OBS: Detta är utgåva 2022.13. Sidan är avslutad 2023.
Särskilda regler har införts för beskattning av omställningsstöd. Utgångspunkten är att företagets omsättning är skattepliktigt och de fasta kostnader som är stödberättigade är sådana kostnader som dras av vid beskattningen.
Ett omställningsstöd är ett sådant näringsbidrag som avses i 29 kap. 2 § IL. Stödet ges av staten för att möjliggöra en omställning av företagets verksamhet till följd av corona och beräknas på både uteblivna intäkter och fasta kostnader i förfluten tid. Särskilda regler har införts för beskattningen av omställningsstödet.
Utgångspunkten är att företagets omsättning är skattepliktigt och de fasta kostnader som är stödberättigade är sådana kostnader som dras av vid beskattningen. Stödet ska därför vanligtvis tas upp vid inkomstbeskattningen. Stöd som däremot avser fasta kostnader i en verksamhet som är undantagen från beskattning är skattefritt (4 § LOM, prop. 2019/20:181 s. 33).
Omsättning av tjänst föreligger när en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon eller när en tjänst tas i anspråk genom uttag (2 kap. 1 § tredje stycket ML). Omställningsstödet anses inte vara ersättning för en tillhandahållen tjänst. Någon mervärdesskatt ska därför inte redovisas på omställningsstöd som ett företag har fått.
Stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund kan, om vissa förutsättningar är uppfyllda, bedriva näringsverksamhet som företaget inte är skattskyldigt för. För ideella föreningar och registrerade trossamfund kan det exempelvis gälla second hand-försäljning samt verksamhet som av hävd används för att finansiera ideell verksamhet. Om omställningsstödet ska täcka fasta kostnader i sådan verksamhet ska det inte tas upp i denna del (4 § LOM, prop. 2019/20:181 s. 33).
De nuvarande reglerna i 29 kap. 2–8 §§ IL bygger på att intäkten och kostnaden som stödet avser ska matcha varandra eller också ska intäkten minska anskaffningsvärdet för köpta tillgångar.
Med hänsyn till att de befintliga reglerna i 29 kap. IL inte är helt anpassade för omställningsstödet, har den skattemässiga hanteringen av omställningsstödet reglerats så att intäkten alltid ska tas upp om stödet avser avdragsgilla utgifter. Intäkten ska tas upp i sin helhet det beskattningsår beslutet fattas. Eftersom omställningsstödet är tillfälligt finns regleringen inte i 29 kap. IL utan i 4 § första stycket LOM.
För företag som har kalenderår som räkenskapsår är beskattningstidpunkten oproblematisk om intäkten och kostnaderna avser samma räkenskapsår 2020. Då ska intäkten redovisas och tas upp 2020 och kostnaderna dras av detta år.
För företag som har brutet räkenskapsår kan situationen dock vara annorlunda. Eftersom lagens ikraftträdande är den 22 juni 2020, så innebär detta att ett företag som har ett räkenskapsår som avslutas tidigare än den 22 juni 2020 kommer att ha kostnaderna under räkenskapsåret 2019/2020 samtidigt som intäkten inte kommer att kunna redovisas förrän nästkommande räkenskapsår 2020/2021 (prop. 2019/20:181 s. 34).
För omställningsstödet har det därför införts en uttrycklig bestämmelse i 4 § första stycket LOM som innebär att stödet får tas upp skattemässigt för räkenskapsåret 2019/2020. Därmed kan stödet matchas mot kostnaderna. Det är frivilligt för den skattskyldiga att tillämpa bestämmelsen om att ta upp stödet tidigare. Om ett företag har ett räkenskapsår som avslutas den 31 mars 2020 kommer företaget att ha ersättningsberättigade kostnader under två räkenskapsår, 2019/2020 och 2020/2021. Även för dessa fall är det möjligt matcha stödet mot kostnaderna för respektive räkenskapsår (prop. 2019/20:181 s. 113).
Omställningsstödet ska dras av om det återbetalas. Avdraget ska ske för det räkenskapsår som återbetalningen faktiskt sker. Avdragsrätten är dock begränsad till omställningsstöd som har tagits upp till beskattning (4 § andra stycket LOM, prop. 2019/20:181 s. 34).