OBS: Detta är utgåva 2022.1. Visa senaste utgåvan.

Underlaget för skattereduktion är anskaffningsvärdet för materiella inventarier vars värde ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Vissa utgifter och vissa inköp får inte ingå i underlaget för skattereduktionen.

Vid köp mellan företag i intressegemenskap gäller särskilda regler.

Inventarier som ingår i underlaget

Underlaget för skattereduktionen är anskaffningsvärdet för materiella inventarier vars värde ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag och som har förvärvats genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt. Begreppen knyter an till reglerna i 18 kap. IL.

Inköp av inventarier

Underlaget för skattereduktion är anskaffningsvärdet för sådana inventarier som menas i 18 kap. 1 § första stycket IL (6 § LSIN). Det innebär att det är inköp av maskiner och inventarier som ska innehas för stadigvarande bruk som omfattas av regeln. Immateriella tillgångar omfattas alltså inte. Läs om klassificeringen av inventarier. Reglerna omfattar anskaffningar av materiella inventarier oavsett om de är nytillverkade eller begagnade (prop. 2020/21:207 s. 26).

Genom hänvisningen till 18 kap. 1 § första stycket IL omfattas även byggnadsinventarier enligt 19 kap. 19 § IL och markinventarier enligt 20 kap. 15 § IL.

Med innehav av inventarier menas även utgifter för byggnadsinventarier, markinventarier eller andra inventarier som en nyttjanderättshavare innehar med nyttjanderätt och fastighetsägaren omedelbart blir ägare till vad som anskaffas (19 kap. 27 § IL). Utgifter för detta slag av tillgångar ska behandlas enligt bestämmelserna om inventarier i 18 kap. IL (prop. 2020/21:207 s. 72).

Dras av genom värdeminskningsavdrag

Ytterligare en förutsättning är att utgiften för anskaffningen ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag enligt 18 kap. 3 § IL.

För att ett företag ska få göra värdeminskningsavdrag för anskaffningsutgiften för ett inventarium krävs att följande förutsättningar är uppfylld:

  • Företaget är ägare till inventariet.
  • Inventariet är levererat till företaget.
  • Inventariet är anskaffat för verksamheten som företaget bedriver.

Läs om förutsättningarna för att få göra avdrag för anskaffningsutgiften genom värdeminskningsavdrag.

Tillgångar som inte får dras av genom värdeminskningsavdrag

I propositionen anges exempel på en rad situationer när anskaffningsutgiften för inventarier inte får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Det innebär att anskaffningsutgiften för dessa tillgångar inte får ingå i underlaget för skattereduktionen.

Kopplingen till 18 kap. 3 § andra stycket IL innebär att konstverk och andra tillgångar som kan antas ha ett bestående värde inte ingår i underlaget för skattereduktion, eftersom värdeminskningsavdrag inte får göras för dessa tillgångar.

Bestämmelsen innebär även att inventarieförvärv i verksamheter som inte beskattas i Sverige, t.ex. på grund av att verksamheten undantas från beskattning i Sverige enligt ett skatteavtal (s.k. exemptavtal), inte kan läggas till underlaget för skattereduktion (prop. 2020/21:207 s. 26).

Detsamma gäller för t.ex. sådana inventarier som ingår i en kvalificerad rederiverksamhet där värdeminskningsavdrag enligt 18 kap. 13 a § IL inte får göras (prop. 2020/21:207 s. 26).

Det finns även andra fall där avdrag inte får göras genom värdeminskningsavdrag, t.ex. då avdraget för inköpet inte kan anses utgöra en utgift för att förvärva och bibehålla inkomster enligt 16 kap. 1 § IL eller när den som anskaffar inventarierna är inskränkt skattskyldig enligt 7 kapitlet IL. Om inventarier anskaffas både för att användas i verksamhet som beskattas och verksamhet som är undantagen från beskattning på grund av den inskränkta skattskyldigheten medges värdeminskningsavdrag enbart för den del av förvärvet som används i den verksamhet som beskattas. Detta medför att underlaget för skattereduktion proportioneras på motsvarande sätt (prop. 2020/21:207 s. 75).

Förvärv genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt

Inventarierna ska ha förvärvats genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt (6 § LSIN). Det vill säga på samma sätt som framgår av bestämmelsen i 18 kap. 7 § första stycket första meningen IL. Det innebär att inventarier som har förvärvats på annat sätt t.ex. genom arv, gåva eller bodelning inte ingår i underlaget. Inte heller beskattningsinträden enligt 20 a kap. IL utgör förvärv enligt LSIN (prop. 2020/21:207 s. 27).

