Skatteverket ska bevilja anstånd när det skulle medföra betydande skada eller vara oskäligt att betala skatten eller avgiften innan den är slutligt bestämd, om det inte är uteslutet att skatten och eller avgiften kommer att sättas ned.
Om betalning av skatt eller avgift kan orsaka skada för den skattskyldiga ska personen få anstånd med betalningen. Anståndet är en form av ändringsanstånd och Skatteverket ska inte bevilja anstånd om det är uteslutet att skatten och eller avgiften kommer att sättas ned.
När den skattskyldiga har begärt omprövning eller överklagat ett beslut om skatt och/eller avgift och ansökt om anstånd med betalningen ska Skatteverket ge anstånd med betalningen (63 Kap. 5 § SFL) om:
Skatteverket anser att detsamma gäller om en betalningsskyldig begär omprövning eller överklagar en ränta och ansöker om anstånd med betalning av räntan.
Den skattskyldiga ska inte tvingas sälja ekonomiskt betydelsefull egendom. Sådan egendom kan vara fastigheten där personen bedriver sin verksamhet eller företaget som personen försörjer sig på (prop. 2010/11:165 s. 1033 och prop.1989/90:74 s. 342).
Även för en privatperson har det i vissa fall ansetts vara oskäligt att behöva sälja sin bostad innan dess beslutet i sakfrågan prövats av åtminstone en domstolsinstans. I ett par domar har kammarrätterna i Sundsvall och Stockholm bedömt att hemmavarande minderåriga barn samt möjligheten att finna en ersättningsbostad i närområdet ska påverka bedömningen (KRSU 2014-03-11, mål nr. 376-14 jämfört med KRNS 2014-04-28, mål nr. 7162--7164-13).
Beroende på skattebetalarens speciella behov av den ägda bostaden och möjligheten att finna en ersättningsbostad i närheten kan det anses oskäligt att behöva sälja bostaden. En försäljning av bostaden kan även ha konsekvenser för skattebetalarens familjemedlemmar som är bosatta där.
När det gäller oskälighetskriteriet handlar det framför allt om fall där Skatteverket driver en fråga för att få fram ett prejudikat. Det ska handla om rena rättsfrågor där det saknas vägledande avgöranden.
Det är särskilt oskäligt att den skattskyldiga ska tvingas sälja ekonomiskt viktig egendom innan det finns ett slutligt avgörande när Skatteverket driver en process för att få ett prejudikat i en tidigare olöst rättsfråga.
Det är effekterna av att kräva betalning innan beslutet om skatt eller avgift har fått laga kraft, d.v.s. innan skattefrågan är slutligt avgjord, som Skatteverket ska bedöma när anstånd medges på denna grund. För att anstånd ska medges ska det ändå inte vara helt uteslutet att skatten eller avgiften kan komma att sättas ned.
I ett avgörande från HFD har ovisshetsgrunden och oskälighetsgrunden tillsammans utgjort skäl för anstånd. HFD konstaterade att det vore obilligt att kräva betalt innan Skatteverkets överklagande prövats med hänsyn till osäkerheten beträffande rättsfrågan och det stora skattebeloppet som målet gällde (RÅ 1993 ref. 89).
Anstånd enligt 63 kap. 5 § SFL bör i normalfallet inte beviljas om den skattskyldiga helt saknar tillgångar. Den skattskyldigas ekonomiska situation kan då inte försämras och ingen betydande skadeverkan kan uppstå p.g.a. kravet.
Anståndstiden för ändringsanstånd eller anstånd för att undvika betydande skada får bestämmas till längst tre månader efter dagen för beslutet i sakfrågan (63 kap. 6 § SFL).
Om den skattskyldiga ansöker om anstånd i samband med begäran om omprövning eller överklagande som Skatteverket bifaller fullt ut innan ansökan om anstånd prövas, bör Skatteverket normalt besluta att avskriva ansökan om anstånd. Detta för att efter bifall i skatteärendet saknas anledning för Skatteverket att göra en sakprövning av frågan om anstånd i anståndsärendet. Vid ett helt eller delvis avslag i skattefrågan i skatteärendet ska anståndsansökan prövas i sak.
Skatteverket ska bevilja anstånd med ett skäligt belopp av den skatt som den skattskyldiga har eller har haft att betala som hör ihop med den tveksamma skattefrågan (63 kap. 16 § SFL).