Advokat- och rättegångskostnader

Allmänna avdragsregler gäller

Avdrag för advokatkostnader och rättegångskostnader regleras inte särskilt i IL. Avdragsrätten får i stället bedömas med hjälp av den allmänna avdragsbestämmelsen i 12 kap. 1 § IL. Av bestämmelsen framgår att utgifter för att förvärva och behålla inkomster i inkomstslaget tjänst ska dras av som kostnad. Man måste också bedöma om det finns någon bestämmelse som hindrar avdraget, exempelvis 9 kap. 2 § IL som säger att avdrag inte kan medges för privata levnadskostnader.

Avdragsbegränsningen om 5 000 kr för övriga utgifter gäller.

Förutsättningar för avdrag

Enligt praxis medges avdrag för styrkta advokat- och rättegångskostnader om man både har

• förvärvat eller behållit en inkomst, och
• haft skälig anledning att få saken prövad i en process.

Vid den skattemässiga bedömningen av avdragsrätten måste man väga in samtliga omständigheter i det enskilda fallet, även om den som inleder en process alltid anser sig ha skälig anledning till detta.

Har man behållit eller förvärvat en inkomst?

För att avdrag ska komma i fråga måste det finnas en motsvarande inkomst från motparten i processen. Antingen en inkomst som man processar för att behålla eller öka, eller att man processar för att förvärva en ny inkomst.

Behållit en befintlig inkomst

Om processen har gällt en redan befintlig inkomst, t.ex. en anställning, har avdrag enligt praxis medgetts för t.ex. tvister om

• omplacering
• uppsägning
• lönefordran
• avgångsvederlag
• skadeståndsskyldighet mot arbetsgivaren.

Se RÅ 1975 ref. 101 och RÅ 1993 ref. 34.

Avdragsrätt kan också finnas om tvisten har gällt återkallelse av yrkeslegitimation, om legitimationen är en förutsättning för att personen ska kunna utöva sin tjänst.

Förvärvat en ny inkomst

Den som driver en rättsprocess mot en ny utbetalare kan ha rätt till avdrag för advokatkostnader och rättegångskostnader. Det kan t.ex. gälla nya utbetalningar från Försäkringskassan eller ett försäkringsbolag. De nya utbetalningarna ska gälla en inkomst som betalas ut som ersättning för en annan inkomst, t.ex. livränta i stället för lön, se exempel nedan. En förutsättning för avdrag är att det finns en motsvarande skattepliktig inkomst som tas upp till beskattning som följd av processen.

Den som driver en process mot en ny utbetalare men inte får rätt till någon skattepliktig inkomst kan däremot inte få avdrag. Detta gäller även om processen i sig kan anses ha varit skälig.

Den som driver en process för att få en ny anställning kan inte få avdrag för advokat- och rättegångskostnader. I sådant fall handlar det om utgifter för att söka nytt arbete, som man normalt sett inte får avdrag för eftersom det är en privat levnadskostnad (9 kap. 2 § IL), se exempel nedan.

Det måste finnas en skälig anledning att driva processen

När det handlar om en befintlig inkomst som någon processar för att behålla eller öka, ska Skatteverket även bedöma om den som processar har haft skälig anledning att driva processen. När Skatteverket bedömer skäligheten ska verket skilja på de fall då personen helt eller delvis har vunnit, och på de fall då personen har förlorat processen.

Om det gäller en ny inkomst och personen har förlorat processen ska Skatteverket inte göra någon skälighetsbedömning eftersom det varken har funnits eller kommer att finnas någon skattepliktig inkomst.

Vunnit processen

Om den som driver processen helt eller delvis vinner målet eller uppnår förlikning så innebär det normalt att det har funnits en skälig anledning att driva processen. Avdrag medges då för advokat- och rättegångskostnaderna.

Förlorat processen

Om den som driver processen har förlorat tvisten, eller inte har uppnått förlikning, så måste Skatteverket bedöma om personen ändå har haft skälig anledning att driva processen. Vid den bedömningen måste samtliga omständigheter i frågan vägas samman. Att utgången i målet kan vara negativ för den skattskyldiga har alltså inte någon avgörande betydelse (RÅ 1993 ref. 34).

Skälig anledning att få en tvist prövad kan exempelvis vara att rättsläget är oklart, eller att utgången i målet berodde på omständigheter som från början var okända för en part.

