Faderskap med internationell anknytning

Vad krävs för att ett utländskt faderskap ska registreras?

I svensk rätt regleras fastställelse av faderskap i 1 kap. FB. Om faderskapet har fastställts utomlands så måste Skatteverket pröva om fastställelsen är giltig även i Sverige, en s.k. erkännandeprövning. Regler om erkännande av utländska faderskap finns i NFL och IFL. NFL tillämpas IFL gäller i förhållande till

Den som vill ha ett faderskap som har fastställts i utlandet registrerat i folkbokföringen måste själv visa relationen.

Att en man är presumtiv far kan visas med exempelvis ett födelsebevis eller civilregisterutdrag. En förutsättning är att äktenskapet med barnets mor är registrerat i folkbokföringen eller styrks med en godtagbar handling.

För att en handling ensam ska kunna styrka ett faderskap till ett barn krävs också att det framgår att födelsen är registrerad i nära anslutning till barnets födelse. En handling som anger att registrering har skett senare än ett år efter födelsen har lågt bevisvärde och kan normalt inte ensam styrka faderskapet. En handling som inte ensam styrker ett faderskap kan emellertid tillsammans med en eller flera andra handlingar styrka faderskapet. De uppvisade handlingarna får i så fall inte innehålla motstridiga uppgifter och de måste sammantaget ha ett betydande bevisvärde (KRSU 2013-11-12, mål nr 472-13).

Giltigheten av utländska faderskapspresumtioner

En utländsk faderskapspresumtion är giltig i Sverige om mannen, på grund av att han var gift med barnets mor vid tidpunkten för födelsen anses som barnets far enligt lagen i det land där barnet vid födelsen fick hemvist. Om barnet inte har någon presumtiv far enligt hemvistlandets lag kan frågan prövas enligt lagen i det land där barnet vid födelsen blev medborgare (2 § IFL).

En utländsk faderskapspresumtion är giltig även om äktenskapet mellan modern och fadern inte kan erkännas i Sverige. Äktenskapet måste dock vara giltigt enligt lagen i det land mot vilken frågan om faderskapspresumtionen prövats, d.v.s. lagen i det land barnet vid födelsen antingen fick hemvist eller blev medborgare.

Om barnet vid födelsen fick hemvist i Sverige ska faderskapsfrågan emellertid alltid bedömas enligt svensk lag, d.v.s. enligt reglerna i FB.

I vissa utländska lagar finns bestämmelser som anger att en man blir rättslig far till ett barn om han ingår äktenskap med modern efter barnets födelse (legitimation). Ett sådant faderskap kan inte erkännas i Sverige med stöd av 2 § IFL eftersom bedömningen ska göras utifrån förhållandena vid barnets födelse.

För att ett utländskt presumerat faderskap ska kunna registreras i folkbokföringen måste det vara visat dels att ett barn har fötts i utlandet, dels att mannen var gift med barnets mor vid tidpunkten för födelsen. Det måste också vara klarlagt att mannen, på grund av äktenskapet med modern, anses som barnets far enligt aktuell utländsk lagstiftning.

Att en man är presumtiv far kan visas exempelvis genom uppvisade av ett födelsebevis eller civilregisterutdrag. En förutsättning är att det av handlingen framgår att modern och fadern var gifta vid tidpunkten för födelsen eller att det på annat sätt framgår att det är fråga om ett presumtivt faderskap. I annat fall måste äktenskapet med barnets mor visas på annat sätt, exempelvis genom att det är registrerat i folkbokföringen eller genom uppvisande av ett vigselbevis eller annan motsvarande handling.

Nordiska faderskapsavgöranden

I NFL finns bestämmelser om erkännande av faderskapsavgöranden från ett annat nordiskt land än Sverige. NFL har företräde framför IFL (1 § tredje stycket IFL). I NFL regleras emellertid inte frågan om faderskapspresumtioner. Giltigheten av nordiska faderskapspresumtioner får därför i stället bedömas utifrån reglerna i 2 § IFL. Läs mer under Giltigheten av utländska faderskapspresumtioner

En lagakraftvunnen faderskapsdom eller en fastställelse av faderskap i annan form (normalt faderskapsbekräftelse) från Danmark, Finland, Island eller Norge gäller även i Sverige (1 och 2 §§ NFL).

Undantagsvis kan det förekomma att en nordisk fastställelse av ett faderskap inte ska gälla i Sverige trots att alla förutsättningar är uppfyllda. Så är exempelvis fallet om faderskapet till barnet redan var fastställt i Sverige när den utländska rättegången inleddes eller när den utländska fastställelsen skedde (3 § NFL).

Utomnordiska faderskapsavgöranden

Frågan om ett utomnordiskt faderskapsavgörande kan erkännas i Sverige bedöms enligt reglerna i IFL tillämplig. Giltigheten av utländska faderskapsdomar regleras i 7 § IFL och giltigheten av utländska faderskapsbekräftelser i 8 § IFL. Lagen tar även upp vissa undantagssituationer när ett i utlandet fastställt faderskap inte är giltigt i Sverige (7 § andra stycket, 8 § tredje stycket och 12 § IFL).

