Tillämpningsområdet för mervärdesskattelagens faktureringsregler

Vilket lands faktureringsregler ska gälla?

När ett företag levererar varor eller tillhandahåller tjänster till en köpare i ett annat EU-land kan det vara svårt att veta vilket lands faktureringsregler som ska gälla. För att klargöra vilka regler som gäller och skapa rättssäkerhet för företagen finns det regler om detta i artikel 219a i mervärdesskattedirektivet. I 11 kap. 12–14 §§ ML finns därför bestämmelser som anger när faktureringsreglerna i ML ska tillämpas. De bestämmelserna gäller endast för faktureringsreglerna i 11 kap. ML och inte för reglerna om lagring och bevaring av fakturor i 11 a kap. ML. Det innebär att ML:s regler om lagring och bevaring av fakturor gäller för företag som är etablerade i Sverige oberoende av vilket lands faktureringsregler som ska tillämpas.

Bestämmelserna som reglerar när faktureringsreglerna i ML är tillämpliga utgår från bestämmelserna om omsättningsland. För att avgöra om faktureringsreglerna i ML ska tillämpas måste den som ska utfärda fakturan därför först avgöra om omsättningen är gjord

• i Sverige
• i ett annat EU-land, eller
• i ett tredjeland.

Se även Skatteverkets ställningstagande om tillämpningsområdet för mervärdesskattelagens faktureringsregler.

Varan eller tjänsten är omsatt i Sverige

Faktureringsreglerna i ML är som huvudregel tillämpliga på omsättningar av varor och tjänster inom landet. Faktureringsreglerna i ML är dock inte tillämpliga om

1. en sådan leverans eller tillhandahållande görs från ett annat EU-land av en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige eller vars fasta etableringsställe här i landet inte medverkar i omsättningen, och
2. köparen är skyldig att betala mervärdesskatten, omvänd skattskyldighet (11 kap. 12 § första och andra styckena ML).

Faktureringsreglerna i ML ska alltså inte tillämpas vid gränsöverskridande försäljningar när säljaren är etablerad i ett annat EU-land, och omvänd skattskyldighet gäller.

Säljaren är etablerad i Sverige

För en säljare som är etablerad i Sverige innebär bestämmelserna att faktureringsreglerna i ML t.ex. är tillämpliga vid omsättning av

• varor och tjänster här i landet (handel inom landet)
• varor till en beskattningsbar person i ett annat EU-land (unionsintern försäljning)
• varor till en köpare i annat EU-land som inte är skattskyldig för förvärvet (distansförsäljning, under beloppsgränsen)
• vissa tjänster till någon som inte är en beskattningsbar person i ett annat EU-land (huvudregeln för tjänster).

Detta gäller under förutsättning att omsättningen inte görs från ett fast etableringsställe i ett annat land.

Säljaren är etablerad utanför Sverige

Även en säljare som är etablerad utanför Sverige kan vara skyldiga att tillämpa faktureringsreglerna i ML. När en säljare som är etablerad i ett annat EU-land omsätter varor och tjänster här i landet ska denne tillämpa faktureringsreglerna i ML. Det förutsätter dock att det är säljaren som är skattskyldig för omsättningen (inte omvänd skattskyldighet). Det gäller t.ex. vid

• tillhandahållande av tjänster med anknytning till fastighet i vissa fall
• persontransporter
• distansförsäljning över beloppsgränsen till Sverige.

När en säljare som inte är etablerad inom EU omsätter varor och tjänster här i landet ska denne tillämpa faktureringsreglerna i ML.

Självfakturering

Om köparen utfärdar fakturan (självfakturering) är reglerna i ML tillämpliga endast om varan eller tjänsten är omsatt här i landet (11 kap. 12 § tredje stycket ML).

Särskilda ordningar

De särskilda ordningarna kommer från och med den 1 juli 2021 att utvidgas till att gälla för alla tjänster och för vissa omsättningar av varor. Dessutom tillkommer en särskild ordning, importordningen. Nedan redogörs därför också för de bestämmelser som ska tillämpas från och med den 1 juli 2021.

