Skattskyldigheten inträder vid olika tidpunkter för de olika aktörerna. Här beskrivs bestämmelserna för de aktörer som är godkända lagerhållare.
Bestämmelserna om skattskyldighetens inträde för godkänd lagerhållare finns i 12 § 1 LSKE.
Läs mer om skattskyldighetens inträde för andra än godkända lagerhållare och om undantag från skattskyldighetens inträde.
För en godkänd lagerhållare inträder skattskyldigheten när en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är en godkänd lagerhållare (12 § 1 a LSKE).
En vara ska anses vara levererad till köparen även i de fall varan enligt köparens anvisning ska avlämnas hos någon annan än köparen. Även i fall då en vara enligt köparens anvisning fortsatt förvaras hos lagerhållaren efter att äganderätten har övergått ska den anses levererad till köparen (prop. 2016/17:1 s. 438).
För en godkänd lagerhållare inträder skattskyldigheten när en skattepliktig vara tas till eget försäljningsställe för detaljförsäljning (12 § 1 b LSKE).
I förarbetena uttalas följande om detaljförsäljningsställe (prop. 2016/17:1 s. 438).
”Med detaljförsäljningsställe avses här butikslokal med, i förekommande fall, sådant butikslager som ligger i direkt anslutning till själva butikslokalen. Fabrikslager, centrallager och andra lager dit allmänheten inte har tillträde för att göra privata inköp ska inte anses utgöra detaljförsäljningsställe. Detta gäller även för det fall sådant lager utgör lager för direktförsäljning till konsument via Internet, telefon, postorderkatalog, etc.”
Om det i ett företags showroom ges möjlighet för kunder att beställa varor, t.ex. via personal eller genom att företaget tillhandahåller en dator för beställning via Internet eller liknande, är företagets showroom att anse som ett detaljförsäljningsställe i LSKE:s mening. Det innebär att när en lagerhållare flyttar varor till ett eget showroom med dessa förutsättningar eller till ett lager som ligger i direkt anslutning till detta inträder skattskyldigheten för varorna.
För en godkänd lagerhållare inträder skattskyldigheten när en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning (12 § 1 c LSKE).
I förarbetena anges följande (prop. 2016/17:1 s. 438):
”Bestämmelsen är tillämplig om lagerhållaren avhänder sig varan till någon annan på annat sätt än genom försäljning, exempelvis genom att ge bort varan. Bestämmelsen ska också tillämpas i de fall lagerhållaren tar i anspråk varan i den egna verksamheten. Undantaget för försäljning gäller enbart själva varan. Om en vara exempelvis monteras ner i delar i syfte att använda delarna anses detta vara ett ianspråktagande för annat ändamål än försäljning även om delarna sedan säljs.”
När en lagerhållare använder en skattepliktig vara i tillverkningen av en produkt som inte omfattas av skatteplikt inträder skattskyldigheten för varan eftersom den då tas i anspråk för annat ändamål än försäljning (12 § 1 c LSKE).
Observera att om lagerhållaren istället återanvänder den skattepliktiga varan, d.v.s. varans kretskort och samtliga plastdelar som väger mer än 25 gram, i tillverkningen av en annan skattepliktig produkt undantas varan som används från skattskyldighet enligt bestämmelserna i 14 § andra stycket 3 LSKE.
Om en lagerhållare hyr ut en skattepliktig vara istället för att sälja den tas varan i anspråk för annat ändamål än försäljning och skattskyldigheten inträder (12 § 1 c LSKE). Har varan innan den hyrs ut tagits till ett eget försäljningsställe för detaljförsäljning har dock skattskyldigheten redan tidigare inträtt enligt 12 § 1 b LSKE.
För en godkänd lagerhållare inträder skattskyldigheten när godkännandet som lagerhållare återkallas (12 § 1 d LSKE).
Skattskyldigheten omfattar då skattepliktiga varor som ingår i dennes lager.
Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 12 § 1 LSKE inträder efter konkursbeslutet (11 § LSKE).
Skattskyldigheten inträder alltså enligt samma bestämmelser som gäller för godkända lagerhållare.