Inköp under kalenderår 2021

Det är endast inventarier som har anskaffats under perioden 1 januari–31 december 2021 som ger rätt till skattereduktion (9 § LSIN). Begreppet anskaffning har samma betydelse som vid tillämningen av inkomstskattelagen (2 § LSIN). Begreppet anskaffat har därmed samma betydelse vid tillämpningen av den tillfälliga skattereduktionen, som vid bedömningen av när ett företag får påbörja värdeminskningsavdrag. Det innebär att ett inventarium som vid tillämpningen av 18 kap. IL anses ha anskaffats år 2021, på så sätt att anskaffningsvärdet får läggas till avskrivningsunderlaget, även ska anses ha anskaffats under samma år vid tillämpning av den tillfälliga skattereduktionen.

Det avgörande vid bedömningen av om inventariet är anskaffat är om tillgången har levererats till köparen och inventariet är en funktionell enhet under kalenderåret 2021. För egentillverkade inventarier innebär det på samma sätt att inventarierna ska vara färdigställda senast den 31 december 2021 (prop. 2020/21: 207 s. 79). Läs mer om förutsättningarna för avdrag för anskaffningsutgiften genom värdeminskningsavdrag.

För företag som inte har kalenderår som beskattningsår kommer tidsperioden under vilken inköpen ska göras inte att stämma överens med beskattningsåret. Dessa företag behöver ta ställning till om inventarierna anskaffades 2020 eller 2021 respektive 2021 eller 2022. För att inventarierna ska få läggas till underlaget för skattereduktion måste de ha anskaffats under kalenderåret 2021. Det innebär ett krav på att företaget skulle ha haft rätt att göra skattemässiga värdeminskningsavdrag på inventarierna om företaget hade haft kalenderåret 2021 som beskattningsår (prop. 2020/21:207 s. 32).

Beräkna anskaffningsvärdet

Reglerna i inkomstskattelagen är tillämpliga när man bestämmer anskaffningsvärdet för inventarierna som utgör underlaget för skattereduktionen (6 § och 2 § LSIN).

Det är anskaffningsvärdet för inventarier som förvärvas genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt som ska läggas till underlaget för skattereduktionen (6 § LSIN). Det är utgifterna för förvärvet som är underlaget för skattereduktionen (18 kap. 7 § första stycket IL). Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut, avses med anskaffningsvärde dock det värde som följer av god redovisningssed (18 kap. 7 § andra stycket IL). Läs om hur man beräknar anskaffningsvärdet för inventarier.

Genom att det är anskaffningsvärdet för inventarierna som ska läggas till underlaget för skattereduktionen, kommer de särskilda bestämmelserna om anskaffningsvärde i inkomstskattelagen att gälla även för skattereduktionen. Det innebär att reglerna i 18 kap. 7–12 §§ IL är tillämpliga.

Till exempel gäller bestämmelsen i 29 kap. 6 § IL om anskaffningsvärde när näringsbidrag används för att anskaffa tillgångar som dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Även bestämmelsen i 31 kap. 18 § andra stycket IL om anskaffningsvärde när en ersättningsfond tas i anspråk för avskrivning av bl.a. inventarier kommer att påverka underlaget för skattereduktion (prop. 2020/21:207 s. 28).

Anskaffningsvärdet vid vissa ombildningar

Vid verksamhetsavyttringar och partiella fissioner finns en bestämmelse som anger ett undantag till bestämmelsen i 6 § LSIN om att det är innehavarens anskaffningsvärde som läggs till underlaget för skattereduktion.

Vid verksamhetsavyttringar ska värdet som läggs till grund för skattereduktionen vara det säljande företagets anskaffningsvärde. Vid partiella fissioner ska det överlåtande företagets anskaffningsvärde läggas till grund för skattereduktionen (12 § LSIN).

Begreppen det säljande företaget respektive det överlåtande företaget har samma innebörd som enligt 38 kapitlet om verksamhetsavyttringar respektive 38 a kapitlet IL om partiella fissioner.

Vid en kvalificerad fusion eller en fission inträder det övertagande företaget i överlåtarens skattemässiga situation (37 kap. 18 § IL). Det innebär bl.a. att förvärvarens skattemässiga anskaffningsvärde uppgår till samma värde som hos överlåtaren. Den omständigheten att en avskattning får göras enligt 37 kap. 20 § IL för att behålla rätten till räkenskapsenlig avskrivning medför inte att inventariernas ursprungliga anskaffningsvärden förändras.

