Trycksak

Trycksak i RSL:s mening

Med trycksak förstås avtryck som framställts i flera lika exemplar antingen i tryckpress eller genom screenförfarande (1 § andra stycket 1 RSL).

En trycksak föreligger så snart ett avtryck mångfaldigats i tryckpress eller genom screenförfarande. Det har ingen betydelse på vilket material trycket utförts. En trycksak föreligger således även om trycket utförts på t.ex. tyg (RÅ 1974 a 793). En trycksak, innehållande annonser för utgivaren, som på sista sidan förses med mottagarens namn och adress med hjälp av laserprint har i förhandsbesked ansetts utgöra en trycksak (SRN 1996-11-04). Det förhållandet att trycksaken efter tryckningen förses med mottagarens namn och adress eller vissa andra individualiserande uppgifter med en laserprint kunde enligt nämndens mening inte medföra att den härigenom upphör att vara en trycksak enligt RSL.

Flera lika exemplar

Skatteverket anser att ”flera lika exemplar” får anses föreligga när minst 13 lika exemplar framställts (RSV 2002:42). Har färre exemplar framställts är det således aldrig fråga om trycksak.

Tryckpress

Ett flerfaldigande i tryckpress kan ske antingen genom högtryck, plantryck eller djuptryck.

Högtryck

Med högtryck förstås ett tryckförfarande där de tryckande partierna såsom typer, linjer eller annat typografiskt material eller klichéer höjer sig över de partier som inte är tryckande. Boktryck och typtryck är typiska exempel på högtrycksförfaranden. De flesta böcker och dagliga tidningar framställs genom högtrycksförfarande.

Plantryck

Med plantryck förstås ett tryckförfarande där tryckande och inte tryckande ytor ligger i samma plan. Tryckmediet behandlas bl.a. på så sätt att den tryckande ytan fettas in. Vid infärgning fäster färgen endast på de feta tryckande ytorna. Litografi och offset är exempel på plantryck. Affischer och broschyrer i flera färger, förpackningar och de flesta kartor framställs i allmänhet genom plantrycksförfarande. Även affärstryck framställs på detta sätt.

Djuptryck

Med djuptryck förstås ett tryckförfarande där de tryckande partierna ligger lägre än de inte tryckande. Tryckformen utgörs vanligen av en kopparcylinder på vilken de tryckande ytorna kopierats och därefter försänkts genom etsning. Cylindern färgas in helt varefter färgen skrapas bort på ytor som inte är tryckande. Den färg som sitter kvar i fördjupningen förs därefter över till t.ex. papper. Illustrerade tidskrifter, speciellt i stora upplagor, och förpackningar framställs i allmänhet genom djuptryckförfarande.

Screenförfarande

Med screenförfarande avses ett slags schablontryck som i princip består i att färg pressas genom en duk av tyg eller metall, på vilken de delar som inte är tryckande täckts, antingen för hand eller genom påklistrade schabloner. Dekaler, affischer och skyltar framställs genom screenförfarande. Screentryck används dessutom vid tryckning på bl.a. tyg, glas och porslin.

Kopiering m.m.

Som trycksak anses däremot inte alster som mångfaldigats genom stencilering, ljuskopiering, fotokopiering eller liknande förfarande (prop. 1972:58 s. 40).

Rättsfall: telefaxmeddelande

Ett telefaxmeddelande har i ett förhandsbesked inte ansetts utgöra en trycksak i RSL:s mening (SRN 1993-03-18).

Begränsning av trycksaksbegreppet

Trycksaksbegreppet begränsas i anvisningarna till 1 § RSL. Varor som har s.k. självständigt bruksvärde eller är avsedda att användas som t.ex. affärshandling, kontorsmaterial eller liknande anses inte som trycksaker (punkt 2 första stycket av anvisningarna till 1 § RSL). Observera att skatteplikt kan föreligga för reklam applicerad på en vara som inte utgör trycksak (5 § RSL).

I lagens förarbeten uttalade departementschefen bl.a. följande (prop. 1974:84 s. 30).

”Med reklamtrycksak förstås i detta sammanhang en trycksak som framställts i flera lika exemplar i tryckpress eller genom screenförfarande och som huvudsakligen har till syfte att offentliggöra reklam. Redan i denna definition ligger enligt min mening, att skatteplikten omfattar avtryck som i sig själva utgör trycksaker men inte varor som försetts med reklamtryck, t.ex. presentreklamartiklar i form av pennor, glas, mössor och andra klädesplagg.

