Utsändning enligt konventionerna

Utsändning enligt konventionerna

Huvudregeln i de socialförsäkringskonventioner Sverige har med att antal andra länder är att en person ska vara omfattad av lagstiftningen i det land där hen arbetar avseende det arbete som utförs där. Det är principen om arbetslandets lag som gäller. Men om en arbetsgivare i ett konventionsland sänder ut en anställd för arbete under en viss begränsad tid i det andra konventionslandet ska den anställda fortsätta att tillhöra lagstiftningen i det utsändande landet. En förutsättning är att den anställda omedelbart före utsändningen också omfattas av socialförsäkringen i utsändningslandet.

Exempel: utsändning till Turkiet

Anna bor och arbetar i Sverige hos en svensk arbetsgivare. Hon skickas till Turkiet för att där leda ett projekt som arbetsgivaren bedriver i Turkiet. Projektet ska pågå i 8 månader. Därefter ska Anna återvända hem. Under arbetet i Turkiet ska Anna vara fortsatt socialförsäkrad i Sverige. Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter i Sverige under hela utsändningstiden (artikel 8.1 konventionen mellan Sverige och Turkiet om social trygghet).

Exempel: utsändning från Turkiet till Sverige

Bülent som bor i Turkiet är anställd av en bank i Turkiet. Banken sänder honom till Sverige för att under 8 månader arbeta på bankens lokalkontor i Stockholm. Lönen betalas av banken i Turkiet. Bülent ska under den tiden fortsätta att tillhöra turkisk lagstiftning. Arbetsgivaravgifter ska inte betalas i Sverige.

Hur länge kan en utsändning pågå?

Utsändningstidens längd varierar stort mellan de olika konventionerna. En utsändning kan pågå mellan 1 år, t.ex. konventionen med Turkiet och upp till 5 år, konventionerna med USA och Kanada.

Avsiktskonventioner

Även konstruktionen av utsändningsregeln varierar mellan konventionerna. I vissa konventioner blir inte utsändningsreglerna tillämpliga om utsändningen från början är avsedd att pågå under längre tid än konventionens tidsgräns. Sådana konventioner brukar kallas ”avsiktskonventioner”. Om avsikten är att arbetet i det andra landet ska pågå längre tid än konventionens utsändningstid, omfattas den anställda av lagstiftningen i arbetslandet från första dagen och avgifter ska betalas i det landet.

Exempel: avsiktskonvention

Avsikten är att Anna i det tidigare exemplet ska arbeta i Turkiet i 14 månader. I konventionen sägs att den utsända ska bli kvar i utsändningslandets lagstiftning ”under förutsättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader”. Eftersom Anna ska arbeta i Turkiet i 14 månader ska hon inte tillhöra svensk socialförsäkring.

Exempel: avsiktskonvention och förlängning

Avsikten är från början att Anna ska arbeta i Turkiet i 12 månader. På grund av oförutsedda omständigheter förlängs arbetet i Turkiet med ytterligare 6 månader. Anna kan då kvarstå i den svenska försäkringen, men i sådant fall krävs samtycke av turkiska myndigheter innan den första 12-månadersperioden har gått ut (artikel 8.1 konventionen mellan Sverige och Turkiet om social trygghet).

Ej avsiktskonvention

En del av konventionerna är konstruerade så, att en anställd som sänds ut från ett land till ett annat för arbete där, obligatoriskt står kvar i det utsändande landets socialförsäkring under en viss tid efter utsändandet (= utsändningstiden). Först därefter övergår den anställda till att omfattas av arbetslandets lagstiftning. Dessa konventioner brukar kallas ”ej avsiktskonventioner”.

Exempel: ej avsiktskonvention

Cilla som arbetar på ett svenskt byggföretag ska sändas ut till Serbien för ett byggprojekt som beräknas pågå i tre år. I förhållande till Serbien tillämpas konventionen med Jugoslavien. Den konventionen anger att för den som sänds ut ska den utsändande statens lagstiftning gälla till utgången av 24:e kalendermånaden efter utsändandet. Det innebär att Cilla kommer att tillhöra svensk socialförsäkring de första två åren av utsändningen. Under det tredje året kommer i stället serbisk lagstiftning att gälla. Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter i Sverige till och med år två. För tiden därefter betalas eventuella socialavgifter enligt reglerna i Serbien.

