Marknadsprismetoden är den första av fem prismetoder som OECD förespråkar. Marknadsprismetoden kallas i OECD:s riktlinjer för comparable uncontrolled price method, eller CUP.
När man tillämpar marknadsprismetoden (comparable uncontrolled price method, CUP) så jämför man priset på varor eller tjänster i en närstående transaktion med priset på varor eller tjänster i en jämförbar oberoende transaktion.
En oberoende transaktion är jämförbar med en närstående transaktion om ett av två följande villkor är uppfyllda:
Om det är möjligt att hitta jämförbara oberoende transaktioner, så är marknadsprismetoden den mest direkta och tillförlitliga metoden för att tillämpa armlängdsprincipen. Detta innebär att om det går att tillämpa marknadsprismetoden så är den metoden att föredra framför andra prismetoder.
Det kan vara svårt att hitta en transaktion mellan oberoende företag som är så jämförbar med en närstående transaktion att det inte finns några skillnader som har betydande påverkan på priset. En förhållandevis liten skillnad på t.ex. en vara kan ha en betydande effekt på priset, även om verksamheterna i det närstående och det oberoende företaget är så jämförbara att de medför samma totala rörelsemarginal. I sådana fall kan det vara lämpligt att göra justeringar.
När man bedömer om en oberoende transaktion och en närstående transaktion är jämförbara räcker det inte att bara ta hänsyn till produkternas likhet för att se påverkan på priset. Om det föreligger skillnader mellan de närstående och de oberoende transaktionerna, eller mellan de företag som genomför transaktionerna, kan det vara svårt att bestämma tillräckligt säkra justeringar för att eliminera effekten på priset. Dessa svårigheter ska dock inte per automatik medföra att man väljer bort marknadsprismetoden. Så långt det är möjligt ska man försöka justera informationen så att den kan användas på ett lämpligt sätt i denna metod.
För råvarutransaktioner (commodities) mellan närstående parter kan marknadsprismetoden vara en särskilt lämplig metod. Med råvarutransaktioner menas i detta sammanhang fysiska produkter för vilka det ofta finns ett listpris som används mellan oberoende parter inom den aktuella branschen.
Listpriserna kan visa vad oberoende parter hade kommit överens om i jämförbara transaktioner och kan därför användas för att bestämma det armlängdsmässiga priset enligt marknadsprismetoden. Både företagen och skattemyndigheterna bör vara konsekventa när de använder sig av sådana priser.
När marknadsprismetoden används är det viktigt att transaktionerna verkligen är jämförbara och en särskilt viktig faktor när man ska använda listpriser är vilken tidpunkt som ska användas vid prissättningen.
Marknadsprismetoden är särskilt tillförlitlig när det gäller försäljning av samma sorts varor. I riktlinjerna ges tre exempel som illustrerar det. Ett av exemplen handlar om ett oberoende företag som säljer kaffebönor från en viss region, utan att lansera kaffet under ett varumärke. Dessa kaffebönor är av liknande sort, kvalitet och kvantitet som andra kaffebönor som säljs mellan närstående företag under liknande villkor, ungefär vid samma tidpunkt och i samma produktions- eller distributionsled. Om den enda tillgängliga oberoende transaktionen avser kaffebönor från en annan region och som inte heller säljs under ett varumärke så bör man exempelvis undersöka om kaffebönornas ursprung är en skillnad som motiverar ett högre eller ett lägre pris på den öppna marknaden. Denna typ av information kan hämtas från råvarumarknader eller härledas från partihandelspriser.
Om skillnaden har en påtaglig inverkan på priset bör detta justeras för att eliminera effekten av skillnaden. Om en sådan justering inte är möjlig att göra så är tillförlitligheten av denna metod begränsad. Då kan det finnas skäl att använda en annan, mindre direkt metod i stället.