgång eller skuld ska värderas under normala förhållanden i en pågående verksamhet.

Att något ska värderas till diskonterade belopp innebär att man vid värderingstillfället beräknar ett nuvärde med hänsyn tagen till en given räntesats. Vid värdering till odiskonterade belopp tas inte någon hänsyn till framtida förändringar av penningvärde eller ränta.

Anskaffningsvärde

Tillgångar värderas till något av följande belopp:

• det belopp som vid anskaffningstillfället betalats med likvida medel
• det verkliga värde av en tillgång som lämnades i byte när tillgången anskaffades.

I ÅRL anges att anskaffningsvärdet för en tillgång är utgiften för tillgångens förvärv eller tillverkning (4 kap. 3 § ÅRL respektive 4 kap. 9 § ÅRL).

Skulder värderas till något av följande belopp:

• det belopp som motsvarar det som erhållits i utbyte för förpliktelsen
• det belopp som man vid normal verksamhet måste betala för att reglera skulden.

Återanskaffningsvärde

En tillgång värderas till det belopp som motsvarar den utgift som företaget skulle ha för att vid värderingstillfället anskaffa en identisk eller likvärdig tillgång.

Med återanskaffningsvärde för omsättningstillgångar avses i ÅRL det belopp som motsvarar den utgift som företaget skulle ha haft för anskaffandet om tillgången anskaffats på balansdagen (4 kap. 9 § fjärde stycket ÅRL).

Skulder värderas till det odiskonterade belopp som skulle krävas för att reglera förpliktelsen vid värderingstillfället, det vill säga hänsyn ska inte tas till framtida förändringar av penningvärde eller ränta.

Försäljningsvärde

Tillgångar värderas till ett belopp som motsvarar vad man vid värderingstillfället skulle få vid en normal försäljning.

Ibland används även begreppet nettoförsäljningsvärde vilket motsvarar försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad.

Skulder värderas till det beräknade odiskonterade belopp som man vid normal verksamhet skulle behöva betala ut för att reglera skulden.

Verkligt värde

Verkligt värde är det belopp till vilket en tillgång skulle kunna överlåtas, eller en skuld skulle kunna regleras, mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs.

Nuvärde

En tillgång värderas till det diskonterade värdet av de framtida nettoinbetalningar som tillgången vid normal verksamhet förväntas ge upphov till.

Skulder värderas till det diskonterade värdet av de framtida nettoutbetalningar som man bedömer kommer att krävas för att skulden ska regleras, vid normal verksamhet.

Upplupet anskaffningsvärde

Tillgångar och skulder värderas till sina förväntade kassaflöden, diskonterade med den effektivränta som beräknas vid anskaffningstillfället. Effektivränta är den räntesats som diskonterar de uppskattade framtida in- och utbetalningarna till det redovisade värdet. En annan benämning på upplupet anskaffningsvärde är diskonterat nuvärde.

Kompletterande innehåll

Läs mer om upplupet anskaffningsvärde vid värdering av finansiella instrument.