Den som tillverkar skattepliktiga varor i Sverige utan att var godkänd lagerhållare är skattskyldig. Detsamma gäller den som, utan att det är fråga om distansförsäljning, för in och tar emot skattepliktiga varor utan att vara godkänd aktör. Skattskyldighet uppkommer även vid import och s.k. otillåten införsel.
Det finns också bestämmelser om skattskyldighet vid andra situationer, se sidorna om skattskyldighet för godkända lagerhållare och registrerade mottagare respektive skattskyldighet vid distansförsäljning.
Den som yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd lagerhållare är skattskyldig (8 § första stycket 6 LSKE).
Skattskyldigheten enligt denna punkt omfattar även registrerade mottagare som yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor (jfr prop. 2017/18:294 s. 116).
Observera att tillverkning förutom industriell tillverkning även omfattar att sätta ihop olika delar till en färdig produkt. En datorbutik som sätter ihop olika komponenter (moderkort, processor, grafikkort, minneskort osv.) till en färdig dator anses tillverka datorn. Det krävs dock att de komponenter som monteras ihop bildar en helt ny produkt för att det ska vara fråga om tillverkning. Enklare montering av olika delar av en produkt som av praktiska skäl levereras omonterade anses inte som tillverkning. Att montera isär en befintlig produkt exempelvis för reparation för att sedan montera ihop den igen ses inte heller som tillverkning (prop. 2016/17:1 s. 436).
Den som yrkesmässigt för in eller tar emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land utan att vara skattskyldig enligt 8 § första stycket 1 – 5 och utan att det är distansförsäljning är skattskyldig (8 § första stycket 7 LSKE). Bestämmelsen träffar alltså situationer där den som för in eller tar emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land inte är godkänd som lagerhållare eller agerar i egenskap av registrerad mottagare. Den är inte tillämplig på situationer där det är fråga om distansförsäljning eller förmedling av distansförsäljning.
Punkt 7 rör skattskyldighet vid införsel eller mottagande av skattepliktiga varor från ett annat EU-land förutom i situationer som täcks av punkterna 1-5. Det anges även i bestämmelsen att den inte är tillämplig på distansförsäljningen. Det innebär exempelvis att om en registrerad EU-handlare säljer en skattepliktig vara genom distansförsäljning och för in varan i Sverige är den registrerade EU-handlaren inte skattskyldig enligt denna punkt utan istället enligt 8 § första stycket 3 LSKE (jfr prop. 2019/20:99 s. 93).
Begreppen ”för in” och ”tar emot” förekommer även i bestämmelser om andra punktskatter, såväl harmoniserade som nationella. Bestämmelsen i lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik skiljer sig dock från flera av dessa punktskatter genom att det enbart är yrkesmässig införsel eller yrkesmässigt mottagande som medför skattskyldighet. Detta innebär även att bedömningen av vem som är skattskyldig kan skilja sig från andra punktskatter (jfr prop. 2016/17:1 s. 437).
Bestämmelser om skattskyldighet vid import och otillåten införsel finns i 9 § LSKE.
Skattskyldig för import av skattepliktiga varor till Sverige som är yrkesmässig för någon av de inblandade parterna är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen (9 § första stycket LSKE).
Skattskyldig för import av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull (9 § andra stycket LSKE).
Skattskyldighet i Sverige uppkommer vid import till Sverige. Detta gäller oavsett om tulldeklarationen för varan lämnas i Sverige eller om tulldeklarationen inges i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för s.k. centraliserad klarering enligt artikel 179 i unionstullkodexen. Om tulldeklarationen ges in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering kommer deklaranten att betala tullen i det andra EU-landet. Punktskatten ska däremot betalas i Sverige (jfr prop. 2021/22:61 s. 386 och s. 499).
Andra stycket i 9 § LSKE reglerar skattskyldigheten när importen sker från de territorier inom unionens tullområde som inte ingår i Europeiska unionens punktskatteområde, t.ex. Åland och Kanarieöarna. Även i dessa fall ska en tulldeklaration lämnas enligt tullagstiftningen. Någon skyldighet att betala tull föreligger inte och därför anges särskilt att skattskyldig är deklaranten eller den som varit skyldig att betala tull om varorna varit belagda med tull. Skattskyldigheten uppkommer om varorna förs in till Sverige (jfr prop. 2021/22:61 s. 386 och s. 499).
Bestämmelsen är tillämplig för import av skattepliktiga varor som är yrkesmässig för någon av de inblandade parterna. En import som inte är yrkesmässig för den som ska betala tullskulden kan alltså medföra skattskyldighet om importen är yrkesmässig för någon annan inblandad part. Detta innebär till exempel att bestämmelsen blir till exempel tillämplig om mottagaren av en vara är en privatperson som ska använda varan för personligt bruk, så länge importen är yrkesmässig för avsändaren. Exempel på situationer då importen inte anses vara yrkesmässig för någon av de inblandande parterna är när en fysisk person i ett land utanför EU:s punktskatteområde skickar en skattepliktig vara till en familjemedlem i Sverige eller när en fysisk person själv för med sig en skattepliktig vara från ett land utanför EU:s punktskatteområde, under förutsättning att varan är avsedd för denne eller dennes familjs personliga bruk (jfr prop. 2019/20:99 s. 94).
