När ska en utländsk arbetsgivare betala arbetsgivaravgifter i Sverige?

Utländsk arbetsgivare

Med utländsk arbetsgivare menas här en fysisk person bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person som ger ut avgiftspliktig ersättning för arbete som utförs i Sverige men som inte har ett fast driftställe här i landet. Om arbetsgivaren eller utgivaren har fast driftställe här räknas den som en svensk arbetsgivare.

Arbete i Sverige

Den som ger ut ersättning för arbete till en fysisk person som utför arbete i Sverige ska betala arbetsgivaravgifter i Sverige på utgiven ersättning (2 kap. 1 och 4 §§ SAL). Denna grundläggande regel gäller för alla som ger ut avgiftspliktig ersättning och det oavsett om utgivaren finns i Sverige eller utomlands.

Det innebär att en utländsk arbetsgivare är skyldig att registrera sig som arbetsgivare här och betala svenska arbetsgivaravgifter om arbetsgivaren har anställd personal här eller på annat sätt ger ut ersättning för arbete som utförs i Sverige. Det är också den huvudprincip som gäller enligt olika internationella överenskommelser som finns, nämligen att socialavgifter ska betalas i det land arbetet utförs. Det brukar kallas för att man tillämpar principen om arbetslandets lag. Från denna princip finns flera undantag. Läs mer om begreppet arbete i Sverige.

När ska den utländska arbetsgivaren inte betala arbetsgivaravgifter?

Syftet med socialavgifter är att finansiera socialförsäkringen. Arbetsgivaravgifter ska betalas för personer som är omfattade av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen. En utländsk arbetsgivare ska därför betala avgifter för personer som anlitas lokalt här i landet.

Om den utländska arbetsgivaren sänder hit personer för att arbeta här åt den utländska arbetsgivaren kan personen i stället vara omfattad av socialförsäkringssystemet i sitt hemland under en viss begränsad tid. Då ska arbetsgivaren inte betala arbetsgivaravgifter i Sverige. Den som har sänts hit från en annan EU/EES-stat eller land som Sverige har socialförsäkringskonventioner med ska kunna styrka att hen ska fortsätta att tillhöra sitt hemlands socialförsäkring genom intyg från en behörig socialförsäkringsinstitution i hemlandet. Personer som sänds ut från ett land utanför EU som Sverige inte har slutit socialförsäkringskonvention med har normalt inte några möjligheter att styrka utsändningen med intyg.

Utländska arbetsgivare ska även betala arbetsgivaravgifter på förskotts- och efterskottsbetalningar där mottagaren av ersättningen tillhör eller tillhörde det sociala trygghetssystemet i Sverige när arbetet sker eller skedde.

Tre regelverk

För att avgöra om en person som sänts hit av en utländsk arbetsgivare ska tillhöra svensk socialförsäkringslagstiftning måste man först ta reda på vilket regelverk som gäller i det enskilda fallet. Det finns tre olika regelverk:

1. EU-rätten. Gäller för en person som kommer från annat EU- eller EES-land eller Schweiz. Här tillämpas förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Under en övergångstid kommer även den äldre förordningen, nr 1408/71 att tillämpas.
2. Avtal om social trygghet (Socialförsäkringskonventioner). Gäller för en person som inte omfattas av EU-rätten men som kommer från ett land med vilket Sverige har slutit ett avtal om social trygghet. Det finns ett 20-tal konventioner varav de flesta med EU-länder.
3. Svensk intern lagstiftning (svensk rätt). Gäller när vare sig EU-rätten eller en konvention är tillämplig, d.v.s. när det gäller en person som kommer från vad som brukar betecknas som tredje land.

Det finns olika bestämmelser i de tre regelverken om under hur lång tid en utsänd person ska kvarstå i det utsändande landets lagstiftning. Utsändningstidens längd varierar mellan ett till fem år.

Vid bedömning av socialförsäkringstillhörigheten är EU-rätten överordnad både socialförsäkringskonventioner och intern svensk rätt inom EES-området. Utanför EES-området eller när förordningen inte är tillämplig, gäller konventioner före svensk lag om Sverige har en konvention med det aktuella landet.

