Nya fordringar i ett konkursmål

Åberopande av nya fordringar

Det är inte ovanligt att en konkursmässig gäldenär betalar hela den skuld som åberopats i en konkursansökan eller att den åberopade skattefordran helt har satts ned innan konkurs­förhandlingen ska äga rum. Samtidigt kan nya skulder på gäldenären ha uppkommit som en borgenär skulle vilja använda på något sätt.

Ramen för tingsrättsprocessen framgår av 13 kap. 3 § RB. Trots att det är obligatoriskt att i konkursansökan lämna uppgifter om sin fordran är en borgenär oförhindrad att i konkursmålet åberopa en annan fordran än den som han först har uppgivit. En sådan befogenhet står enligt lagstiftaren i god överensstämmelse med RB:s regler (prop. 1975:6 s. 169 f.).

Själva kostnaden för att ansöka om konkurs kan inte åberopas som en konkursfordran vid prövning om gäldenären är på obestånd (NJA 1982 s. 641).

Åberopande av en ny fordran vid tingsrätten

En sökande kan under konkursförhandlingen åberopa ytterligare fordringar mot gäldenären. En borgenär kan till och med vara behörig att fullfölja sin konkursansökan trots att den ursprungliga konkursfordran fallit bort innan den nya fordran ens har uppkommit. Det är tillräckligt att den nya fordran har uppkommit innan själva förhandlingen.

I många fall har gäldenären utgått från att konkurshotet var avvärjt genom betalningen av den fordran som varit upptagen i tingsrättens kallelse till konkursförhandling. Det är därför inte ovanligt att gäldenären avstår från att komma till konkurs­förhandlingen i villfarelsen att andra skulder inte kan grunda någon konkursfordran. Det har inte förekommit att tingsrätten i ett sådant läge valt att inställa konkursförhandlingen för att kommunicera den nya konkursfordran med den uteblivna gäldenären.

Självfallet måste Skatteverket alltid överväga om det fortfarande finns anledning att begära gäldenären i konkurs när en fordran kraftigt minskar eller om en ingiven konkursansökan i stället bör återkallas. Det kan finnas en godtagbar förklaring till att den nya skulden inte har betalats.

Åberopande av en ny fordran även i högre instans

En sökande kan även i hovrätten åberopa en annan fordran än den som han eller hon uppgav vid tingsrätten för att styrka sin behörighet att ansöka om konkurs (NJA 1982 s 641).

Det förekommer att det vid tiden för konkursförhandlingen är obekant för både domstolen och borgenären att konkursfordran har fullbetalats. Detta kan t.ex. hända om gäldenären inte är närvarande vid förhandlingen och den gjorda inbetalningen kan identifieras först en tid senare. Om gäldenären överklagar konkursbeslutet kommer det då att stå klart att borgenärens konkursfordran hade fallit bort innan tingsrätten fattade sitt konkursbeslut. Borgenären har i sådant fall inte varit behörig att ansöka om gäldenärens försättande i konkurs vid tingsrätten. En fordran som har uppkommit först efter tingsrättens oriktiga konkursbeslut kan aldrig åberopas till stöd för att staten är behörig borgenär och att konkursen inte ska upphävas (Skatteverkets rättsfallskommentar Rättegångskostnader – åberopande av ny skuld).

Om Skatteverkets konkursansökan har avvisats av tingsrätten med motiveringen att verket inte har styrkt sin behörighet inställer sig frågan om man vid ett överklagande kan åberopa en helt ny fordran som uppkommit efter konkursförhandlingen i tingsrätten? Borgenären torde vara hänvisad att på nytt ansöka om konkurs vid tingsrätten och i denna ansökan åberopa den nytillkomna fordran.

Fordringen ska tillkomma en och samme borgenär

En fordran ska tillkomma en och samma borgenär (NJA 1992 s. 627). Staten är att se som en enda borgenär. Det är Skatteverket som har befogenhet att för statens räkning ansöka om konkurs för statens fordringar (1 och 6 §§ BorgL). Det är alltså inte fråga om att Skatteverket företräder flera borgenärer när en konkurs­ansökan avser t.ex. både obetalda skatter, tull och underhållsstöd.

I fråga om sådana icke statliga fordringar där Skatteverket är borgenärsföreträdare med stöd av 1 § andra stycket BorgL samt 2 § BorgF är det däremot fråga om annan borgenär än staten. Beträffande t.ex. TV-avgifter är således Skatteverket visserligen med stöd av bestämmelserna i BorgL och BorgF borgenärsföreträdare vid konkurs m.m., men då inte för staten utan för Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB).

Nya omständigheter under konkursmålets handläggning

En borgenär ska redan i ansökan ange de övriga omständigheter på vilka han eller hon grundar sitt yrkande om att en gäldenär ska försättas i konkurs. Detta hindrar inte att borgenären under konkursmålets fortsatta handläggning får åberopa andra omständigheter. Även här gäller RB:s regler. Saken rör gäldenärens försättande i konkurs, oavsett vilka skäl som åberopas (prop. 1975:6 s. 169 f.).

Om tingsrättens beslut överklagas kan de nya omständigheterna ha inträffat efter det att tingsrätten meddelade sitt beslut men innan hovrätten eller HD prövat överklagandet. En borgenär kan alltid åberopa dessa nya omständigheter till stöd för sin konkursansökan. Bestämmelsen i 50 kap. 25 § 3 st. RB är således inte tillämplig i konkursmål (se RH 2001:37 där staten var sökande).