Vid handläggning av ärenden enligt skatteavtal får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt bevilja anstånd med betalning (63 kap. 4 § andra stycket SFL).
Syftet med bestämmelsen är att den skattskyldige inte i onödan ska behöva betala in skatt som kan komma att falla bort vid tillämpningen av ett åberopat skatteavtal (prop. 1978/79:161 s. 88).
Regeln gäller då en skattskyldig har beskattats för samma inkomst både här i Sverige och i en främmande stat, trots att det finns ett avtal med den andra staten. Den ”dubbelbeskattning” som därvid uppstår kan i sådana fall undanröjas genom en ömsesidig överenskommelse med den främmande staten. Sådana ärenden handläggs i normalfallet av Skatteverkets huvudkontor (1 § förordningen [2000:1077] om handläggning av ärenden enligt skatteavtal).
Om ett ärende är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, ska Skatteverket med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen (2 § förordningen [2000:1077] om handläggning av ärenden enligt skatteavtal).
Beslut om anstånd vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtal får inte överklagas (67 kap. 39 § SFL).