Förbrukare vid spårbunden trafik

Elförbrukare vid spårbunden trafik

Den 1 januari 2021 införs en bestämmelse (11 kap. 18 § LSE) om vem som ska anses förbruka el vid spårbunden trafik. Bestämmelsen gäller vid tillämpningen av

• godkännande som frivilligt skattskyldig (11 kap. 6 § första stycket 1 LSE),
• reglerna om skattskyldighetens inträde för energiskatt på el (11 kap. 7 § LSE) samt
• skattebefrielse av skatt på el som förbrukas vid spårbunden trafik (11 kap. 9 § första stycket 1, 13 a § första stycket 1 och 16 § LSE).

Annan än den faktiska förbrukaren anses förbruka elen vid spårbunden trafik

Infrastrukturförvaltare respektive spårinnehavare ska anses förbruka den el som förbrukas inom förvaltat järnvägsnät respektive innehavd spåranläggning. Den el som förbrukats inom ramen för en grundläggande tjänst, tilläggstjänst eller extratjänst i ett järnvägsfordon som befinner sig i ett järnvägsnät ska dock anses förbrukad av den tjänsteleverantör som tillhandahöll elen. (jfr prop. 2020/21:1 s 345).

Vem som rent faktiskt förbrukat elen i järnvägsnätet eller spåranläggningen har inte någon betydelse vid tillämpningen av 11 kap. 6 § första stycket 1, 7 §, 9 § första stycket 1, 13 a § första stycket 1 och 16 § LSE (jfr. prop. 2020/21:1 s 425).

Bara den som är skattskyldig omfattas

Bestämmelserna om vem som anses som förbrukare gäller endast om den utpekade förbrukaren är en sådan skattskyldig aktör som anges i 11 kap. 5 § första stycket 1, 2 eller 3 LSE (11 kap. 18 § första stycket jämfört med tredje stycket LSE).

Om aktören inte är en sådan skattskyldig aktör som anges i 11 kap. 5 § första stycket, 1, 2 eller 3 LSE (producent, nätinnehavare eller frivilligt skattskyldig) så innebär det att den faktiska förbrukaren anses vara förbrukare, d.v.s. på motsvarande sätt som gäller för annan elförbrukning som inte omfattas av bestämmelserna i 11 kap. 18 § LSE (jfr prop. 2020/21:1 s 426).

Utpekad elförbrukare

El som förbrukats i järnvägsfordon i ett järnvägsnät inom ramen för sådana tjänster som avses i 6 kap. 23 § eller 23 c § järnvägslagen (2004:519) anses förbrukad av den tjänsteleverantör som tillhandahållit elen (11 kap. 18 § första stycket 1 LSE).

El som förbrukats i ett järnvägsnät, för något annat ändamål än som avses i första punkten, anses förbrukad av den infrastrukturförvaltare som med säkerhetstillstånd enligt järnvägslagen förvaltade järnvägsnätet vid förbrukningstillfället (11 kap. 18 § första stycket 2 LSE).

El som förbrukats i en spåranläggning eller ett spårfordon inom spåranläggningen anses förbrukad av den spårinnehavare som med tillstånd enligt lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg drev spåranläggningen vid förbrukningstillfället (11 kap 18 § första stycket 3 LSE).

Exempel på vem som ska anses som förbrukare

Exempel: förbrukning i ett järnvägsfordon då en tjänsteleverantör tillhandahåller drivmotorström

En tjänsteleverantör tillhandahåller drivmotorström. Drivmotor­strömmen förbrukas i ett fordon när fordonet befinner sig inom ett järnvägsnät för vilket någon annan än tjänsteleverantören är infrastrukturförvaltare.

Tjänsteleverantören som tillhandahöll drivmotorström anses som förbrukare enligt 11 kap. 18 § 1 LSE.

Exempel: förbrukning i ett järnvägsfordon då en tjänsteleverantör förbrukar drivmotorström och en annan tjänsteleverantör överför drivmotorström

Tjänsteleverantör A använder drivmotorström vid tillhandahållande av teknisk kontroll av rullande materiel (6 kap. 23 c § tredje stycket 3 järnvägslagen). Tjänsteleverantör B har överfört drivmotorström till järnvägsfordonet i sitt tillhandahållande av drivmotorström (23 c § andra stycket 1 järnvägslagen).

Tjänsteleverantör B anses förbruka elen eftersom det är denna som tillhandahållit elen som användes i järnvägsfordonet (11 kap. 18 § första stycket 1).

Exempel: förbrukning som inte skett i ett järnvägsfordon

Förbrukning har skett inom ramen för en sådan tjänst som avses i 6 kap. 23 § eller 23 c § järnvägslagen, men inte i ett järnvägsfordon. Eftersom förbrukningen har skett för ett annat ändamål än i ett järnvägsfordon så anses elen förbrukad av den infrastrukturförvaltare som med säkerhetstillstånd enligt järnvägslagen förvaltade järnvägsnätet vid förbrukningstillfället (11 kap. 18 första stycket 2 LSE).

Begrepp hämtade från annan lagstiftning

Järnvägsnät, infrastrukturförvaltare och tjänsteleverantör

Begreppen järnvägsnät, infrastrukturförvaltare och tjänsteleverantör har samma betydelse som i 1 kap. 4 § järnvägslagen (11 kap. 18 § andra stycket LSE). Jfr även proposition 2020/2021:1 s 426 avseende begreppet järnvägsinfrastruktur.

Begrepp	Innebörd
Järnvägsnät	Järnvägsinfrastruktur som förvaltas av en och samma infrastrukturförvaltare. Med järnvägsinfrastruktur menas: spår-, signal- och säkerhetsanläggningar avsedda för järnvägstrafik, trafikledningsanläggningar, anordningar för elförsörjning av trafiken samt övriga fasta anordningar som behövs för anläggningarnas bestånd, drift eller brukande.
Infrastrukturförvaltare	Den som förvaltar järnvägs­infrastruktur och driver anlägg­ningar som hör till infrastrukturen.
Tjänsteleverantör	Varje offentlig eller privat enhet som ansvarar för förvalt­ningen av en anläggning för tjänster eller för tillhanda­hållande av sådana tjänster som avses i 6 kap. 23 § andra stycket eller 6 kap. 23 c §. I sistnämnda bestämmelsen behandlas bl.a. tilläggs­tjänsten tillhanda­hållande av drivmotorström.

Spåranläggning och spårinnehavare

Spåranläggning och spårinnehavare har samma betydelse som i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg (11 kap. 18 § andra stycket LSE).

Begrepp	Innebörd
Spåranläggning	Till spår­anlägg­ningar hör spår och de övriga fasta anordningar som behövs för spårens bestånd, drift eller brukande, signal- och säkerhets­anläggningar i övrigt, trafik­lednings­anläggningar samt anordningar för el­försörjning av trafiken.
Spårinnehavare	Den som bedriver spåranläggningar och det får endast den som har tillstånd till verk­samheten göra. Tillstånd till sådan verk­samhet meddelas av Transport­styrelsen.

Vilka ändamål som skattebefrias påverkas inte

Det är endast bestämmelserna om vem som ska anses förbruka elen vid tillämpningen av de uppräknade bestämmelserna som förändras och inte vilka förbrukningsändamål som omfattas av skattebefrielsen (jfr prop. 2020/21:1 s 425).