En annan omständighet som ska beaktas är hur domstolen i målet har bedömt tvistefrågan. Skatteverket kan då hämta ledning i domstolens dom. Domstolen hänvisar i vissa fall till rättegångsbalkens bestämmelse som säger att den part som förlorar ett tvistemål ska ersätta den vinnande partens rättegångskostnader, om inte annat är föreskrivet. I lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister sägs att domstolen kan bestämma att vardera parten ska bära sin egen rättegångskostnad, om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad.

• Om rättegångskostnaderna i en arbetsrättslig tvist har fördelats så kan det vara en omständighet som tyder på att man har haft skälig anledning att driva processen.
• Om rättegångskostnaderna inte har fördelats så kan man ändå ha haft skälig anledning att driva processen.

Skatteverket måste alltid göra en självständig bedömning av själva tvistefrågan, och om det har funnits skälig anledning att driva frågan.

När någon processar mot sin arbetsgivare eller mot t.ex. en myndighet och personen konstateras ha gjort oegentligheter som har lett till uppsägning eller indragen ersättning bör detta tala för att avdrag inte ska medges, eller enbart ska medges delvis med skäligt belopp. En anställd som hade tankat sina privata bilar på bolagets bekostnad fick inte avdrag för rättegångskostnaderna. Domstolen ansåg att han måste ha insett att han inte hade rätt till sådant fritt drivmedel, och därför inte hade skälig anledning att driva målet i domstol (KRNJ 2013-10-23, mål nr 1231-13, HFD meddelade inte prövningstillstånd).

Prövning i flera instanser

I bland kan det vara befogat att få saken prövad i första instans, men kanske inte i andra, om utgången i första instans är väldigt klar. Detta är ofta svåra bedömningar. Om det är uppenbart av någon lagregel eller praxis att någon högre ersättning inte kan betalas ut bör avdrag inte medges. I övriga fall får man se på vad det är för typ av frågor och om det kan bedömas vara skäligt att driva processen.

I ett mål ansåg både tingsrätten och arbetsdomstolen att den skattskyldiga haft skälig anledning att få tvisten prövad i tingsrätten, men arbetsdomstolen ansåg att han inte hade haft samma skäl för att fullfölja processen. Därför fick han bara avdrag för de rättegångskostnader som hänförde sig till tingsrättsprocessen (RÅ 1993 ref. 34).

Rättsfall och exempel

Här finns dels rättsfallen som hänvisas till ovan, dels två exempel på avdragsrätt vid nya inkomster.

Rättsfall: arbetsrättslig tvist om omplacering och uppsägning (RÅ 1993 ref. 34)

Avdrag har medgetts för skäliga rättegångskostnader i en arbetsrättslig tvist om omplacering och uppsägning. Bakgrunden var att den anställda blev uppsagd av sin arbetsgivare p.g.a. förhållanden som rörde honom personligen. Han accepterade inte att bli omplacerad till andra befattningar. Han förde därför en process i tingsrätten och Arbetsdomstolen om att uppsägningen skulle förklaras ogiltig. Tingsrätten ansåg att det hade funnits saklig grund för uppsägningen och Arbetsdomstolen fastställde tingsrättens dom.

I domskälen skriver Högsta förvaltningsdomstolen att den anställda genom processen har försvarat sina med innehavet av tjänsten förbundna intäkter och därmed också rätten till löneutveckling. De alternativt erbjudna tjänsterna framstår som ekonomiskt väsentligt oförmånligare. Han har därför rätt till avdrag för rättegångskostnaderna i den utsträckning som han har haft skälig anledning att driva sitt krav att få behålla sin tjänst inför domstol. Att han förlorade processen är enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte av avgörande betydelse när det gäller att bedöma skäligheten.

Både tingsrätten och Arbetsdomstolen ansåg att Daniel hade haft skälig anledning att få tvisten prövad i tingsrätten, men Arbetsdomstolen ansåg att han inte hade haft skälig anledning att gå vidare till Arbetsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därför att Daniel hade rätt till avdrag för de rättegångskostnader som hänför sig till tingsrättsprocessen, men inte för de rättegångskostnader som gällde processen i Arbetsdomstolen.

