När Skatteverket eller förvaltningsdomstol beslutar om betalningsansvar för annans skatt eller avgift enligt 59 kap. SFL så gäller andra ränteregler än för andra beslut som fattas med stöd av SFL. I vanliga fall utgår ränteberäkningen från underskottet eller överskottet på skattekontot (65 kap. 2 § andra stycket SFL) men eftersom beslut enligt 59 kap. SFL hanteras utanför skattekontot så behövs särskilda ränteregler.
Kostnadsränta ska beräknas på beloppet som omfattas av betalningsskyldighet från och med dagen efter beslutet till och den dag då betalning sker (65 kap. 19 § SFL). Kostnadsräntan motsvarar basräntan (65 kap. 4 § SFL). Ränteberäkningen tar inte hänsyn till saldot på skattekontot utan beräknas endast på det belopp som omfattas av betalningsskyldighet (65 kap. 2 § andra stycket SFL).
Detta innebär att ränta ska beräknas från dag efter dom i domstol när det gäller betalningsskyldighet enligt 59 kap. 16 § SFL och dag efter Skatteverkets beslut vad gäller övriga beslut enligt 59 kap. SFL. Ränta debiteras redan under den betalningsfrist den betalningsskyldige har fått enligt beslutet.
För att den betalningsskyldige ska fullgöra sin betalningsskyldighet krävs alltså att man betalar både ansvarsbeloppet och den tillkommande ränta som debiterats efter beslutsdagen.
Om ansvarsbeloppet sänks efter att den betalningsskyldige har betalat så har den betalningsskyldige rätt till intäktsränta. Intäktsräntan beräknas på det belopp som har betalats för mycket, från den dag då betalningen gjordes till och med den dag då den betalningsskyldige tillgodoräknas den överskjutande inbetalningen (65 kap. 20 § SFL).
Intäktsräntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av basräntan (65 kap. 4 § tredje stycket SFL).