OBS: Detta är utgåva 2022.13. Visa senaste utgåvan.

När kan anstånd beviljas?

Vid handläggning av ärenden enligt skatteavtal får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt bevilja anstånd med betalning (63 kap. 4 § andra stycket SFL). Anstånd kan beviljas när samtliga följande förutsättningar är uppfyllda:

  • det har uppkommit en internationell ekonomisk dubbelbeskattning eller beskattning har skett i strid med ett skatteavtal,
  • det finns ett tillämpligt skatteavtal mellan Sverige och det andra landet,
  • ett ärende om ömsesidig överenskommelse har inletts (mutual agreement procedure, MAP) och
  • den behöriga myndigheten anser att det finns skäl att tillämpningen av avtalet bör prövas närmare.

Dessutom krävs det normalt att den utländska skatten har betalats helt eller delvis (prop. 1978/79:161 s. 88).

Syftet med bestämmelsen är att ”neutralisera” den uppkomna dubbelbeskattningen under den tid Skatteverket eller regeringen förhandlar fram en överenskommelse (prop. 2010/11:165 s. 1032). Den skattskyldiga ska inte i onödan behöva betala in skatt som kan komma att falla bort vid tillämpningen av ett åberopat skatteavtal (prop. 1978/79:161 s. 88). Anstånd kan därför medges med ett belopp som uppgår till det lägsta av antingen den svenska skatt som belöper på den utländska inkomsten eller till ett belopp som motsvarar den utländska skatten.

Att skatten tidigare prövats i en lagakraftvunnen dom är normalt inte ett hinder för att medge anstånd.

Ärenden om ömsesidig överenskommelse handläggs normalt av Skatteverket

Ärenden om ömsesidig överenskommelse handläggs i normalfallet av Skatteverket som är behörig myndighet. Om ett ärende är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, ska Skatteverket överlämna ärendet till regeringen med ett eget yttrande (1–2 §§ förordningen [2000:1077] om handläggning av ärenden enligt skatteavtal).

Beslut om anstånd kan inte överklagas

Beslut om anstånd vid tillämpning av skatteavtal får inte överklagas (67 kap. 39 § SFL).

Särskilt om skatteavtalet med Indien

I förhållande till Indien gäller en särskild överenskommelse som reglerar möjligheten att få anstånd med betalning av skatt under ärendets handläggning. Överenskommelsen har främst betydelse för möjligheten att få anstånd i Indien och kräver bland annat att man i vissa fall lämnar säkerhet i form av en bankgaranti. Överenskommelsen om anstånd och ytterligare information om denna finns i bilaga 2 till lagen (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien samt i prop. 2012/13:89.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förordning (2000:1077) om handläggning av ärenden enligt skatteavtal [1]
  • Lag (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien [1]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 1978/79:161 om ändring i uppbördsförfarande enligt uppbördslagen (1953:272), m.m. [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 2 [1]
  • Propsition 2012/13:89 Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Indien samt överenskommelse med Indien om anstånd med betalning av skatter [1]