Även om en person i ett testamente har rätt att bestämma vem eller vilka som ska ärva, så kan testamentet begränsas av olika bestämmelser i lag.
Om en testator var gift och genom ett testamente har inskränkt den efterlevande makens eller makans arvsrätt, kan testamentstagarens lott komma att sättas ned till förmån för den efterlevande maken eller makan. Den efterlevande maken eller makan har nämligen alltid rätt att ur kvarlåtenskapen, genom bodelning och arv, få ut egendom motsvarande fyra prisbasbelopp (3 kap. 1 § andra stycket ÄB). Den så kallade basbeloppsregeln är tvingande och behöver inte åberopas av den efterlevande.
Ett testamente som inskränker den efterlevande makens eller makans rätt enligt basbeloppsregeln, är i den delen utan verkan. Detta gäller utan att någon klandertalan behöver väckas.
Om en testator genom ett testamente har förfogat över sin kvarlåtenskap på ett sådant sätt att en bröstarvinge inte kan få ut sin laglott, kan bröstarvingen begära jämkning av testamentet (7 kap. 3 § första stycket ÄB).