De som ärver på grund av ett testamente kallas testamentariska arvingar. Testamentariska arvingar delas upp i universella testamentstagare och legatarier.
En testator kan i sitt testamente bestämma att en testamentstagare ska få hela kvarlåtenskapen (den avlidnas egendom), en viss andel av kvarlåtenskapen eller överskottet av kvarlåtenskapen. Testamentstagaren är då en universell testamentstagare (11 kap. 10 § andra stycket ÄB).
En universell testamentstagare är dödsbodelägare i den avlidnas dödsbo (18 kap. 1 § första stycket ÄB). En universell testamentstagare behandlas som en dödsbodelägare redan i och med dödsfallet (18 kap. 1 § fjärde stycket ÄB).
Om en testator i sitt testamente har förordnat att en viss bestämd egendom, t.ex. en fastighet eller ett kontantbelopp, ska tillfalla en testamentstagare kallas testamentstagaren legatarie. Det som legatarien får kallas ett legat (11 kap. 10 § första stycket ÄB).
En legatarie är inte dödsbodelägare i den avlidnas dödsbo.
Ett testamente kan enligt huvudregeln bara göras till förmån för någon som är född vid tidpunkten för testatorns död eller som är avlad och som sedan föds vid liv (9 kap. 2 § första stycket ÄB).