Utländskt medborgarskap och statslöshet

Bestämmelser om statslöshet

I FN:s konvention angående statslösa personers rättsliga ställning (1954 års statslöshetskonvention) finns en definition av begreppet statslös person: ”… den som ej av någon stat med tillämpning av dess lagstiftning anses såsom dess medborgare” (artikel 1.1 1954 års statslöshetskonvention). Definitionen anses utgöra internationell sedvanerätt. Sverige tillträdde konventionen 1964.

En viktig utgångspunkt för svensk lagstiftning och praxis på medborgarskapsområdet är att undvika statslöshet (prop. 1999/2000:147 s. 35). Det är också utgångspunkten i flera internationella konventioner som Sverige har åtagit sig att följa.

Statslös ”de jure” eller statslös ”de facto”

1954 års statslöshetskonvention omfattar endast personer som är statslösa ”de jure”, det vill säga statslösa på grund av lag. Det finns även personer som är statslösa ”de facto”. Det är personer som har ett medborgarskap men inte står under sitt medborgarskapslands beskydd. Statslösa ”de facto” omfattas inte av 1954 års statslöshetskonvention (prop. 1964:170 s. 4 och 11).

Sverige har även tillträtt 1961 års FN-konvention om begränsning av statslöshet och 1997 års europeiska konvention om medborgarskap. Frågan om statslöshet behandlas även i FN:s konvention om barnets rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989.

Betydelsen av om en person är statslös eller inte

Frågan om en person är statslös eller inte har betydelse för tillämpningen av svensk lagstiftning i flera avseenden. Exempel på tillämpningsområden:

• Ett barn som har fötts i Sverige och som sedan födelsen är statslöst kan under vissa förutsättningar förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan (6 § MedbL).
• Vid tillämpningen av lagen om personnamn (33 § PNL). Se Internationella namnregler i personnamnlagen.
• När en statslös person ansöker om hindersprövning (7 kap. 3 § IÄL).

Skatteverkets beslut om registrering av utländskt medborgarskap och statslöshet

När Skatteverket får en underrättelse eller annan information om att en person är utländsk medborgare eller att hen är statslös ska verket pröva om någon registreringsåtgärd ska vidtas för personen i folkbokföringsdatabasen (34 § FOL). Skatteverket kan registrera personen med ett eller flera utländska medborgarskap. Skatteverket kan också registrera att personen är statslös (1 § FOL och 2 kap. 3 § första stycket 8 FdbL).

För att Skatteverket ska registrera uppgifterna behöver det av utredningen klart framgå att personen är utländsk medborgare eller att hen är statslös de jure.

När ett barn folkbokförs i samband med födelsen

När ett barn ska folkbokföras i samband med födelsen ska Skatteverket ta ställning till vilket medborgarskap som barnet ska registreras med. Denna utredning utgår i första hand från vilka medborgarskap som barnets föräldrar har och vad som följer av bestämmelserna i medborgarskapslagstiftningen i de länderna.

Om Skatteverket inte kan fastställa att barnet har förvärvat medborgarskap ska Skatteverket bedöma om barnet är statslöst. Skatteverket registrerar endast statslöshet för barn som är statslösa på grund av lag (de jure). För att bestämmelserna som rör statslösa barn ska bli tillämpliga krävs att det står klart att barnet verkligen är statslöst (prop. 1999/2000:147 s. 38).

När en person som flyttar till Sverige folkbokförs

När en person som flyttar till Sverige ska folkbokföras ska Skatteverket bland annat ta ställning till vilket medborgarskap som personen har. Skatteverket kan registrera att personen har ett eller flera utländska medborgarskap eller att personen är statslös.

När en persons medborgarskap inte går att fastställa

Om Skatteverket kommer fram till att det inte går att fastställa vare sig att personen har ett medborgarskap eller att personen är statslös ska verket registrera i folkbokföringsdatabasen att personens medborgarskap är okänt.