Dokumentation

Svenska regler om dokumentationsskyldighet

Dokumentationsskyldigheten är reglerad i 39 kap. 15-16 §§ SFL och i 9 kap. 9-19 §§ SFF.

De svenska reglerna om internprissättningsdokumentation har anpassats till OECD:s standard i kapitel V i riktlinjerna.

Syftet med att en internprissättningsdokumentation upprättas avseende ett företag och dess fasta driftställe är att det ska gå att bedöma om rätt inkomst har beräknats för det fasta driftstället.

Dokumentationsskyldighetens omfattning

Svenska företag som bedriver verksamhet från ett fast driftställe utomlands och utländska juridiska personer som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige är dokumentationsskyldiga. Detsamma gäller för svenska handelsbolag som bedriver verksamhet från ett fast driftställe utomlands, om handelsbolagets resultat beskattas hos en eller flera obegränsat skattskyldiga juridiska personer som är i intressegemenskap med handelsbolaget (39 kap. 16 § 3–5 SFL).

Små och medelstora företag är undantagna från dokumentationsskyldigheten.

Dokumentationen ska innehålla en koncerngemensam del och en företagsspecifik del (39 kap. 16 b § första stycket SFL). Transaktioner som är oväsentliga behöver inte dokumenteras i den företagsspecifika delen (39 kap. 16 c § första stycket SFL).

Den koncerngemensamma delen av dokumentationen ska vara upprättad senast vid den tidpunkt då moderföretaget i koncernen ska lämna sin inkomstdeklaration (39 kap. 16 d § SFL). Det gäller oavsett vilket företag i koncernen som upprättar den koncerngemensamma delen. Dokumentationen ska inte bifogas till deklarationen när den lämnas in utan överlämnas till Skatteverket på begäran (39 kap. 16 f § SFL).

Dokumentationen ska upprättas på svenska, danska, norska eller engelska (39 kap. 16 e § SFL) och ska bevaras i sju år (9 kap. 19 § SFF).