Löneutmätning är en speciell form av utmätning. Särskilda regler gäller vid utmätning av lön och andra ersättningar.
Löneutmätning innebär att Kronofogden beslutar att en arbetsgivare ska innehålla och redovisa en del av en gäldenärs lön till Kronofogden och inte till gäldenären. Löneutmätning får bara ske om det är försvarligt med hänsyn till det belopp som kan beräknas flyta in (7 kap. 3 § UB). Kronofogden kan besluta om utmätning av olika ersättningar (7 kap. 1 § UB). Principen är att det ska vara ersättning för arbete som gäldenären utfört eller kompensation för bortfall av arbetsinkomst.
Det är bara den del av inkomsten som gäldenären inte behöver för sitt och familjens underhåll som får tas i anspråk genom löneutmätning (7 kap. 4 § UB). Kronofogden bestämmer ett förbehållsbelopp och ett utmätningsbelopp som måste beaktas av arbetsgivaren vid varje löneutbetalning (7 kap. 8 § UB). Endast när lönen överstiger förbehållsbeloppet ska arbetsgivaren innehålla utmätningsbeloppet (7 kap. 20 § UB). Den del av lönen som inte får utmätas (förbehållsbeloppet) bestäms utifrån ett särskilt belopp som fastställs av Kronofogden varje år (normalbelopp). Normalbeloppen ska anses omfatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad (7 kap. 5 § UB).
Kronofogden ger varje år ut föreskrifter och allmänna råd, samt lämnar information (meddelanden) om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön.
Kronofogden får bevilja anstånd under pågående löneutmätning om sökanden medger det eller om det finns särskilda skäl (7 kap. 11 § UB).
Ett beslut om löneutmätning ska ändras om det finns anledning till det (7 kap. 10 § UB). Förhållandena kan ändras under pågående löneutmätning t.ex. kan gäldenärens lön öka eller försörjningsbördan ändras. Det kan även vara så att Kronofogdens beslut från början var oriktigt på grund av felaktigt underlag. Kronofogdens beslut om ändring gäller inte retroaktivt utan endast framåt i tiden (RH 1998:36). Men om utmätningsbeslutet hävs för att det inte var lagligen grundat, ska innehållna och inte utbetalda belopp överlämnas till gäldenären (Walin m.fl., utsökningsbalken [1 augusti 2013, Zeteo] kommentaren till 7 kap. 10 §).
Ett beslut om löneutmätning får överklagas utan tidsbegränsning (18 kap. 7 § UB). När en gäldenär överklagar ett löneutmätningsbeslut kan domstolen ändra beslutet retroaktivt. Eftersom Kronofogden endast kan fatta ändringsbeslut som avser framtida verkställighet innebär det att gäldenären inte alltid kan bli fullt ut tillgodosedd genom ändring av Kronofogden. Domstolen kan då vid överklagan ändra utmätningsbeslutet från en tidigare tidpunkt (se Gregow, Utsökningsrätt, 4 uppl., s. 368, NJA 1993 s. 652 och HovR NN 2013-01-18, mål nr ÖÄ 680-12). Gäldenären kan alltså först begära ändring hos Kronofogden, och om han eller hon inte får den begärda ändringen kan han eller hon sedan överklaga själva utmätningsbeslutet till tingsrätten. Kronofogden företräder staten som borgenär vid handläggning hos Kronofogden. Vid ett överklagande är Skatteverket borgenärsföreträdare.
Ett beslut om löneutmätning medför förmånsrätt vid varje utbetalningstillfälle (7 kap. 13 § första stycket UB). Det belopp som innehållits fördelas mellan sökandena efter en viss företrädesordning (7 kap. 14 § UB). Efter avdrag för preliminär skatt har fordringarna företräde i följande ordning:
Om löneutmätning pågår och gäldenären går i konkurs fortsätter löneutmätningen för konkursboets räkning, om inte konkursförvaltaren begär att verkställigheten ska upphöra (7 kap. 19 § andra stycket UB). Om löneutmätning pågår för underhållsbidrag eller underhållsstöd har dessa fordringar företräde framför konkursboet.