Filialer m.m.

Utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige ska registrera filial

De civilrättsliga formerna för näringsverksamhet som utländska företag eller utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare bedriver i Sverige regleras i filiallagen.

Filiallagen stadgar att näringsverksamhet i Sverige ska bedrivas genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning, om företaget inte väljer att etablera ett svenskt dotterbolag eller en agentur (2 § filiallagen). Man anmäler skriftligt hos Bolagsverket att man vill registrera en filial (1 §filialförordningen). Skyldigheten att registrera filial gäller utländska företag. Syftet med bestämmelserna är att ge verksamheter som bedrivs i Sverige en viss garanterad anknytning till Sverige och göra det möjligt för domstolar och myndigheter att vid behov kunna nå företaget eller utöva viss kontroll (se prop. 1991/92:88 s. 20).

Medborgare ska registrera föreståndare

Svenska eller utländska medborgare som är bosatta utanför EES och som bedriver näringsverksamhet i Sverige ska inte inrätta en filial utan i stället registrera en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för verksamheten (2 § filiallagen). Den utländska närings­idkaren ska utfärda fullmakt för föreståndaren i Sverige att i alla frågor som rör verksamheten agera på näringsidkarens vägnar. Dessutom ska föreståndaren ta emot eventuella stämningar som gäller närings­idkaren och föreståndaren ska själv eller genom någon annan tala och svara för denna (24 § filiallagen). Syftet med kravet på föreståndare är bl.a. att det ska finnas någon att delge å näringsidkarens vägnar (se prop. 2008/09:187 s. 76).

Verksamheten i filialen ska vara avskild från verksamheten som bedrivs av huvudkontoret i utlandet

Med uttrycket ”självständig förvaltning” menas att verksamheten i filialen ska vara avskild från verksamheten som bedrivs av huvudkontoret i utlandet (2 § filiallagen). För vissa utländska företag finns särskilda bestämmelser som gäller deras rätt att driva verksamhet i Sverige (3 § filiallagen). Det gäller bl.a. kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, utländska försäkringsgivare, börser, clearingorganisationer, förvaltningsbolag och fondföretag, utländska försäkringsförmedlare, utländska förvaltare av alternativa investeringsfonder, företag som driver verksamhet med konsumentkrediter och företag som driver verksamhet med bostadskrediter.

En filial är inte ett självständigt rättssubjekt

Filialen är inte ett eget rättssubjekt utan en del av det utländska företaget. Av det följer att filialen är under­kastad lagstiftningen i det utländska företagets hem­land (prop. 1955:87 s. 54). För att skydda bl.a. svenska bor­genärsintressen ska utländska företag och utom­lands bosatta utländska medborgare anses som svenska rätts­subjekt när man ska bedöma om de i ett rätts­förhållande, som gäller av dem i Sverige bedriven närings­verksamhet, lyder under svensk lag. Samma regler gäller vid bedömningen av om de i ett sådant rätts­förhållande är skyldiga att svara inför svensk domstol eller under­kasta sig en svensk myn­dighets avgörande (4 § första stycket filiallagen).

Ordet ”filial” måste ingå i namnet

Det utländska företagets verksamhet ska drivas under ett företagsnamn som innehåller ordet ”filial” (5 § filiallagen). Det utländska företagets namn och nationalitet behöver inte framgå av det svenskregistrerade namnet.

En filialregistrering men flera kontor

Ett utländskt företag kan endast ha en filialregistrering i Sverige (prop. 1955:87 s. 54). Företaget kan dock ha kontor och driva verksamhet på flera orter under en och samma filialregistrering.

Tjänsteleverantörer som är undantagna från registreringsskyldigheten

Det finns ingen registreringsskyldighet för tjänsteleverantörer som omfattas av bestämmelserna om fri rörlighet för varor och tjänster i EUF-fördraget, eller mot­svarande bestäm­mel­ser i EES-avtalet (2 § andra stycket filiallagen). Det inne­bär att tjänsteleverantörer som är etablerade inom EES har möj­lighet att tillfälligt erbjuda sina tjänster i Sverige utan att registrera någon filial. Ett företag som etable­rar sig i ett EU-land anses ha en fast verksam­hetspunkt i etableringslandet under obegränsad tid.

Skillnaden mellan tjänst och etablering

Den avgörande skill­naden mellan tjänst och etable­ring är att tjänsteutövaren har kvar sin fasta punkt i hemlandet och endast vistas tillfälligt i det andra landet (prop. 2010/11:87 s. 27–28). Varken i för­arbetena (prop. 2010/11:87) eller lagtexten stadgas några tidsgränser för att skilja mellan etablering och tjänsteutövande. När man ska bedöma detta får man i stället hämta ledning i EU-domstolens praxis (prop. 2010/11:87 s. 36–37).

Det måste vara fråga om en tjänst enligt artikel 57 i EUF-fördraget. Detta ska bedömas i varje enskilt fall. Av EU-dom­stolens praxis framgår att för att reglerna om tjänst ska vara tillämpliga, får den berörda tjänsteaktören inte stadigvarande och kontinuerligt delta i det ekonomiska livet i det andra landet (C-131/01, kommissionen mot Italien).