Konventionsländer, utsändningstider och slag av konvention

Flera av de konventioner Sverige slutit med andra länder är länder som numera är medlemsländer inom EU/EES. Flertalet av dessa konventioner ska därför inte tillämpas, se Försäkringskassans vägledning avsnitt 14.1.

I tabellen kan du läsa om vilka utsändningstider som gäller för respektive konvention som slutits med länder utanför EU och om konventionen är en avsikts- eller ej avsiktskonvention.

Konventionsland	Utsändningstid	Slag av konvention
De nordiska länderna	24 månader	Avsiktskonvention
Chile	12 månader	Avsiktskonvention
Filippinerna	24 månader	Avsiktskonvention
Indien	24 månader	Avsiktskonvention
Israel	36 månader	Avsiktskonvention
Japan	24 månader	Avsiktskonvention
Jugoslavien	24 månader	Ej avsiktskonvention
Kanada	60 månader	Ej avsiktskonvention
Kap Verde	12 månader	Ej avsiktskonvention
Luxemburg	12 månader	Avsiktskonvention
Marocko	36 månader	Ej avsiktskonvention
Québec	24 månader	Ej avsiktskonvention
Schweiz	24 månader	Ej avsiktskonvention
Storbritannien	12 månader	Avsiktskonvention
Sydkorea	24 månader	Avsiktskonvention
Turkiet	12 månader	Avsiktskonvention
USA	60 månader	Avsiktskonvention

Tredjelandsmedborgare

Vid utsändning av tredjelandsmedborgare till Danmark, Island och Norge tillämpas den nordiska konventionen.

Vid utsändning av tredjelandsmedborgare till Schweiz tillämpas den svensk-schweiziska konventionen.

Med tredjelandsmedborgare avses den som är bosatt i ett medlemsland men är medborgare i ett land utanför EU eller EES-området.

Förlängning av utsändning

Alla konventioner innehåller bestämmelser som gör det möjligt för en anställd att vara fortsatt omfattad av det egna landets socialförsäkring efter det att den obligatoriska utsändningsperioden har gått ut.

I flera av avsiktskonventionerna finns särskilda regler om förlängning av tillhörigheten till det utsändande landets lagstiftning om utsändningstiden skulle bli längre än vad som var den ursprungliga avsikten.

Ansökan om förlängning görs i Sverige hos Försäkringskassan, som därefter gör en framställning om förlängd utsändning hos den behöriga myndigheten i det andra landet. Om en förlängning av tillhörigheten till den svenska socialförsäkringen har medgetts, fattar Försäkringskassan beslut och utfärdar ett intyg på en särskild blankett för respektive konvention (utsändningsintyg). Beslutet sänds till arbetsgivaren, arbetstagaren och Skatteverket.

För den som är utsänd till Sverige och önskar förlängning av tillhörigheten till det andra landets försäkring görs ansökan hos den behöriga myndigheten i utsändningslandet. Den tid som förlängning kan medges varierar mellan konventionerna.

Dispens

I alla konventioner finns det möjlighet att genom ett särskilt dispensbeslut medge undantag från reglerna om tillämplig lagstiftning. Den som t.ex. inte uppfyller kraven för utsändning från Sverige kan ändå omfattas av svensk socialförsäkring genom ett särskilt beslut, dispens. Arbetsgivaren, den anställda eller respektive lands behöriga myndighet kan ta initiativ till en ansökan om dispens. Dispensärenden handläggs av Försäkringskassan.

Beslut fattas efter samråd med den behöriga myndigheten i det andra landet. Försäkringskassan sänder därefter beslutet till arbetsgivaren, arbetstagaren och Skatteverket. När dispens har medgetts, utfärdar Försäkringskassan i regel inte något intyg om tillämplig lagstiftning utan det särskilda beslutet som sådant styrker förhållandet.

Ett dispensbeslut kan även gälla en person från ett annat konventionsland som arbetar i Sverige. Ansökan om dispens görs hos den behöriga myndigheten i det andra landet. Beslutet fattas efter samråd med Försäkringskassan. Om dispens medges, undantas personen från tillhörighet till den svenska socialförsäkringen. Hen tillhör i stället försäkringen i det andra landet. Försäkringskassan informerar Skatteverket om beslutet.

Intyg om tillämplig lagstiftning

För att reglerna om utsändning ska kunna tillämpas finns det i konventionerna bestämmelser om intyg om tillämplig lagstiftning. Det är den behöriga myndigheten i utsändningslandet som på begäran ska utfärda intyget.