Bestämmelser till och med den 30 juni 2021

Faktureringsreglerna i ML blir inte tillämpliga vid omsättning av telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster till en privatperson i Sverige, om säljaren omfattas av ett beslut som i ett annat EU-land motsvarar ett identifieringsbeslut enligt 4 § lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster (11 kap. 12 § fjärde stycket ML).

Bestämmelser från och med den 1 juli 2021

Faktureringsreglerna i ML ska inte tillämpas av en beskattningsbar person som redovisar mervärdesskatt enligt bestämmelser som i ett annat EU-land motsvarar artiklarna 358a-369x i mervärdesskattedirektivet (11 kap. 12 § fjärde stycket ML). Hänvisningen till mervärdesskattedirektivet gäller följande särskilda ordningar:

• tredjelandsordningen (artiklarna 358a–369)
• unionsordningen (artiklarna 369a–369k)
• importordningen (artiklarna 369l–369x).

Varan eller tjänsten är omsatt i ett annat EU-land

Faktureringsreglerna i ML är tillämpliga på omsättningar av varor och tjänster i ett annat EU-land om följande förutsättningar är uppfyllda:

1. säljaren är etablerad i Sverige och gör inte omsättningen från en etablering i ett annat land,
2. säljaren är inte etablerad i det EU-land där omsättningen görs eller dennes fasta etableringsställe i det landet medverkar inte i omsättningen, och
3. köparen är skyldig att betala mervärdesskatten (11 kap. 13 § första stycket ML).

Det innebär t.ex. att en företagare som är etablerad i Sverige ska tillämpa faktureringsreglerna i ML om den tillhandahållna tjänsten är omsatt i ett annat EU-land i enlighet med det landets tillämpning av artikel 44 i mervärdesskattedirektivet (jfr 5 kap. 5 § ML) och köparen är en beskattningsbar person. I sådant fall är det köparen som är skyldig att betala mervärdesskatten (omvänd skattskyldighet) i enlighet med det landets tillämpning av artikel 196 i mervärdesskattedirektivet.

Självfakturering

Om köparen i det andra EU-landet utfärdar fakturan (självfakturering) är faktureringsreglerna i ML inte tillämpliga (11 kap. 13 § andra stycket ML).

Särskilda ordningar

De särskilda ordningarna kommer från och med den 1 juli 2021 att utvidgas till att gälla för alla tjänster och för vissa omsättningar av varor. Dessutom tillkommer en särskild ordning, importordningen. Nedan redogörs därför också för de bestämmelser som ska tillämpas från och med den 1 juli 2021.

Bestämmelser till och med den 30 juni 2021

En säljare som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 § lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster, ska vid omsättning av telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster till en privatperson i ett annat EU-land tillämpa faktureringsreglerna i ML (11 kap. 13 § tredje stycket ML).

Enligt faktureringsreglerna i ML finns det ingen skyldighet att utfärda en faktura vid omsättning av de aktuella tjänsterna när köparen är en privatperson. Att faktureringsreglerna i ML ska tillämpas innebär därför att säljaren inte är skyldig att utfärda en faktura som uppfyller kraven i ML.

Bestämmelser från och med den 1 juli 2021

Faktureringsreglerna i ML ska tillämpas på omsättningar av varor och tjänster som görs i ett annat EU-land av en beskattningsbar person som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 § lagen (2011:1245 om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster (11 kap. 13 § tredje stycket ML).

Varan eller tjänsten är omsatt utanför EU

Faktureringsreglerna i ML är tillämpliga på sådana omsättningar av varor och tjänster som utgör export enligt 1 kap. 10 § ML. Det förutsätter dock att säljaren är etablerad i Sverige och att omsättningen inte görs från en etablering i ett annat land (11 kap. 14 § ML).

Med export avses sådan omsättning utanför EU av varor och tjänster som görs i en ekonomisk verksamhet här i landet. Export föreligger när en omsättning inte är gjord här i landet och inte heller i något annat EU-land.

Det innebär t.ex. att faktureringsreglerna i ML är tillämpliga när en säljare levererar en vara till en plats utanför EU eller om en speditör eller fraktförare ser till att varan förs ut direkt till en plats utanför EU (5 kap. 3 a § första stycket 1–2 ML).