Utländskt medborgarskap och statslöshet

Skatteverkets registrering av utländskt medborgarskap och statslöshet

Skatteverket kan registrera att en person har ett eller flera utländska medborgarskap eller att personen är statslös. För en person som är svensk medborgare registrerar Skatteverket dock inte uppgifter om personens eventuella utländska medborgarskap (prop. 1990/91:53 s. 40). Läs mer under rubriken Uppgift om utländskt medborgarskap för en person som är svensk medborgare.

Skatteverket prövar frågor om registrering av utländskt medborgarskap och statslöshet bland annat:

• När Skatteverket ska folkbokföra en person som flyttar till Sverige. Läs mer under rubriken Medborgarskap.
• När Skatteverket ska folkbokföra ett nyfött barn. Läs mer under rubriken Medborgarskap.
• När en redan folkbokförd person anmäler att hen har förvärvat ett utländskt medborgarskap eller att hen har blivit statslös.

Bestämmelser om statslöshet

För en person som är statslös gäller särskilda bestämmelser om rätten till förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan (6–8 §§ MedbL) eller efter ansökan (11 § 4 b MedbL). En person som är svensk medborgare kan inte heller förlora sitt medborgarskap vid 22 års ålder om det skulle leda till att personen blir statslös (14 § fjärde stycket MedbL).

Dessa bestämmelser ger uttryck för en utgångspunkt i svensk lagstiftning att statslöshet ska undvikas. Denna utgångspunkt följer också av flera internationella konventioner som Sverige har åtagit sig att följa, bland annat FN:s konvention om begränsning av statslöshet, FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och europeiska konventionen om medborgarskap (prop. 1999/2000:147 s. 35 och prop. 2020/21:191 s. 124 f.).

Vem är statslös?

Vid tillämpningen av MedbL ska en person anses som statslös om hen är statslös ”de jure” (prop. 1999/2000:147 s. 75). Statslöshet ”de jure” innebär att personen ”ej av någon stat med tillämpning av dess lagstiftning anses såsom dess medborgare” (artikel 1.1 FN:s konvention angående statslösa personers rättsliga ställning). Personen ska däremot inte anses som statslös vid tillämpningen av MedbL om hen är statslös ”de facto”, vilket innebär att personen är medborgare i ett land men att hen inte står under landets beskydd (prop. 1999/2000:147 s. 75).

En person kan anses som statslös ”de jure” även om hen eventuellt har möjlighet att förvärva utländskt medborgarskap (prop. 1999/2000:147 s. 75).

Betydelse av persons statslöshet inom folkbokföringsverksamheten

Skatteverkets uppfattning är att MedbL:s definition av statslöshet också ska gälla vid tillämpningen av FOL. Det betyder att Skatteverket ska registrera en person som statslös i folkbokföringsdatabasen om hen är statslös ”de jure”. En person som är statslös ”de facto” blir normalt registrerad som utländsk medborgare eller, om personens medborgarskap inte går att fastställa, med okänt medborgarskap.

När Skatteverket handlägger olika ärenden inom folkbokföringsverksamheten har det ibland betydelse att personen är statslös:

• PNL ska tillämpas för en statslös person som har hemvist i Sverige. Samma sak gäller om den statslösa personen inte har hemvist i något land, men vistas här (33 § PNL). Läs mer under rubriken PNL kan tillämpas för utländska medborgare och statslösa.
• Vid tillämpningen av IÄL ska en statslös person likställas med en medborgare i personens hemvistland, eller om personen saknar hemvist, med en medborgare i vistelselandet (7 kap. 3 § IÄL). Bestämmelsen har framförallt betydelse i ärenden om hindersprövning. Läs mer under rubriken När prövningen ska ske enligt svensk och utländsk lag.