OBS: Detta är utgåva 2022.13. Visa senaste utgåvan.

Skatteverket kan hämta in ett yttrande genom remiss för att t.ex. få olika upplysningar eller kontrollera uppgifter.

Vad är en remiss?

Skatteverket kan inom ramen för utredningsansvaret begära ett yttrande från en annan myndighet eller från någon enskild (remiss) (26 § FL). Möjligheten att hämta in information gäller alltså i förhållande till kommuner, regioner, andra myndigheter, organisationer, företag eller andra enskilda. Befogenheten att använda remiss följer redan av utredningsansvaret i 23 § FL för att se till att ett ärende blir tillräckligt utrett (prop. 2016/17:180 s. 313). En remiss innebär att Skatteverket sänder över handlingar i ett ärende för att mottagaren (remissinstansen) ska yttra sig. Det finns också möjlighet att ha muntliga remissmöten.

Myndigheternas allmänna samverkansskyldighet gentemot varandra innebär bl.a. att en myndighet ska besvara en remiss från en annan myndighet (8 § FL). För att privaträttsliga subjekt ska vara skyldiga att yttra sig krävs särskilt författningsstöd. I andra fall kan de enbart erbjudas att yttra sig (prop. 2016/17:180 s. 314).

När kan Skatteverket hämta in yttrande genom remiss?

Skatteverket kan t.ex. hämta in ett yttrande genom remiss för att

  • få upplysningar om faktiska förhållanden som Skatteverket ännu inte känner till eller få synpunkter på befintligt material
  • tillgodogöra sig den speciella sakkunskap, personkännedom eller ortskännedom som t.ex. en annan myndighet har
  • kontrollera de uppgifter som har lämnats av en enskild part i ett ärende
  • åstadkomma samordning med andra myndigheters åtgärder.

Prövning av remissbehovet

Ur rättssäkerhetssynpunkt är det av största vikt att remissförfarandet fungerar ändamålsenligt och att handläggningen inte försenas genom onödiga remisser. Skatteverkets handläggning ska vara enkel, snabb och kostnadseffektiv (9 § FL). För parter och andra som berörs av ett ärende är det visserligen angeläget att detta blir utrett på ett så fullständigt sätt som möjligt, men de berörda har också ett befogat intresse av att ärendet avslutas inom rimlig tid.

Skatteverket ska noga pröva om det behövs innan verket inhämtar något yttrande genom remiss. Skatteverket får inte slentrianmässigt remittera frågor. Behovet av remiss avgörs av utredningsläget i ärendet (prop. 2016/17:180 s. 313). Det måste alltid övervägas om det finns någon enklare och smidigare metod för att få de önskade uppgifterna.

Solfjäders- eller kedjeremiss

Om Skatteverket behöver hämta in yttranden från flera remissinstanser ska detta göras samtidigt, om inte något annat tillvägagångssätt framstår som lämpligare (26 § andra stycket FL). Bestämmelsen anger den s.k. solfjädersmetoden som huvudregel. Remissen skickas då ut vid ett och samma tillfälle och svarstiden är densamma för samtliga remissinstanser. Man kan även använda sig av s.k. remissmöten där samtliga remissinstanser kan delta och få föra fram sina synpunkter (prop. 2016/17:180 s. 313).

Solfjädersremiss är dock inte alltid en lämplig metod. Ett exempel på när det kan vara lämpligare att använda en annan metod, en s.k. kedjeremiss, är när den som ska svara på remissen behöver ha tillgång till någon annan remissinstans upplysningar eller synpunkter för att kunna lämna ett relevant svar (prop. 2016/17:180 s. 313).

Remissens innehåll och svarsfrister

Det ska framgå av remissen vad yttrandet ska avse och när yttrandet ska ha kommit in till Skatteverket (26 § tredje stycket FL).

Handläggningen av ett ärende bör inte försenas på grund av sena remissvar. Om en remissinstans begär anstånd får Skatteverket ta ställning till om verket ska kräva ett svar inom utsatt tid, bevilja uppskov eller avgöra ärendet i befintligt skick, utan tillgång till det efterfrågade svaret (prop. 2016/17:180 s. 314).

Kravet på precision innebär också att Skatteverket bara i mycket speciella undantagsfall kan använda sig av en s.k. blank remiss, som inte innehåller någon som helst uttrycklig information om vad som förväntas av remissinstansen eller om när remissen ska besvaras. Ett sådant förfarande förutsätter att både avsändare och mottagare av remissen redan på förhand har kommit överens om, eller på annat sätt har klart för sig, vad yttrandet ska avse och vilken tidsram som gäller (prop. 2016/17:180 s. 173 och s. 314).

En remissmottagande myndighet kan i sin tur bestämma sig för att hämta in ett yttrande från någon annan (en underremiss), men detta under förutsättning att underremissen kan ske inom den utsatta tiden i huvudremissen (prop. 1971:30 s. 390).

Parter bör underrättas om att handläggningen försenas genom en remiss (jfr prop. 1971:30 s. 389). JO har riktat kritik mot en länsstyrelses bristande bevakning av om ett remissvar kommit in från en socialnämnd. Nämnden hade dröjt mer än två månader med att yttra sig. Länsstyrelsen borde enligt JO ha bevakat att remissvaret kom in i tid eller ha påmint nämnden om dess skyldighet att avge ett yttrande i omedelbar anslutning till att tiden gick ut (JO 2004/05 s. 287).

Alternativ till en remiss

Remissbestämmelserna har samband med reglerna om samverkan och utredningsskyldighet som innebär att Skatteverket kan underlätta för den enskilda genom att på eget initiativ hämta in upplysningar och yttrande från andra myndigheter. Detta kan ske helt formlöst genom t.ex. kontakter per telefon eller e-post (prop. 2016/17:180 s. 172). Vilket förfarande som är lämpligast får bedömas med beaktande bl.a. av kravet på snabb och enkel handläggning.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1971:30 med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m. [1] [2]
  • Proposition 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning - ny förvaltningslag [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9]

Övrigt