Vad är ett arvsintyg?

Vad är ett europeiskt arvsintyg?

Ett europeiskt arvsintyg är en handling utfärdad av en domstol eller myndighet i en av EU:s medlemsstater utom Irland och Danmark, som arvingar, testamentstagare, testamentsexekutorer och boutredningsmän kan använda i en annan medlemsstat (artikel 62.1 i arvsförordningen).

Genom arvsintyget kan dessa personer på ett enkelt sätt styrka sin ställning eller sina rättigheter i andra medlemsstater. Arvsintyget förväntas underlätta för medlemsstaternas medborgare att hävda sina rättigheter vid arv i internationella situationer vilket är ett syfte med arvsförordningen (prop. 2014/15:105 s.41–42). Arvsintyg utfärdas dock även till andra medborgare om förutsättningarna för att utfärda ett arvsintyg är uppfyllda.

Bestämmelserna om arvsintyg tillämpas på arv vid dödsfall den 17 augusti 2015 eller senare

Bestämmelserna om arvsintyg ska tillämpas på arv efter personer som avlidit den 17 augusti 2015 eller senare (artikel 83.1 i arvsförordningen).

Hur använder man ett arvsintyg?

Ett arvsintyg kan man använda för att visa (artikel 63.2 i arvsförordningen)

• en arvinges eller testamentstagares ställning, rättigheter eller arvslott
• vilka tillgångar en arvinge eller testamentstagares har fått
• testamentsexekutorns befogenheter
• boutredningsmannens befogenheter.

Uppräkningen är inte uttömmande.

Ett svenskt arvsintyg kan fungera som underlag för en lagfart i Sverige

Syftet med ett arvsintyg är att det ska användas i en annan medlemsstat. Trots det kan ett arvsintyg utfärdat av Skatteverket användas för att söka lagfart på en fastighet i Sverige i det fall arvet handläggs i Sverige men utländsk rätt ska tillämpas (prop. 2014/15:105 s. 34, 42–43 och 72).

Flera olika arvsintyg vid arv efter en person

Arvsintyg kan användas för olika ändamål. Det innebär att Skatteverket kan utfärda flera olika arvsintyg vid arv efter en och samma person.

Det är inte obligatoriskt att använda ett arvsintyg

Det är inte obligatoriskt att använda ett arvsintyg och syftet är inte heller att ersätta nationella dokument som används för samma ändamål (artikel 62.2–3 i arvsförordningen).

Det innebär att om det finns en bouppteckning som Skatteverket har registrerat så kan bouppteckningen användas i Sverige för att styrka de uppgifter som finns i den även om det skulle finnas ett arvsintyg.