Vad nu sagts innebär i princip att vara som kan sägas ha ett självständigt bruksvärde för mottagaren faller utanför begreppet reklamtrycksak. Detsamma bör emellertid kunna gälla även i fråga om vissa andra varor som försetts med tryck i vanlig mening. Liksom RSV anser jag således, att varor som kontorsmaterial, affärshandlingar, etiketter, emballage o.d. bör ställas utanför skatteplikten oavsett om varan är försedd med reklam eller ej. Detta kan uppnås genom att sådana varor i reklamskattehänseende inte anses som trycksaker.”

Självständigt bruksvärde

En vara som försetts med tryck anses inte som trycksak, om varan utgörs av penna, glas, klädesplagg eller annat som har ett självständigt bruksvärde (punkt 2 första stycket av anvisningarna till 1 § RSL).

Man kan lätt konstatera att pennor, glas och klädesplagg har ett användningsområde som är oberoende av det tryck som appliceras på den. Mer komplicerade överväganden uppkommer då den tryckta produkten är ett tryckalster, d.v.s. då det självständiga bruksvärdet ligger i det som trycks på varan (jfr SOU 1988:17 s. 82).

Skatteutskottet framhöll i betänkande bl.a. följande som exempel på sådana varor som inte ska belastas med reklamskatt, d.v.s. varor med ett självständigt bruksvärde (SkU 1975:12 s. 13).

”Man kan som exempel nämna att åtskilliga av de presentartiklar som företag skickar ut, såsom kortlekar, fickalmanackor, pennor m.m., försedda med uppenbar firmareklam, inte uppfattas av mottagaren som något annat än reklam men att sådana varor inte belastas med reklamskatt.”

Tryckalster får allmänt anses ha ett självständigt bruksvärde om de har ett användningsområde för mottagaren även utan reklamtryck. I vilken ordning reklamtrycket och eventuellt annat tryck görs har ingen betydelse för denna bedömning.

Rättsfall: receptkort

Kammarrätten har bedömt om receptkort kunde anses utgöra en vara med självständigt bruksvärde. Kammarrätten ansåg att receptkorten var utformade så att den som besöker respektive butik som konsument kan ha nytta av receptkorten som vägledning och inspiration vid inköp och matlagning. De reklambudskap som förekom i vissa fall fick anses ha en klart underordnad betydelse för mottagaren, mot bakgrund av deras omfattning och utformning. Undantagsbestämmelsen i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 1 § RSL var tillämplig. Receptkorten var inte trycksaker i RSL:s mening (KRSU 2004-06-21, mål nr 3023–3024, 3027 och 3044–3045-02).

Rättsfall: kartor

Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat förhandsbesked om en bilkarta över Sverige. Bilkartan gavs ut av ett bensin- och oljeföretag och delades ut gratis till bensinstationskunder. Företagets bensinstationer var markerade på kartan. Kartan innehöll dessutom viss reklamtext för en bensinstationskedja. Kartan ansågs ha ett självständigt bruksvärde och var därför inte att anse som en trycksak i reklamskattehänseende (RÅ 1980 Aa 55).

Högsta förvaltningsdomstolen har även ansett att så kallade distanskartor, bestående av två kartongdelar som ordnats för att läsa av avståndet mellan skilda orter och som försetts med reklamtryck, har självständigt bruksvärde (RÅ R79 1:101).

Kammarrätten har bedömt skatteplikten för utrymmen på ett tryckalster i A5-format. Tryckalstret innehöll tre kartor i olika storlekar och turistinformation om banker, växlingskontor och hjälp i olika nödsituationer samt om affärstider, allmänna kommunikationer m.m. Det innehöll vidare information om museer och teatrar och annonser för ett flertal affärsidkare vilka också utmärkts på kartorna. Enligt kammarrätten fick vid bedömningen i målet avgörande vikt fästas vid om tryckalstret vid sidan av användningen i reklamsyfte, genom förekomsten av turistkartorna, hade ett sådant självständigt bruksvärde för mottagaren. Att kartorna upptog en mindre del av utrymmet än det som upplåtits till andra än utgivaren för återgivning av text och bild blev då av underordnad betydelse. Kammarrätten ansåg att kartmaterialet var utformat så att det rent praktiskt fungerade som orienteringshjälp i den centrala delen av staden för hotellgäster och turister. Enligt undantagsbestämmelsen i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 1 § RSL var tryckalstret inte skattepliktigt (KRSU 2003-09-12, mål nr 20–22-2002).

