Ett utländskt företag som får royalty eller periodvisa avgifter utbetalad från Sverige anses i vissa fall ha inkomst från fast driftställe.
Utländska företag som tar emot ersättning i form av royalty eller periodvisa avgifter för att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas från ett företag med fast driftställe i Sverige, ska beskattas för denna royaltyinkomst (3 kap. 18 § andra stycket och 6 kap. 11 § andra stycket IL). Även om det utländska företaget inte har någon verksamhet här anses royaltyinkomsten vara inkomst från ett fast driftställe om företaget som betalar ut royaltyn har ett sådant i Sverige.
Svenska företag som betalar royalty till utländska företag bedriver i normalfallet verksamhet i Sverige och har ett fast driftställe.
Om de företag som betalar ut royalty och det företag som mottar royaltyn är i intressegemenskap med varandra gäller undantagsregler. Bestämmelser om undantag från skattskyldighet för ersättning till juridiska personer inom EU i form av royalty eller periodvis utgående avgift för att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas finns i 6 a kap. IL. Kapitlet är en implementering av EU:s ränte- och royaltydirektiv (Rådets direktiv 2003/49/EG).
Enligt många skatteavtal som Sverige har ingått tillfaller rätten att beskatta royalty endast mottagarens hemviststat. Det innebär att även om Sverige kan beskatta royaltybetalningar från Sverige med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 18 § andra stycket och 6 kap. 11 § andra stycket IL kan skatteavtal begränsa Sveriges rätt att beskatta dessa.
I ett fåtal skatteavtal har Sverige bibehållit sin rätt att beskatta royalty men beskattningsrätten har då ofta begränsats till en viss procent av royaltybetalningen (OECD:s modellavtal artikel 12).