Rättsfall: tvist om skadestånd (RÅ 1975 ref. 101)

KW var anställd som verkställande direktör i ett företag. Företaget tvingades infria ett borgensåtagande som KW ingick för företagets räkning. KW dömdes efter en process mot arbetsgivaren att betala skadestånd motsvarande borgensåtagandet. KW skulle också betala både arbetsgivarens och sina egna rättegångskostnader. Han begärde avdrag för dessa under inkomst av tjänst.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att KW hade rätt till avdrag för rättegångskostnaderna. Skadeståndsskyldigheten gentemot arbetsgivaren hade uppkommit genom åtgärder som KW vidtagit i tjänsten, och rättegången hade varit nödvändig för att reglera de ekonomiska förhållandena mellan KW och hans arbetsgivare.

Exempel: inget avdrag vid process för att få en ny anställning

Robin har fört en process mot ett företag eftersom den tjänst hen sökt tillsattes med annan sökande. Robin ansåg att hen blev diskriminerad eftersom hen hade både bättre utbildning och erfarenhet än den person som fick tjänsten. Kan Robin få avdrag för advokat- och rättegångskostnaderna?

Svar: Nej, den som driver en process för att få en ny anställning kan inte få avdrag för advokat- och rättegångskostnader. Sådana kostnader bedöms som sådana utgifter för att söka nytt arbete, som inte är avdragsgilla.

Exempel: avdrag vid process om ny inkomst

Alex har fört en process mot Försäkringskassan om livränta. Hen har tidigare inte haft någon inkomst av livränta från Försäkringskassan. Däremot har hen fått sjukpenning. Domen har vunnit laga kraft. Kan Alex få avdrag för advokat- och rättegångskostnader i processen om hen vinner processen och får rätt till skattepliktig livränta?

Svar: Ja, Alex kan få avdrag. Genom processen har hen fått en ny skattepliktig inkomst.

Kan Alex få avdrag för advokat- och rättegångskostnader om hen förlorar processen och inte får rätt till skattepliktig livränta?

Svar: Nej, Alex kan inte få avdrag. Hen har genom processen inte fått en ny skattepliktig inkomst och kan därför inte få avdrag för kostnaderna. Även om Alex tidigare har fått annan utbetalning från Försäkringskassan så är detta ett nytt ersättningsslag, vilket innebär att livräntan betraktas som en ny inkomst. Någon skälighetsbedömning ska då inte göras när hen har förlorat processen.

Processer om annat än att förvärva eller behålla en inkomst

Om tvisten gäller något annat än att förvärva eller behålla intäkter medges inte avdrag. Man kan till exempel inte få avdrag för rättegångskostnaderna om man har åtalats för tjänstefel, även om kostnaderna berott på yrkesutövningen.

Avdrag medges inte heller för kostnader för skatteprocesser. Kostnader för ombudsarvoden och andra kostnader i skattemål är normalt inte kostnader för att förvärva eller behålla intäkter.

Dom, förlikningsavtal och skiljedom

Avdrag kan medges för advokatkostnader och rättegångskostnader både när det handlar om en dom i domstol, vid ett förlikningsavtal och vid en skiljedom. Avdragsrätt kan också finnas även om processen har lösts innan den har gått till domstol.

Vilka kostnader kan man få avdrag för?

Man kan få avdrag för styrkta advokatkostnader och rättegångskostnader om det finns förutsättningar för avdrag. Avdrag kan även medges för motpartens rättegångskostnader som man enligt en dom måste betala.

Man kan även få avdrag för övriga skäliga kostnader som varit nödvändiga för att man ska kunna driva sitt ärende. Det ska finnas en tydlig koppling mellan processen och kostnaderna, bevisbördan ligger på den skattskyldiga. Vid tveksamma fall kan ett skäligt avdrag medges. Det kan handla om kostnader för nödvändiga resor, övernattning, intyg m.m. Man kan inte få avdrag för måltider eller schablonbelopp för ökade levnadskostnader då det inte är fråga om tjänsteresa.

När ska kostnaderna dras av?

Kostnaderna ska dras av när tvisten är avgjord eller när det finns en dom som har vunnit laga kraft (inte längre kan överklagas).

Om tvisten ännu inte är löst, så finns det inte tillräckligt underlag för att Skatteverket ska kunna bedöma avdragsrätten och avdrag kan därför inte medges.

Om det senare, när tvisten är löst, framkommer att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda kan avdraget då även omfatta de kostnader som uppkommit tidigare år. Detta är ett undantag från kontantprincipen.