Anskaffningsutgifter som inte får ingå underlaget

Det finns ett antal situationer när anskaffningsvärdet inte får ingå i underlaget eller ska minskas med ett visst belopp:

Utgifter som får eller ska dras av omedelbart

I underlaget för skattereduktion får det inte ingå utgifter för inventarier av mindre värde eller som kan antas ha en ekonomisk livslängd på högst tre år enligt 18 kap. 4 § IL (7 § LSIN). Med mindre värde menas en anskaffningsutgift som är lägre än ett halvt prisbasbelopp. I och med att regeln knyter an till de förutsättningar som anges i 18 kap. 4 § IL gäller den praxis om när anskaffningsutgiften ska dras av genom värdeminskningsavdrag eller när utgiften får eller ska dras av omedelbart. Läs om förutsättningarna för omedelbart avdrag för anskaffningsutgiften.

Den omständigheten att ett företag väljer att aktivera utgifterna för inventarierna vars utgifter får dras av omedelbart medför inte att företaget har rätt att få skattereduktion för anskaffningsutgiften (prop. 2020/21:207 s. 76).

En annan situation när anskaffningsutgiften ska dras av direkt är inventarier som har avyttrats, förlorats, utrangerats eller tagits ur näringsverksamheten samma beskattningsår som de har anskaffats (18 kap. 5 § IL). Inte heller i dessa fall har företaget rätt till skattereduktion för anskaffningsutgiften. Läs om inventarier som anskaffas och avyttras samma år.

Försäkringsersättning har lämnats

I underlaget för skattereduktion får det inte ingå utgifter för anskaffning av inventarier som företaget har fått försäkringsersättning för (7 § första stycket 2 LSIN). Bestämmelsen gäller den situationen att företaget får försäkringsersättning på grund av att inventarier gått förlorade och företaget förvärvar nya inventarier. Till den del sådan försäkringsersättning motsvarar utgifterna för att anskaffa nya inventarier får utgiften inte läggas till underlaget för skattereduktion (prop. 2020/21:207 s. 76).

Annan skattereduktion har lämnats

I underlaget för skattereduktion får det inte ingå utgifter som företaget har fått en annan skattereduktion för (7 § första stycket 3 LSIN).

Förvärv inom intressegemenskap

I underlaget för skattereduktion ingår inte utgifter för inventarier som har anskaffats från en person i samma intressegemenskap och som hos denne, eller någon i samma intressegemenskap har använts för stadigvarande bruk (7 § första stycket 4 LSIN).

Bestämmelsen förhindrar missbruk som innebär att företaget hade kunnat få skattereduktion för förvärv från närstående som inte innebär någon egentlig nyinvestering. Även försök att kringgå denna bestämmelse genom att låta tillgången tillfälligt ägas av ett bolag som inte använder den för stadigvarande bruk omfattas (prop. 2020/21:207 s. 77).

Om en tillgång redan används för stadigvarande bruk av någon fysisk eller juridisk person inom intressegemenskapen ska det alltså inte gå att få skattereduktion genom att tillgången säljs till någon annan inom intressegemenskapen. Däremot omfattas inte inventarier som inte tidigare har använts för stadigvarande bruk av någon inom intressegemenskapen av undantaget i fjärde punkten. Om tillgången var lager hos det säljande företaget blir bestämmelsen därför inte tillämplig. Bestämmelsens utformning innebär att även begagnade tillgångar som är lager omfattas. Om ett företag handlar med begagnade tillgångar kan alltså ett annat företag i intressegemenskapen få skattereduktion vid förvärv av tillgången om alla andra förutsättningar är uppfyllda (prop. 2020/21:207 s. 77).

Inventarierna hyrs ut och används i samma verksamhet efter förvärvet

Utgifter för anskaffningar ska inte ingå i underlaget om inventarierna hyrs ut eller har hyrts ut och efter förvärvet fortfarande används i samma näringsverksamhet som tidigare eller i näringsverksamhet som bedrivs av någon i samma intressegemenskap (7 § andra stycket 1 LSIN).

Bestämmelsen tar sikte på den verksamhet där tillgången rent faktiskt används. Om en tillgång t.ex. ägs av ett finansbolag som leasar ut den till ett företag som använder den i sin verksamhet är det användningen i det leasande företaget som avses, inte finansbolagets användning i sin leasingverksamhet. Detta betyder att s.k. sale-and-lease-backtransaktioner inte omfattas i underlaget för skattereduktionen, d.v.s. transaktioner där man säljer en tillgång till ett utomstående företag och därefter hyr tillbaka tillgången (prop. 2020/21:207 s. 77).

