Definitionen på fast driftställe i inkomstskattelagen är skriven med OECD:s modellavtal som förebild.
Sidan bör läsas jämte sidan med OECD:s modellavtal artikel 5 där motsvarande reglering finns och används som modell för skatteavtal mellan länder.
Fast driftställe är en term som används i skattelagstiftningen och i skatteavtalssammanhang. Definitionen av fast driftställe finns i 2 kap 29 § IL. Den civilrättsliga regleringen av utländska företags skyldigheter när de ska bedriva näringsverksamhet i Sverige finns i lagen om utländska filialer m.m.
När ett utländskt företag bedriver näringsverksamhet i Sverige och man ska bedöma om det utländska företaget är skattskyldigt till inkomstskatt här, har begreppet fast driftställe en central roll. Om det finns ett fast driftställe för verksamheten i Sverige likställs företaget i stor utsträckning med ett inhemskt företag.
Definitionen på fast driftställe i 2 kap 29 § IL är skriven med OECD:s modellavtal som förebild.
För att en näringsverksamhet ska kunna beskattas krävs att beskattning kan ske både enligt IL och enligt ett eventuellt skatteavtal. När definitionen av fast driftställe infördes i skattelagstiftningen framhöll lagstiftaren att det är viktigt att den interna beskattningsrätten är så vidsträckt att den motsvarar den beskattningsrätt som tillerkänns Sverige enligt ingångna skatteavtal (prop. 1986/87:30 s. 42).
För att underlätta tillämpningen av reglerna i IL samt bestämmelserna i de svenska skatteavtalen har man valt att låta regeln i IL bygga på samma principer som OECD:s modellavtal (artikel 5) bygger på. Av den anledningen anser Skatteverket att också kommentarerna till OECD:s modellavtal kan tillämpas när man tolkar regeln i IL. Detta framgår också i bl.a. RÅ 1998 not. 188 samt i RÅ 2009 ref. 91.