Artikel 11 Ränta

Tillämpningsområde

Artikeln omfattar bara ränta som kommer från en avtalsslutande stat och som betalas till en person med hemvist i en annan avtalsslutande stat. Den är alltså inte tillämplig på ränta som kommer från tredje stat, eller från en avtalsslutande stat och som betalas till en person med hemvist i samma stat. I dessa fall tillämpas i stället artikel 7 Inkomst av rörelse, artikel 14 Självständig yrkesutövning eller artikel 22 Annan inkomst beroende på i vilken verksamhet räntan tas emot (observera artikel 22 punkt 2 när det gäller ränta i rörelse eller självständig yrkesverksamhet).

Punkt 1 – Hemviststatens beskattningsrätt

I punkt 1 finns huvudregeln som innebär att det bara är mottagarens hemviststat som har rätt att beskatta räntan. Det avviker från artikel 11 punkterna 1 och 2 i OECD:s modellavtal.

Avsikten med uttrycket ”den verklige innehavaren av förmånen av räntan” är att begränsningen av skatten i källstaten inte ska tillämpas när en mellanhand, exempelvis en representant eller ställföreträdare, sätts in mellan den egentliga inkomsttagaren och utbetalaren. Nedsättning av skatt i källstaten ska bara medges om den egentliga inkomsttagaren har hemvist i den andra avtalsslutande staten (prop. 1996/97:44 s. 51). I modellavtalet motsvaras uttrycket “den verklige innehavaren” av ”the beneficial owner”.

Punkt 2 – Fast driftställe i källstaten

Under de förutsättningar som anges i punkt 2 har också den stat där mottagaren av räntan har ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning rätt att beskatta räntan i enlighet med artikel 7 eller 14. Bestämmelsen motsvarar artikel 11 punkt 4 i OECD:s modellavtal. Begreppen ”självständig yrkesverksamhet” och ”stadigvarande anordning” finns inte längre i modellavtalet. Artikel 14 togs bort från modellavtalet den 29 april 2000 mot bakgrund av rapporten ”Issues Related to Article 14 of the OECD Model Tax Convention”, som antogs av kommittén den 27 januari 2000. Bakgrunden till att artikel 14 i modellavtalet togs bort var att det inte fanns några avsedda skillnader mellan begreppet fast driftställe, såsom det används i artikel 7, och ”fixed base” som användes i artikel 14. Inte heller fanns det några skillnader mellan hur vinster och skatter skulle beräknas enligt artikel 7 och artikel 14. Dessutom var det inte alltid klart vilka aktiviteter som föll inom artikel 14 och inte artikel 7. Konsekvensen av att ta bort artikel 14 är att inkomster som kommer från professionella tjänster eller andra aktiviteter som är av självständig karaktär nu behandlas i artikel 7 som ”business profits”. (kommentaren till artikel 14 i OECD:s kommentarer)

Angående uttrycket ”verklig innehavare av förmån av ränta”, se punkt 1 ovan.

Öresundsbron

I protokollet till avtalet och i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna finns regler om inkomst som förvärvas genom byggandet och driften av Öresundsbron eller brons sammanhängande tunnelförbindelse. Om ett företag i Danmark eller Sverige deltar i byggandet och driften samt förvärvar sådan inkomst, ska inkomsten utan hinder av artikel 11 punkt 2 bara beskattas i den stat där företaget har sin hemvist. Samma sak gäller inkomst som ett sådant företag får för byggandet och underhållet av den konstgjorda ön (protokollspunkt II punkt 1).

Vad som står om tunnelförbindelsen gäller också för den konstgjorda halvön i Danmark till den del den är anlagd eller underhålls av eller för Öresundskonsortiet. Vad som står om bron gäller också för betalstationen i Sverige till den del den uppförs, underhålls eller drivs av eller för Öresundskonsortiet (5 § lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).

Reglerna omfattar bara företag som aktivt bedriver verksamhet på eller i anslutning till Öresundsbron. Företag som t.ex. utför leveranser till bygget omfattas inte (prop. 1996/97:44 s. 50).

Punkt 3 – Definition av ränta

Punkt 3 innehåller en definition av ränta som i sak överensstämmer med artikel 11 punkt 3 i OECD:s modellavtal. Enligt modellavtalets definition omfattas inkomst av fordran antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte (”whether or not carrying a right to participate in the debtor´s profits”). De orden togs bort, utan närmare motivering, redan i 1989 års nordiska skatteavtal i samband med en ändring av definitionen av utdelning. Skillnaden mellan det nordiska avtalets och modellavtalets definitioner av ränta borde inte innebära någon skillnad i sak. Det är snarare avgränsningen mot utdelning som avgör vilka inkomster av fordringar som utgör ränta enligt avtalet. Av artikel 11 punkt 3 framgår uttryckligen att en inkomst av fordran som utgör utdelning enligt artikel 10 inte utgör ränta (beträffande modellavtalet framgår det i stället av punkt 19 i OECD:s kommentarer till artikel 11). Det nordiska avtalets definition av utdelning är något vidare än modellavtalets vilket innebär att tillämpningsområdet för artikel 11 i motsvarande mån är mindre.

Punkt 4 – Överränta

Punkt 4 om s.k. överränta överensstämmer i sak med artikel 11 punkt 6 i OECD:s modellavtal.

Angående uttrycket ”den verklige innehavaren”, se punkt 1 ovan.