Kammarrätten har även bedömt ett antal campingbroschyrer som i huvudsak innehåller information om campingen, turistinformation samt annonser. I broschyrerna finns kartor över respektive camping och/eller det geografiska närområdet. Enligt kammarrätten innebär broschyrernas utformning att det eventuella bruksvärdet som kartor är mycket begränsat samt att det förhållande att broschyrerna innehåller information om campingen inte kan innebära att de blir att hänföra till sådan vara med självständigt bruksvärde som avses med ifrågavarande undantagsregel (KRSU 2007-03-05, mål nr 184−185-06).

Rättsfall: pärm

Riksskatteverket har i förhandsbesked uttalat att en ringpärm inte var skattepliktig, medan receptblad som hörde till pärmen däremot var skattepliktiga. Pärmen ansågs vara en sådan vara som försetts med tryck men som har ett självständigt bruksvärde som avses i punkt 2 första stycket anvisningarna till 1 § RSL (RSV:s förhandsbesked 1978-03-15).

Rättsfall: telefonkort

I ett förhandsbesked ansågs ett telefonkort, försett med reklamtext, ha självständigt bruksvärde (SRN 1992-05-27).

Rättsfall: vykort

Vykort är ett annat exempel på tryckalster som har ansetts ha ett självständigt bruksvärde (RSV:s förhandsbesked 1983-10-13).

Rättsfall: mobil föreställande barnboksfigurer

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat om mobiler föreställande ett antal kända barnboksfigurer var skattepliktiga. Figurerna var utstansade på styv kartong i 500–1 000 exemplar per figur. Texten bestod av figurens namn samt förlagets namn angivet med liten text. Upplagan har sålts till bokhandlare som använt ungefär hälften som miljömaterial i butikerna och sålt återstoden till allmänheten, daghem m.m. Priset var 40 kr i konsumentledet och det förekom ingen gratisutdelning. I domskälen uttalade majoriteten följande.

”Som nämnden anfört får figurerna med hänsyn till innehållet och utformning antas så gott som uteslutande rikta sig till barn som redan är bekanta med den litterära förlagan. I miljöer där barn vistas får figurerna anses ha värde redan genom den stimulans för fantasi och leklust som barnen får genom att titta på dem. Man kan också utgå från att de kända figurerna kommer till användning i barnens lekar. På grund av vad sålunda anförts får figurerna anses ha ett självständigt bruksvärde.”

Två skiljaktiga ledamöter ansåg däremot att figurerna var trycksaker som framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam och skulle betraktas som reklamtrycksaker (RÅ 1986 ref. 126).

Rättsfall: incheckningsbroschyrer

Incheckningsbroschyrer avsedda att användas som identifikationshandling vid hantering av hotellgästers rumsnycklar och som även kan användas av gästerna som bl.a. karta för orientering inom centrala delar av den ort där hotellet är beläget har av kammarrätten ansetts ha ett sådant självständigt bruksvärde att de inte är att bedöma som trycksaker i RSL:s mening (KRSU 1997-09-30, mål nr 460-1995).

Affärshandling m.m.

Som trycksak anses inte vara som är avsedd att användas som affärshandling (punkt 2 första stycket av anvisningarna till 1 § RSL). Detta gäller oavsett om varan är försedd med reklamtryck eller ej (prop. 1974:84 s. 30).

Med affärshandling eller liknande förstås bl.a. varor som är försedda med tryck och som är avsedda att användas i den löpande korrespondensen mellan ett företag och dess affärskontakter. Ordersedlar, kvitton, fakturor och liknande är typiska affärshandlingar. Som affärshandlingar räknas även olika typer av beställningssedlar, svarskuponger, anmälningskort, flyttningsanmälningar och meddelanden om att visst företag har semesterstängt.

Även om t.ex. en ordersedel ingår som en självständig lös bilaga till en reklamtrycksak behåller den sin karaktär av affärshandling. Det kan exempelvis vara fråga om en lös beställningssedel som följer med en varukatalog eller anmälningskort när det gäller kurskataloger.