Bestämmelsen innebär också att en leasetagare som köper en leasad tillgång av leasegivaren under leasingperioden eller efter leasingperiodens slut inte får skattereduktion för en sådan transaktion. En sådan transaktion innebär inte någon egentlig nyanskaffning för köparen och ger därför inte rätt till skattereduktion. Bestämmelsen innebär också att om exempelvis ett finansbolag säljer både en tillgång som omfattas av ett leasingavtal och det tillhörande leasingavtalet till ett annat finansbolag så får köparen inte skattereduktion för denna transaktion. Tillgången har i detta fall inte bytt faktisk användare (prop. 2020/21:207 s. 77).

Inventarierna hyrs ut men används inte i någon näringsverksamhet

I underlaget för skattereduktion ingår inte utgifter för inventarier som hyrs ut eller har hyrts ut, om inventarierna under den tid som avses i 10 § LSIN omfattas av ett finansiellt leasingavtal och leasetagaren inte använder tillgången i någon näringsverksamhet (7 § andra stycket 2 LSIN).

Bestämmelsen blir tillämplig på tillgångar som en privatperson leasar för privat användning. Ett finansbolag som köper in en tillgång och leasar ut den till en privatperson som inte ska använda tillgången i någon näringsverksamhet kommer alltså inte att få skattereduktion för denna anskaffning (prop. 2020/21:207 s. 78).

Genom bestämmelsens utformning kommer även andra situationer att omfattas av detta undantag. Bestämmelsen får anses ha tillkommit för att förhindra att någon som inte bedriver näringsverksamhet i praktiken ska komma i åtnjutande av skattereduktionen. Enligt Skatteverket innebär bestämmelsen att en leasegivare inte får lägga utgifter till underlaget för skattereduktion när leasetagaren vid ett direktinköp av den hyrda tillgången inte hade kunnat lägga utgifterna till ett eget underlag för skattereduktion. Det medför att tillgångar som hyrs ut genom finansiella leasingavtal till exempelvis kommuner, regioner, staten m.fl. inte får ingå i leasegivarens underlag för skattereduktion.

En förutsättning för att bestämmelsen ska tillämpas är att det är fråga om ett finansiellt leasingavtal. Vad som menas med ett finansiellt leasingavtal framgår av inkomstskattelagen. För att ett hyresavtal ska klassificeras som ett finansiellt leasingavtal ska de väsentliga risker och fördelar som är förknippade med att äga tillgången uteslutande eller så gott som uteslutande överföras från leasegivaren till leasetagaren (24 a kap. 4 § IL). Det framgår av förarbetena till sistnämnda bestämmelse att det kan bli olika bedömning av ett leasingavtals karaktär hos leasegivaren respektive leasetagaren. Vid klassificering av ett leasingavtal enligt 7 § andra stycket 2 LSIN ska den enligt Skatteverket göras utifrån avtalets karaktär hos leasingföretaget, vilket medför att t.ex. restvärdesgarantier utställda av tredje man ska beaktas. Läs om finansiella leasingavtal enligt inkomstskattelagen.

Bestämmelsen är tillämplig på tillgångar som vid något tillfälle under den tid som nämns i 10 § har omfattats av ett finansiellt leasingavtal där leasetagaren är en privatperson som inte bedriver näringsverksamhet. I 10 § anges att underlaget för skattereduktion endast omfattar inventarier som fortfarande tillhör näringsverksamheten vid utgången av det första beskattningsår som skattereduktion kan begäras enligt 14 §. Det innebär alltså att tillgången inte får ha leasats ut på detta sätt någon gång under den period som sträcker sig från anskaffningen till och med utgången av det första beskattningsår för vilket skattereduktion kan begäras (prop. 2020/21:207 s. 78).

Ett företag som däremot t.ex. ägnar sig åt korttidsuthyrning av tillgångar till privatpersoner omfattas inte av bestämmelsen. Om övriga förutsättningar är uppfyllda kan därmed ett sådant företag få skattereduktion för anskaffningar av tillgångar som hyrs ut till privatpersoner (prop. 2020/21:207 s. 78).

Skatteflyktslagen

Underlaget för skattereduktionen kan justeras med stöd av skatteflyktslagen. Av förarbetena framgår att det inte finns skäl att införa en särskild justeringsregel som gör det möjligt att ingripa vid rena missbruksfall. När det är fråga om en hög grad av missbruk och som strider mot syftet med skattereduktionen för investeringar i inventarier kan skatteflyktslagen användas. Detta eftersom skatteflyktslagen gäller vid fastställande av underlag för att ta ut skatt, vilket enligt regeringens bedömning även omfattar prövningen av skattereduktioner (prop. 2020/21:207 s. 39).

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner