Vad är ett europeiskt arvsintyg och vad kan man använda det till?
Ett europeiskt arvsintyg är en handling upprättad av en domstol eller myndighet i en medlemsstat som arvingar, testamentstagare, testamentsexekutorer och boutredningsmän kan använda i en annan medlemsstat (artikel 62.1 i arvsförordningen).
Genom arvsintyget kan dessa på ett enkelt sätt styrka sin ställning eller sina rättigheter i andra medlemsstater. Arvsintyget förväntas underlätta för medlemsstaternas medborgare att hävda sina rättigheter vid arv i internationella situationer vilket är ett syfte med arvsförordningen (prop.2014/15:105 s.41–42). Arvsförordningen tillämpas dock inte bara på medborgare utan på alla med hemvist eller tillgångar i en medlemsstat.
Bestämmelserna om arvsintyg ska tillämpas på arv efter personer som avlidit den 17 augusti 2015 eller senare (artikel 83.1 i arvsförordningen).
Ett arvsintyg kan man använda för att visa (artikel 63.2 i arvsförordningen)
Uppräkningen är inte uttömmande.
Trots att syftet med ett arvsintyg är att det ska användas i en annan medlemsstat kan ett arvsintyg utfärdat av Skatteverket användas för att söka lagfart på en fastighet i Sverige i det fall arvet handläggs i Sverige men utländsk rätt ska tillämpas (prop.2014/15:105 s. 34 och 42–43).
Arvsintyg kan användas för olika ändamål. Det innebär att Skatteverket kan utfärda flera olika arvsintyg vid arv efter en och samma person.
Det är inte obligatoriskt att använda ett arvsintyg och syftet är inte heller att ersätta nationella dokument som används för samma ändamål (artikel 62.2–3 i arvsförordningen).
Det innebär att om det finns en bouppteckning som Skatteverket har regisrerat så kan bouppteckningen i Sverige användas för att styrka de uppgifter som finns i den även om det skulle finnas ett arvsintyg.