En oberoende transportör som enbart fraktar varan på uppdrag av någon annan anses inte i detta sammanhang vara en part som är inblandad i importen. Att en vara skickas med ett transportföretag innebär alltså inte i sig att importen är yrkesmässig, utan en bedömning får göras utifrån avsändaren och mottagaren (prop. 2019/20:99 s. 94).
Med import avses vid tillämpningen av LSKE varors övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen. Med import avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel vid sådan införsel har fullgjorts (2 a § första stycket LSKE).
Införsel av unionsvaror från något av de territorier som ingår i unionens tullområde men inte omfattas av Europeiska unionens punktskatteområde, exempelvis Åland och Kanarieöarna, betraktas som import enligt LSKE (jfr prop. 2021/22:61 s. 340 jämförd med s. 499).
Definitionen av import innebär att även varor som har förts in från områden utanför unionens tullområde, utan att hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning (eller något av de andra förfaranden som är tillåtna under tullagstiftningen), inte omfattas av begreppet import. Det är i detta fall istället fråga om otillåten införsel enligt 2 a § andra stycket LSKE (jfr prop. 2021/22:61 s. 340 och s. 499).
Definitionen av import avser inte endast införsel som sker till Sverige. Av bestämmelserna i 9 § LSKE om skattskyldighet framgår dock att skattskyldighet endast föreligger enligt denna lag om importen sker till Sverige (prop. 2021/22:61 s. 499).
Med deklarant och unionsvara menas detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen (2 a § tredje stycket LSKE).
Från skattskyldighet vid import undantas varor som ägs av en godkänd lagerhållare vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheten enligt tullagstiftningen fullgjorts (9 § tredje stycket LSKE).
För dessa varor kommer skattskyldighet i stället att uppkomma enligt övriga bestämmelser om skattskyldighet för lagerhållare. Det är den som hävdar att undantaget från skattskyldighet är tillämpligt vid yrkesmässig import som ska visa att så är fallet (jfr prop. 2016/17:1 s. 437 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 499).
Tredje stycket i 9 § LSKE avser undantag från skattskyldighet vid import och fjärde stycket avser undantag från skattskyldighet vid otillåten införsel. Tredje stycket omfattar inte något undantag från skattskyldighet vid import med anledning av att tullskulden har upphört för varorna. Vid import finns det alltså inte något motsvarande undantag som enligt fjärde stycket gäller vid otillåten införsel med anledning av att tullskulden för varorna upphört.
Skattskyldig för otillåten införsel av skattepliktiga varor till Sverige som är yrkesmässig för någon av de inblandande parterna är varje person som är involverad i den otillåtna införseln (9 § första stycket LSKE).
Skattskyldig för en unionsvara till Sverige är varje person som är involverad i den otillåtna införseln (9 § andra stycket LSKE).
Med otillåten införsel avses införsel till EU av varor som inte har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen och för vilka en tullskuld i enlighet med artikel 79.1 i unionstullkodexen har uppkommit eller skulle ha uppkommit om varorna hade varit belagda med tull (2 a § andra stycket LSKE).
Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts (2 a § andra stycket LSKE).
Otillåten införsel omfattar situationer där varor har förts in utan att hänföras till ett tullförfarande. För att en otillåten införsel ska föreligga ska en tullskuld ha uppkommit i enlighet med artikel 79.1 unionstullkodex eller skulle ha uppkommit om varorna hade varit belagda med tull, jfr artikel 3.8 punktskattedirektivet (jfr prop. 2021/22:61 s. 341 och s. 499).
Med tullskuld och unionsvara menas detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen (2 a § tredje stycket LSKE).
Från skattskyldighet vid otillåten införsel undantas varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om varan hade varit belagd med tull (9 § fjärde stycket LSKE).
Av författningskommentaren till motsvarande bestämmelse i LTS framgår att undantaget omfattar bl.a. situationer där varorna har förverkats eller beslagtagits, förstörts under tullövervakning eller förts ut ur unionens tullområde (prop. 2021/22:61 s. 387 och s. 398).
När varor förs in från en plats som ligger inom unionens tullområde, t.ex. Åland, uppkommer inte någon tullskuld. I andra meningen anges därför att bestämmelsen i dessa fall ska tillämpas som om en tullskuld hade uppkommit, dvs. undantaget ska medges i motsvarande situationer som enligt första meningen (prop. 2021/22:61 s. 499).
Tullverket beslutar om skatt för den som är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket. För skatt som betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253) (15 § andra stycket LSKE).