Arbetslandets lag

Arbetslandets lag

Reglerna om vilket lands sociala trygghetssystem en person ska omfattas av inom EU/EES-land och Schweiz finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 och dess tillämpningsförordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004.

Förordning 883/2004 innehåller ett antal lagvalsregler (Avdelning II) som anger vilket lands sociala trygghetssystem en person ska omfattas av. Det är också i det landet som socialavgifter ska betalas. Det följer av allmänna regler men tydliggörs i tillämpningsförordningen där det sägs att avgifter ska betalas i den stat vars socialförsäkring personen tillhör (artikel 21.1 förordning 987/2009).

Huvudregeln är att en person ska omfattas av det sociala trygghetssystemet i det land personen arbetar (artikel 11.3a förordning 883/2004). Regeln är ett uttryck för principen att det är arbetslandets lag (lex loci laboris) som styr tillhörigheten till ett visst lands sociala trygghetssystem. Regeln innebär att det är det land där en person utför arbetet rent fysiskt som styr vilket lands system en person ska omfattas av. Det saknar betydelse i vilken medlemsstat personen är bosatt eller i vilken medlemsstat arbetsgivaren hör hemma.

Exempel: dagspendling över en landgräns

En tysk medborgare bosatt i Norge arbetar vid ett norskt bolags filial i Karlstad. Han pendlar dagligen mellan Norge och Sverige. Eftersom arbetet utförs i Sverige ska den tyska medborgaren omfattas av det svenska sociala trygghetssystemet. Den norska arbetsgivaren (filialen) betalar arbetsgivaravgifter i Sverige. Socialavgiftsavtal kan inte slutas eftersom arbetsgivaren har fast driftställe i Sverige.

Lokalanställda

En person kan bara vara omfattad av ett lands sociala trygghetssystem i taget (artikel 11.1 förordning 883/2004). Det hindrar inte att en person under ett år kan vara omfattad av flera länders sociala trygghetssystem. Den som tar en anställning i ett annat land anses lokalanställd i det landet.

Vilket lands sociala trygghetssystem en person ska omfattas av styrs av i vilket land en person arbetar. Om någon som har en anställning i Sverige avslutar den och flyttar till Tyskland för att ta ett arbete hos en annan arbetsgivare där, övergår personen till att omfattas av det sociala trygghetssystemet i Tyskland. Personen har då haft en lokalanställning i Sverige som följs av en lokalanställning i Tyskland. Vid anställningen i Tyskland gäller tyska regler för betalning av socialavgifter.

Om en person som är bosatt i Grekland tar ett arbete i Sverige för en arbetsgivare med säte i Frankrike, ska den franska arbetsgivaren, enligt huvudregeln betala arbetsgivaravgifter här eftersom arbetet utförs i Sverige. Personen är att betrakta som lokalt anställd i Sverige.

En arbetsgivare som saknar fast driftställe i den medlemsstat vars sociala trygghetssystem är tillämplig får komma överens med en anställd om att den anställde ska fullgöra arbetsgivarens skyldigheter att betala avgifter för dess räkning, utan att arbetsgivarens underliggande skyldigheter åsidosätts (artikel 21.2 tillämpningsförordning 987/2009). Motsvarande bestämmelse i vår interna lagstiftning finns i 5 kap. 5 § SFL och 2 kap. 25a § SAL.

Exempel: kortvarigt arbete

En tysk medborgare bosatt i Tyskland kommer till Sverige för att arbeta här i två månader för ett svenskt bolag. Den tyske medborgaren ska omfattas av det svenska sociala trygghetssystemet. Bolaget ska betala arbetsgivaravgifter i Sverige. Det går inte att sluta ett avtal om betalning av socialavgifter eftersom arbetsgivaren har fast driftställe i Sverige.

Undantag

Det finns ett antal undantag från huvudregeln:

• Personer som är offentligt anställda
• personer som en arbetsgivare i en medlemsstat har sänt ut för arbete i en annan medlemsstat

• personer som normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater.

  Det finns därutöver särskilda regler för

• personer som har arbete ombord på havsgående fartyg
• personer som arbetar ombord på flygplan i internationell trafik.