OBS: Detta är utgåva 2022.9. Visa senaste utgåvan.

Man har rätt till allmänt avdrag för påförda socialavgifter, om man inte kan göra avdraget i inkomstslagen tjänst eller näringsverksamhet.

Påförda egenavgifter

Påförda egenavgifter som inte ska dras av i något av inkomstslagen näringsverksamhet eller tjänst ska dras av som ett allmänt avdrag. Detta kan bli aktuellt om en verksamhet har upphört och den skattskyldige därför inte kan göra avdrag från tjänst- eller näringsinkomst (62 kap. 5 § IL).

Egenavgifter som ska dras av i inkomstslaget tjänst behandlas i 12 kap. 36 § IL. Motsvarande bestämmelser för näringsverksamhet finns i 16 kap. 29–31 §§ IL.

Undantag vid tonnagebeskattning

Egenavgifter som hänför sig till sådan kvalificerad rederiverksamhet som omfattas av bestämmelserna i 39 b kap. IL om tonnagebeskattning får inte dras av som allmänt avdrag (62 kap 5 § IL).

I verksamhet som tonnagebeskattas får avdrag för kostnader inte göras. Det innebär t.ex. att den som bedriver verksamhet som ska tonnagebeskattas i handelsbolag eller som enskild näringsidkare inte får göra avdrag för påförda egenavgifter enligt 16 kap. 29 § IL. Egenavgifterna ska då inte heller kunna dras av som allmänt avdrag (prop. 2015/16:127 s. 65).

Vad menas med egenavgifter?

Med egenavgifter menas sjukförsäkringsavgift, föräldraförsäkringsavgift, ålderspensionsavgift, efterlevandepensionsavgift, arbetsmarknadsavgift och arbetsskadeavgift, enligt 3 kap. 13 § SAL.

Med egenavgifter menas här också allmän löneavgift enligt 2 § LAL och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster enligt 2 § SLFL (2 kap. 26 § IL).

Återföring till beskattning

Om egenavgifter som dragits av som allmänt avdrag, sätts ned med ett visst belopp, ska detta återföras till beskattning genom att tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras (62 kap. 5 IL).

Påförda arbetsgivaravgifter

Påförda arbetsgivaravgifter som inte ska dras av i inkomstslaget tjänst ska dras av som allmänt avdrag (62 kap. 5 § IL, prop. 2012/13:18 s. 27 ff.).

Utländska arbetsgivare som saknar fast driftställe i Sverige har en möjlighet att ingå ett så kallat socialavgiftsavtal med den anställda. Ett sådant avtal innebär att den anställda ska redovisa och betala arbetsgivaravgifterna på ersättningen (5 kap. 5 § SFL). Sådana arbetsgivaravgifter ska normalt sett dras av i inkomstslaget tjänst (12 kap. 36 a § IL).

Även om inkomsten inte beskattas i Sverige ska arbetsgivaravgifterna betalas. Avgifter som tas ut på inkomster som inte beskattas i Sverige ska då i stället dras av som ett allmänt avdrag. Detta gäller bara under förutsättning att arbetsgivaravgifterna inte har kunnat dras av i en utländsk stat.

Vad menas med arbetsgivaravgifter?

Med arbetsgivaravgifter menas sjukförsäkringsavgift, föräldraförsäkringsavgift, ålderspensionsavgift, efterlevandepensionsavgift, arbetsmarknadsavgift och arbetsskadeavgift enligt 2 kap. 26 § SAL.

Den allmänna löneavgiften är egentligen en skatt, även om den ofta i dagligt tal betecknas som en arbetsgivaravgift. Detta innebär att den bara ska betalas av dem som är obegränsat skattskyldiga i Sverige. Det betyder att en utländsk arbetsgivare inte ska betala den allmänna löneavgiften och den ingår därför inte heller i arbetsgivaravgifterna här.

Återföring till beskattning

Om arbetsgivaravgifter som dragits av som allmänt avdrag sätts ned med ett visst belopp, ska motsvarande belopp återföras till beskattning genom att tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras (62 kap. 5 § IL).

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11]
  • Lag (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster [1]
  • Lag (1994:1920) om allmän löneavgift [1]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1]
  • Socialavgiftslag (2000:980) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 2012/13:18 Vissa internationella socialavgiftsfrågor [1]
  • Proposition 2015/16:127 Ett svenskt tonnagebeskattningssystem [1]