Vad är FATCA?

Syftet med FATCA

Foreign Account Tax Compliance Act, förkortad FATCA, är en amerikansk lagstiftning som antogs av den amerikanska kongressen i mars 2010. Syftet med lagstiftningen är att den amerikanska federala skattemyndigheten (IRS) ska få uppgifter om amerikanska personers tillgångar och kapitalinkomster utomlands. IRS får uppgifterna från finansiella institut (banker och kapitalförvaltare m.fl.) runt om i världen. Om ett finansiellt institut inte lämnar de begärda uppgifterna till IRS eller inte rapporterar i tid kan effekten bli att utbetalaren ska dra 30 procents källskatt på inkomster som betalas från USA till det finansiella institutet.

Två olika modellavtal

För att underlätta för de inhemska finansiella instituten har ett stort antal länder tecknat avtal med USA. Avtalen som är utformade som modellavtal finns i huvudsak i två versioner. Modell 1 innebär att de finansiella instituten lämnar kontrolluppgifter till den inhemska skattemyndigheten som i sin tur lämnar uppgifterna vidare till IRS. Modell 2 innebär att instituten lämnar uppgifterna direkt till IRS.

Skatteverket och IRS utbyter uppgifter med varandra

Sveriges och Amerikas förenta staters regeringar undertecknade den 8 augusti 2014 ett avtal om att förbättra den internationella efterlevnaden av skatteregler samt att genomföra FATCA. Avtalet är tecknat enligt modell 1. Det innebär att Skatteverket och IRS kommer att utbyta uppgifter om kapitalinkomster och kapitaltillgångar med varandra. Sverige lämnar uppgifter om amerikanska personer och USA lämnar motsvarande uppgifter om svenska personer.

Svensk lagstiftning som rör tillämpningen av FATCA

För att FATCA-avtalet ska kunna tillämpas i Sverige behövs bestämmelser om informationsutbytet i svensk rätt. Följande regler har införts.

• Lag (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.
• Lag (2015:63) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.
• 22 a kap. skatteförfarandelagen (SFL) – kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.
• Förordning (2015:70) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.
• Förordning (2015:72) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Lagarna och förordningarna samt några mindre förändringar i befintlig lagstiftning trädde i kraft den 1 april 2015.

Identifiering av rapporteringspliktiga konton

Lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet (IDKL) innehåller regler för hur identifieringen ska gå till (kap. 4–8). Förutom detta innhåller den definitioner (kap. 2) som ska tillämpas för samtliga regleringar som avser genomförandet av FATCA-avtalet. Här finns även de undantag som gäller för finansiella institut, faktiska innehavare och konton (kap. 3).

Förutom lagen finns även en förordning som mer tar upp hanteringen kring den identifiering som ska göras, t.ex. tidsfrister, gränsvärden m.m.

Utbyte av upplysningar

Lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet innehåller regler för vilka uppgifter Skatteverket ska utbyta med IRS. Den innehåller även regler om vad och hur Skatteverket och IRS ska underrätta varandra när det gäller t.ex. felaktigheter och överträdelser av skyldigheter i FATCA-avtalet. Likaså finns det en reglering för hur Skatteverket får använda de uppgifter som kommer från IRS.

Förutom lagen finns även en förordning som tar upp hanteringen, t.ex. tidpunkten för utbytet och regleringen av Skatteverkets möjlighet att ingå en överenskommelse med IRS om utbytet.

Kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton

Det nya kapitlet 22 a i SFL innehåller de specifika reglerna som gäller för kontrolluppgifter som ska lämnas med anledning av FATCA-avtalet. Kapitlet är uppbyggt utifrån innehållet i avtalet. De begrepp som används i kapitel 22 a och som hör ihop med själva avtalet finns definieriade i IDKL. För begrepp som ränta, utdelning m.m. ska däremot svenska regler användas vilket innebär att det är inkomstskattelagens definitioner som gäller. De allmänna reglerna som gäller för alla kontrolluppgifter gäller även för kontrolluppgifter enligt 22 a kap.

Som huvudregel gäller att dessa kontrolluppgifter, som ska lämnas med anledning av automatiskt informationsutbyte, ska lämnas senast den 15 maj året efter det år som uppgifterna lämnas för.

Kontrolluppgifterna som ska lämnas enligt 22 a kap. SFL ska inte lämnas till Skatteverket enligt samma format som övriga kontrolluppgifter som rör kapitalinkomster. De ska i stället lämnas enligt ett särskilt format och det finns ingen möjlighet att lämna uppgifterna på pappersblanketter.