Hur hög avgift ska den utländska arbetsgivaren betala?

I den sammanlagda arbetsgivaravgift som svenska arbetsgivare betalar ingår allmän löneavgift (1 § lagen [1994:1920] om allmän löneavgift). Den finansierar inte socialförsäkringen och är därför inte en socialavgift. Trots att den allmänna löneavgiften beräknas på samma sätt som arbetsgivaravgifterna och redovisas och betalas tillsammans med dem är löneavgiften att se som en skatt. En utländsk arbetsgivare som inte har ett fast driftställe i Sverige är inte skattskyldig här och ska därför inte heller betala den del av arbetsgivaravgiften som är allmän löneavgift.

Har däremot den utländska arbetsgivaren ett fast driftställe här i landet gäller samma regler som för svenska arbetsgivare. Arbetsgivaren ska då också betala allmän löneavgift. Observera att svenska arbetsgivare alltid ska betala allmän löneavgift för personer som omfattas av svensk socialförsäkring oavsett om arbetet utförs i Sverige eller om de anställda har sänts till annat land för att utföra arbete för arbetsgivarens räkning. Detta gäller även när utsändning sker till land som Sverige enbart har ingått pensionskonvention med, såsom USA, Kanada, Filipinerna, Sydkorea och Indien.

Även den särskilda löneskatten på förvärvsinkomster är en skatt och inte en social avgift, trots att den redovisas och betalas på motsvarande sätt som arbetsgivaravgifter. Eftersom det är en skatt ska inte heller den betalas av arbetsgivare som saknar fast driftställe i Sverige.

Filial i Sverige

Om den utländska utgivaren finns representerad i Sverige genom en filial med ett filialnummer, är filialen skyldig att redovisa och betala arbetsgivaravgifter på utgiven ersättning för arbete. Detta gäller även om arbetet som ersättningen avser inte är hänförligt till filialen. När ersättningen inte är hänförlig till filialen eller det fasta driftstället, ska allmän löneavgift inte betalas på den delen av ersättningen. Så kan t.ex. vara fallet när en person som arbetar på filialen också har ett styrelseuppdrag i det utländska moderbolaget.

Exempel: styrelseuppdrag i moderbolaget

Ett österrikiskt bolag har en filial registrerad i Sverige. Vid filialen arbetar Lena som gruppchef. Hon får lön för detta arbete från filialen. Lena är obegränsat skattskyldig och tillhör det sociala trygghetssystemet i Sverige. Utöver sin vanliga anställning vid filialen har hon ett styrelseuppdrag som medarbetarrepresentant i koncernstyrelsen. Styrelsearvodet betalas ut av det österrikiska moderbolaget till Lena. Via filialen betalar den österrikiska arbetsgivaren arbetsgivaravgifter i Sverige på Lenas styrelsearvode.

Exempel: dagspendling över en landgräns

Franz som är tysk medborgare och bosatt i Norge arbetar vid ett norskt bolags filial i Karlstad. Han pendlar dagligen mellan Norge och Sverige. Eftersom arbetet utförs i Sverige ska Franz omfattas av det sociala trygghetssystemet i Sverige. Via filialen betalar den norska arbetsgivaren arbetsgivaravgifter i Sverige. Socialavgiftsavtal kan inte slutas eftersom arbetsgivaren har fast driftställe i Sverige.

Socialavgiftsavtal

För att underlätta för utländska arbetsgivare som inte har fast driftställe i Sverige att redovisa och betala arbetsgivaravgifter kan arbetsgivaren ingå ett så kallat socialavgiftsavtal med den anställda. Det betyder att den anställda åtar sig att fullgöra arbetsgivarens skyldigheter att redovisa och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen till den anställda. Avtalet innebär inte att arbetsgivaren befrias från sitt underliggande ansvar för avgifterna (5 kap. 5 § SFL). Arbetsgivaren kan däremot aldrig avtala bort sin skyldighet att redovisa och betala avdragen skatt.