EU-domstolen har vidare konstaterat att enbart den omständigheten att en tjänsteutövare som är etablerad i en medlemsstat mer eller mindre ofta eller regelbundet tillhandahåller identiska eller liknande tjänster i en annan medlemsstat över en längre period (ibland i flera år), utan att där ha en infrastruktur som gör det möjligt för tjänsteutövaren att där stadigvarande och kontinuerligt bedriva yrkesverksamhet och att utifrån denna infrastruktur vända sig till bland andra medborgarna i denna medlemsstat, inte räcker för att tjänsteutövaren ska anses etablerad i denna medlemsstat. Inte heller behöver ett kontor i värdlandet som tjänsteutövaren skaffar sig nödvändigtvis betyda att tjänsteutövaren anses etablerad i landet (C-215/01 Schnitzer).

Byggföretag utanför EES

Byggentreprenad som un­der högst ett år drivs av ett utländskt företag som är etablerat utanför EES, eller av en svensk eller utländsk medborgare som är bosatt utanför EES, omfattas inte av kravet på filial eller förestån­dare (3 § filialförordningen).

Skattskyldigheten styrs av om företaget har ett fast driftställe

En filials skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet i Sverige styrs av om den har ett fast driftställe varifrån den bedriver sin affärsverksamhet. En registrerad filial torde i de flesta fall uppfylla kriterierna för ett fast driftställe, men det ska alltid göras en självständig prövning. Om det utländska företaget har ett fast driftställe i Sverige är det skattskyldigt här, även om det inte uppfyllt sin skyldighet enligt filiallagen att registrera sig.

Egen bokföring skild från det utländska företagets bokföring i övrigt

Filialens tillgångar och skulder utgör en del av det utländska företagets förmögenhet.

Att utländska juridiska personer som bedriver sin verksamhet genom en filial i Sverige är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen framgår av filiallagen 11 §. Bokföringsskyldigheten uttrycks i 2 kap. 7 § BFL och innebär att bokföringslagens regler om bl.a. räkenskapsår och löpande bokföring ska tillämpas. I några avseenden finns det särskilda bestämmelser för filialer i bokföringslagen. Det gäller bestämmelser om bokföringsskyldighetens innebörd (4 kap. 7 § BFL) och hur den löpande bokföringen, i vissa fall, får avslutas (6 kap. 3 a § BFL).

Utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige ska ha en egen bokföring för denna verksamhet som är skild från det utländska företagets bokföring i övrigt. Bokföringsskyldighetens innebörd är densamma för en filial som för ett svenskt företag av motsvarande slag (4 kap. 7 § BFL). Bokföringsskyldigheten är inskränkt till den näringsverksamhet som bedrivs i Sverige (prop 2016/17:149 s 30).

Årsredovisning och årsbokslut

Hur bokföringen ska avslutas och om rapportering ska ske till Bolagsverket avgörs av om det utländska företaget ligger inom EES eller inte. Filialer till företag med hemvist inom EES behöver inte upprätta och inge någon årsredovisning till Bolagsverket, under förutsättning att företaget har en rättslig form som är jämförbar med aktiebolag (6 kap. 3 a § första stycket BFL). Företaget ska dock upprätta ett årsbokslut (6 kap. 3 a § andra stycket BFL). Filialer till företag med hemvist utanför EES måste alltid upprätta en årsredovisning. Denna ska inges till Bolagsverket, i vissa fall tillsammans med det utländska företagets årsredovisning (6 kap. 1 § BFL samt 8 kap. ÅRL).

Förvaring av räkenskaper

Räkenskapsinformation ska som regel förvaras inom landet och bevaras fram till och med sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades (7 kap. 2 § BFL). Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med god redovisningssed får verifikationer tillfälligt förvaras utomlands (7 kap. 3 § BFL). Företag får förvara maskinläsbara medier och hålla maskinutrustning och system tillgängliga i ett annat EU-land eller i ett land utanför EU, med vilket det finns rättsliga instrument om ömsesidigt bistånd, förutsatt att vissa särskilt angivna förutsättningar är uppfyllda (7 kap. 3 a § BFL). Om det finns särskilda skäl kan Skatteverket, eller Finansinspektionen när det gäller företag som står under inspektionens tillsyn, tillåta att maskinläsbara medier förvaras utomlands även om förutsättningarna i 7 kap. 3 a § BFL inte är uppfyllda (7 kap. 4 § BFL).

Enskilda näringsidkare ska ha egen bokföring

En utomlands bosatt fysisk person som bedriver näringsverksamhet i Sverige är bokföringsskyldig för verksamheten (2 kap. 7 § andra stycket BFL).

Näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av en utomlands bosatt fysisk person ska ha en egen bokföring som är skild från den fysiska personens bokföring i övrigt (4 kap. 9 § BFL).

Straff och vite

Den som för ett utländskt företags räkning driver eller förestår näringsverksamhet utan att utse en verkställande direktör eller anmäla en föreståndare kan dömas till böter (29 § filiallagen). Bolagsverket kan vid vite förelägga en filial att göra en anmälan om vissa förhållanden och att inkomma med vissa uppgifter (30 § filiallagen).