Giltighet av en utomnordisk faderskapsdom

En fastställelse av faderskap genom ett avgörande av utländsk domstol gäller i Sverige om avgörandet fått laga kraft och det fanns skälig anledning att talan prövades i det andra landet med hänsyn till mannens eller barnets hemvist, medborgarskap eller annan anknytning (7 § första stycket IFL).

Med faderskapsdom menas att domstolen måste ha prövat frågan om faderskap enligt den utländska lagen. Skulle däremot mannen eller någon annan person enbart ha intygat inför domstolen vem som är far till barnet utan att faderskapsfrågan har prövats så är det inte ett domstolsavgörande som kan erkännas i Sverige. Sådana intyganden benämns ibland affidavit.

Giltigheten av en utländsk faderskapsdom kan även prövas av allmän domstol. Ansökan till domstol kan göras av någon av parterna eller av Skatteverket. Om domstolen beslutar att det utländska faderskapet gäller i Sverige är detta bindande för Skatteverket, andra myndigheter och enskilda (9 § IFL).

I 7 § andra stycket IFL anges vissa situationer när ett utländskt domstolsavgörande om faderskap inte kan erkännas i Sverige trots att de grundläggande förutsättningarna i paragrafens första stycke är uppfyllda. Det kan vara fråga om att det finns ett svenskt eller en utländskt konkurrerande faderskapsfastställelse och en pågående rättegång om faderskap i Sverige eller i utlandet (7 § andra stycket 2–6 IFL). Ett avgörande om faderskap i en utländsk domstol bör inte heller godtas om det finns grova brister i förfarande, till exempel om svaranden inte personligen eller genom ombud har fått gå i svaromål i den utländska rättegången (7 § andra stycket 1 IFL).

Enligt 12 § IFL ska ett utländskt faderskapsavgörande inte erkännas om det är uppenbart oförenligt med grunderna i den svenska rättsordningen (ordre public). En man kan t.ex. ofrivilligt, genom hot eller tvång, ha yttrat sig inför domstol i ett faderskapsmål. I en sådan situation måste personen göra Skatteverket uppmärksam på att nämnda omständigheter har förekommit vid domstolsförhandlingen.

Ett faderskap som är fastställt genom domstolsavgörande kan normalt visas genom uppvisande av den lagakraftvunna domen.

Giltighet av utomnordisk faderskapsbekräftelse

En utländsk faderskapsbekräftelse är giltig i Sverige under de förutsättningar som anges i 8 § IFL.

En grundläggande förutsättning för att en utländsk bekräftelse ska vara giltig i Sverige är att bekräftelsen är giltig enligt lagen i det land där barnet eller den som har lämnat bekräftelsen hade hemvist eller var medborgare. Det är förhållandena vid tidpunkten för bekräftelsen som ska ligga till grund för bedömningen (8 § första stycket IFL).

För att en utländsk faderskapsbekräftelse ska vara giltig i Sverige är det tillräckligt att den uppfyller de formkrav som gällde enligt lagen i det land den lämnades. Bekräftelsen behöver alltså inte uppfylla de krav som gäller för svenska faderskapsbekräftelser (8 § andra stycket IFL).

Även om de grundläggande förutsättningarna i 8 § första och andra styckena IFL är uppfyllda så kan en faderskapsbekräftelse ändå underkännas om det finns svenska eller utländska konkurrerande faderskapsfastställelser eller pågående rättegångar om faderskap i Sverige eller i utlandet (8 § tredje stycket 1–4 IFL).

Om det kan konstateras att en faderskapsbekräftelse är uppenbart oriktigt så är den inte heller giltig i Sverige, d.v.s. att bekräftelsen inte stämmer överens med den biologiska sanningen (8 § tredje stycket 5 IFL). Det är enbart när det står helt klart att en bekräftelse är oriktig som den kan underkännas och normalt krävs att någon part påtalar detta. Om det är uppenbart att en utländsk bekräftelse är oriktig på grund av att det rättsliga faderskapet inte stämmer med det biologiska ska bekräftelsen inte erkännas i Sverige. Om det däremot enbart finns tvivel om dess riktighet så bör bekräftelsen erkännas här tills den eventuellt förklaras ogiltig av domstol (prop. 1984/85:124 s. 35).

Om en man har utsatts för tvång eller hot i samband med faderskapsbekräftelsen så är den inte giltig i Sverige med stöd av 12 § IFL (ordre public). Ett erkännande av faderskap genom bekräftelse är en rättshandling (förklaring) som ska göras frivilligt av mannen. I en sådan situation så måste någon av parterna göra Skatteverket uppmärksam på att nämnda omständigheter har förekommit i samband med bekräftelsen.

Ett faderskap kan normalt visas genom uppvisande av bekräftelsehandlingen eller motsvarande.