Rättsfall: affärshandling

I ett förhandsbesked har ett beställningserbjudande med svarstalong som följde med en bilaga till en tidning bedömts som en affärshandling eller liknande (RSV:s förhandsbesked 1977-09-12).

I ett förhandsbesked har tre trycksaker avseende kurs- och konferensprogram bedömts. Broschyrerna innehöll en presentation av det seminarium som skulle hållas, seminarieprogram samt en anmälningsblankett. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg dem vara trycksaker och således ej hänförbara till något av de undantag som finns i andra punkten anvisningarna till 1 § RSL (RÅ 1979 Aa 22).

Bonusmärken som delas ut till kunder i samband med inköp av viss kvantitet bensin eller annat har ansetts ha funktionen av affärshandling (RSV:s förhandsbesked 1974-11-12).

Kontorsmaterial

En vara som är avsedd att användas som kontorsmaterial anses inte heller som en trycksak (punkt 2 första stycket av anvisningarna till 1 § RSL). Detta gäller även om varan är försedd med reklamtryck (prop. 1974:84 s. 30).

Till kontorsmaterial hänförs brevpapper, kuvert och andra pappersvaror som är avsedda att användas för korrespondens eller liknande. Däremot anses pärmar i allmänhet inte vara att hänföra till kontorsmaterial utan undantas enligt bestämmelserna om vara med självständigt bruksvärde.

Rättsfall: kontorsmaterial

Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt en fyrsidig folder i A4-format med praktiska upplysningar om en anläggning. Foldern var avsedd att användas som omslag eller mapp för kursmaterial som delades ut till deltagare i kurser på anläggningen. För att göra foldern lämplig som omslag eller mapp för kursmaterial hade dess första blad försetts med en rektangulär utskärning av formatet 5 x 12 cm och utstansade tumgrepp i vilka kursmaterialet sidhäftades i foldern. Foldern skickades till kursarrangörer, som beställt en kursperiod på anläggningen. Arrangören häftade sedan in aktuellt kursmaterial och sände detta vidare till kursdeltagarna. Högsta förvaltningsdomstolen fann att foldern var avsedd att användas som omslag eller mapp för kursmaterial. Foldern ansågs vara framställd i syfte att främja avsättning i kommersiell verksamhet. Vad som anförts i målet om folderns användningsområde medförde inte att den inte var en trycksak enligt punkt 2 av anvisningarna till 1 § RSL (RÅ 1983 Aa 143).

Etikett

En vara som är avsedd att användas som etikett anses inte heller som en trycksak (punkt 2 första stycket av anvisningarna till 1 § 2 RSL). Detta gäller även om varan är försedd med reklamtryck (prop. 1974:84 s. 30).

Med etikett förstås ett meddelande för produktmärkning. Den ska innehålla produktupplysning i någon form och vara fäst på varan för att följa med den. En etikett kan även vara framställd för att fästas på en vara för att markera äganderättsförhållanden eller tillverkare. Med produktupplysning avses alla upplysningar om varan såsom material, form, tillverkare och dylikt (SkU 1975:12 s. 12 och SOU 1988:17 s. 84).

Emballage

En vara som är avsedd att användas som emballage anses inte som en trycksak (punkt 2 första stycket av anvisningarna till 1 § 2 RSL). Detta gäller även om varan är försedd med reklamtryck (prop. 1974:84 s. 30).

Påsar, bärkassar, omslagspapper, kartonger, kuvert, askar och liknande är inte trycksaker enligt RSL, oavsett graden eller arten av reklam på varorna.

Rättsfall: emballage

I ett förhandsbesked har en kartong, i vilken mat läggs för servering och förtäring på t.ex. flygplan, ansetts vara emballage och alltså inte en trycksak även om reklam förekom på kartongen (RSV:s förhandsbesked 1979-05-21).

Arkivering av trycksaker

Skattskyldiga ska under en tid av två år bevara ett exemplar av varje trycksak de framställt (31 § RSL). Trycksakerna ska bevaras på ett sådant sätt att kontroller kan utföras.

Skatteverket anser att trycksaker som är särskilt dyrbara eller skrymmande inte behöver bevaras på annat sätt än i form av skisser, fotografier eller dylikt (RSV 2002:42).