Nordiska konventionen

Vilka områden omfattas av avtalet?

Den nordiska konventionen är till skillnad från övriga konventioner ett multilateralt avtal mellan samtliga nordiska länder. Konventionen omfattar även de självstyrande områdena Grönland och Färöarna som inte tillhör EU eller EES. Även Åland omfattas av den nya konventionen. Med Norge avses även Svalbard och Jan Mayen.

Regler om tillämplig lagstiftning

Den nordiska konventionen innebär en anpassning till EU:s förordningar. Den nya nordiska konventionen hänvisar till förordning 883/04 och trädde i kraft den 1 maj 2014 (lag (2013:134) om nordisk konvention om social trygghet). Konventionen följer förordningens regler om utsändning, arbete i flera länder m.m.

Reglerna i EU:s förordning och tillämpningsförordning ska tillämpas generellt på alla personer som är försäkrade och bosatta i Norden och som inte direkt omfattas av förordningen.

Den nordiska konventionen får främst betydelse för tredjelandsmedborgare i förhållande till Danmark, Norge och Island. Med tredjelandsmedborgare avses medborgare i land utanför EU/EES men som är lagligen bosatta i ett medlemsland. För dansk del gäller dock bestämmelserna om grundpension endast nordiska medborgare (prop. 2012/13:31).

Exempel: nordiska konventionen och tredjelandsmedborgare

Kinesiske medborgaren A. Wang bor sedan 2010 i Sverige och har en anställning här hos ett företag. Företaget planerar att sända ut honom till Norge för ett arbete som ska pågå under 7 månader. A. Wang kommer att omfattas av den nordiska konventionen som säger att utsändningsbestämmelsen i förordning 883/2004 ska tillämpas (artikel 4 nordiska konventionen). Han står därmed kvar i det svenska socialförsäkringssystemet under arbetet i Norge.