Konventionen med Indien

Konventionen med Indien

Konventionen mellan Sverige och Indien är en så kallad pensionskonvention. Konventionen trädde ikraft den 1 augusti 2014. Konventionens lydelse framgår av lagen (2013:524) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien. Förarbetena till ändringen finns i prop. 2012/13:117.

Pensionsförmåner

För Sveriges del omfattar konventionen följande pensionsanknutna förmåner:

• Inkomstgrundande ålderspension
• Garantipension
• Inkomstgrundad sjuk- och aktivitetsersättning
• Efterlevandepension
• Efterlevandestöd

Sjukförsäkringsavgiften finansierar även vissa ersättningar som har karaktär av pension. Det gäller sjuk- och aktivitetsersättning som tidigare kallades förtidspension. För övriga förmåner från socialförsäkringen, t.ex. sjukpenning- och föräldrapenningförmåner gäller i stället reglerna i svensk intern lagstiftning.

Vilka socialavgifter styrs av konventionen

Eftersom konventionen bara reglerar pensionsförmåner är det enbart de socialavgifter som finansierar pensionssystemet som är berörda av konventionen. För svensk del gäller det:

• Ålderspensionsavgiften
• Efterlevandepensionsavgiften
• Viss andel av sjukförsäkringsavgiften

Det är Försäkringskassan som beslutar hur stor del av sjukförsäkringsavgiften som ska betalas. För 2023 har andelen beslutats till 1,28 procent (Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2022:8).

Huvudregel

Huvudregeln i konventionen innebär att en arbetstagare som arbetar inom en avtalsslutande stat endast ska omfattas av arbetslandets socialförsäkringslagstiftning (artikel 6). Det oavsett var personen i fråga är bosatt eller var arbetsgivaren har sitt säte. Till följd härav ska då socialavgifter betalas i arbetslandet. Från denna regel finns det undantag.

Utsändning

Konventionen är en så kallad avsiktskonvention. Det är avsikten vid utsändningstillfället som avgör försäkringstillhörigheten. Om en person som normalt arbetar som anställd hos en arbetsgivare i en av konventionsstaterna, sänds ut av denna arbetsgivare för arbete till den andra staten för en period som inte förväntas vara längre än 24 månader, ska personen vara fortsatt omfattad av lagstiftningen i den utsändande staten. Arbetet ska utföras för arbetsgivarens räkning i den andra staten (artikel 7).

Om arbetet fortsätter efter 24 månader får de behöriga institutionerna komma överens om att den utsände får fortsätta att omfattas av den utsändande statens lagstiftning under ytterligare 24 månader.

I vissa konventioner finns en särskild bestämmelse som gäller arbete som utsänd till en filial eller ett dotterbolag till arbetsgivaren. Bestämmelsen innebär att utsändningsreglerna ska tillämpas även på en arbetstagare som är utsänd av sin arbetsgivare inom den ena avtalsslutande staten till arbetsgivarens filial eller dotterbolag inom den andra staten. I konventionen med Indien saknas en sådan regel. Det innebär att utsändningsregeln inte är tillämplig om arbetstagaren är utsänd för att arbeta för ett dotterbolag eller en filial i arbetslandet. I propositionen till konventionen med Indien, 2012/13:117 s.31, anges bland annat följande:

För att utsändning ska föreligga krävs ett särskilt administrativt förfarande och att flera specifika villkor är uppfyllda. För det första ska personen i fråga arbeta som anställd i Indien eller Sverige för en arbetsgivare som normalt bedriver sin verksamhet i någon av dessa stater. För det andra ska personen utföra arbete för arbetsgivarens räkning i den andra staten.

Vilka delar av arbetsgivaravgifterna ska betalas vid olika utsändningsfall?

Eftersom konventionen bara behandlar pensionsförmåner är det de pensionsanknutna arbetsgivaravgifterna som ska betalas i Sverige. Svensk intern rätt styr betalningen av de övriga avgifterna.

Exempel: utsändning till Indien kortare tid än 1 år

Den utsände omfattas av svensk socialförsäkringslagstiftning enligt såväl konventionen som svensk lag. Inkomsten är pensionsgrundande och alla arbetsgivaravgifter ska betalas i Sverige.

Exempel: utsändning till Indien längre tid än 1 år men inte mer än 2 år

Den utsände omfattas av det svenska pensionssystemet och inkomsten är pensionsgrundande. Arbetsgivaren ska bara betala de pensionsanknutna avgifterna i Sverige inklusive allmän löneavgift. I övrigt gäller lagstiftningen i Indien.

Exempel: utsändning till Indien längre tid än 2 år

Den utsände omfattas helt av lagstiftningen i Indien. Inga arbetsgivaravgifter i Sverige. Observera dock att det finns en möjlighet för länderna att komma överens om att den anställde, som har varit utsänd i två år, ska omfattas av det utsändande landets socialförsäkring i ytterligare 24 månader.

Exempel: utsändning från Indien kortare tid än 1 år

Den anställde omfattas inte av någon del av den svenska socialförsäkringen vare sig enligt konventionen eller enligt intern rätt. Inga arbetsgivaravgifter ska betalas i Sverige.

Exempel: utsändning från Indien längre tid än 1 år men inte mer än 2 år

Den anställde omfattas av svensk socialförsäkring förutom det svenska pensionssystemet. Inkomsten är då inte pensionsgrundande. Arbetsgivaren ska betala de ej pensionsanknutna arbetsgivaravgifterna, dvs. viss andel av sjukförsäkringsavgiften, föräldraförsäkrings-, arbetsmarknads- och arbetsskadeförsäkringsavgiften.

Exempel: utsändning från Indien längre tid än 2 år

Den anställde omfattas av svensk socialförsäkring från första arbetsdagen. Den indiske arbetsgivaren ska betala alla arbetsgivaravgifter i Sverige. Om arbetsgivaren saknar fast driftställe här ska allmän löneavgift inte betalas. Observera dock att det finns en möjlighet för länderna att komma överens om att den anställde som har varit utsänd i två år ska omfattas av det utsändande landets socialförsäkring i ytterligare 24 månader.

Utsändningsintyg

Utsändningen ska styrkas med ett utsändningsintyg som utfärdas av den behöriga myndigheten. I Sverige är det Försäkringskassan som är behörig myndighet och utfärdar utsändningsintyg.