Registrering

Ansökan om identifieringsbeslut (registrering)

Ett företag som vill redovisa enligt någon av de särskilda ordningarna ska ansöka om detta i ett EU-land. Detta EU-land kallas identifieringsstat.

Under vissa förutsättningar krävs att företaget har en representant, i så fall är det representanten som gör ansökan.

Om Sverige ska vara identifieringsstat ska ansökan om att redovisa enligt någon av de särskilda ordningarna göras på elektronisk väg till Skatteverket (22 kap. 19 § ML). Bestämmelsen motsvaras av artikel 360, 369c och 369o i mervärdesskattedirektivet.

Efter en ansökan från ett företag ska Skatteverket fatta beslut om att företaget är skyldigt att redovisa och betala mervärdesskatt enligt någon av de särskilda ordningarna. Om ansökan avser importordningen och företaget företräds av en representant ska Skatteverket besluta att representanten ska redovisa och betala mervärdesskatten enligt importordningen (22 kap. 9 § ML).

För att ett företag ska få använda någon av de särskilda ordningarna krävs inte att företaget redan tillhandahåller tjänster eller genomför distansförsäljning av varor. Det är tillräckligt att det finns en avsikt att tillhandahålla tjänster eller genomföra distansförsäljning av varor till personer inom EU som inte är beskattningsbara personer. Inte heller behöver företaget ange exakt i vilka EU-länder man avser att ha sådana transaktioner i. Ett företag som omfattas av tröskelvärdet och vill tillämpa de allmänna reglerna ska dock ansöka hos Skatteverket om att inte längre omfattas av tröskelvärdet vid bestämmande av beskattningsland, se sidan Tröskelvärde vid distansförsäljning av varor och vissa tjänster.

Ansökan om att använda tredjelandsordningen

Ett företag utan etablering inom EU som vill använda tredjelandsordningen för sin försäljning av skattepliktiga tjänster inom EU får välja i vilket EU-land företaget vill vara registrerat (artikel 358a.2 i mervärdesskattedirektivet).

Tredjelandsordningen gäller alltså företag som varken har sitt säte eller något fast etableringsställe inom EU. Ett företag som har etablering inom EU kan i stället använda unionsordningen.

Samtliga nedan uppräknade förutsättningar måste vara uppfyllda för att Skatteverket ska kunna meddela ett identifieringsbeslut enligt tredjelandsordningen när ett företag ansöker om det (22 kap. 11 § ML).

• Företaget har inte sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land.
• Mervärdesskatten avser tillhandahållande av tjänster.
• Tillhandahållandet av tjänsterna ska beskattas i Sverige eller i ett annat EU-land.
• Tjänsterna tillhandahålls en köpare som inte är en beskattningsbar person och köparen är etablerad, bosatt eller vistas stadigvarande i Sverige eller i ett annat EU-land.

Det ovan sagda gäller under förutsättning att det inte föreligger något hinder mot att fatta ett identifieringsbeslut.

Bestämmelsen i 22 kap. 11 § ML motsvarar artikel 358a och 359 i mervärdes­skattedirektivet.

När det gäller redovisning av mervärdesskatt anser Skatteverket att det räcker att konstatera att köparen inte är en beskattningsbar person för att svensk mervärdesskatt ska få redovisas genom tredjelandsordningen. Det gäller under förutsättning att det är fråga om ett tillhandahållande av skattepliktiga tjänster som är gjort inom landet.

Uppgifter som ska lämnas vid ansökan om tredjelandsordningen

Följande uppgifter om företaget ska framgå av den ansökan som lämnas till Skatteverket:

• namn
• postadress
• elektroniska adresser (inbegripet webbplatser)
• nationellt skattenummer
• försäkran om att företaget inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land
• uppgift om när verksamheten är planerad att inledas.

Jämför artikel 3 och bilaga I i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/194 och artikel 360 och 361.1 i mervärdesskattedirektivet.

Ansökan om att använda unionsordningen

De förutsättningar som ska finnas för att Skatteverket efter ansökan från ett företag ska fatta ett identifieringsbeslut enligt unionsordningen kan delas in i följande tre grupper:

• företaget tillhandahåller tjänster
• företaget bedriver unionsintern distansförsäljning av varor
• företaget har försäljning av varor där försändningen eller transporten påbörjas och avslutas i samma EU-land.

Företaget bedriver unionsintern distanshandel med varor

Samtliga nedan uppräknade förutsättningar måste vara uppfyllda (22 kap. 12 § ML).

• Företaget
  • har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om det inte har ett säte inom EU, har ett fast etableringsställe här, eller
  • saknar etablering inom EU men utför unionsintern distansförsäljning av varor och transporten av varan påbörjas i Sverige.
• Mervärdesskatten avser distansförsäljning av varor.
• Leveransen av varorna ska beskattas i det EU-land där försändningen eller transporten av varorna till köparen avslutas.

Det ovan sagda gäller under förutsättning att det inte föreligger några hinder mot att fatta ett identifieringsbeslut.

Företaget har försäljning av varor där försändningen eller transporten påbörjas och avslutas i samma EU-land

Samtliga nedan uppräknade förutsättningar måste vara uppfyllda (22 kap. 13 § ML).

• Företaget
  • har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om det inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast etableringsställe här och försändningen eller transporten påbörjas och avslutas i samma EU-land, eller
  • saknar etablering inom EU men levererar varor enligt 5 kap. 6 § ML och försändningen eller transporten påbörjas och avslutas här i landet.
• Mervärdesskatten avser leverans av varor enligt 5 kap. 6 § ML.
• Leveransen ska beskattas här i landet eller i ett annat EU-land.

Ett identifieringsbeslut ska inte fattas om det finns hinder mot ett sådant beslut.

Företaget tillhandahåller tjänster

Samtliga nedan uppräknade förutsättningar måste vara uppfyllda (22 kap. 14 § ML).

• Företaget har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om det inte har ett säte inom EU, har ett fast etableringsställe här.
• Mervärdesskatten avser tillhandahållande av tjänster.
• Tillhandahållandet av tjänsterna ska beskattas i ett annat EU-land.
• Företaget har inte ett fast etableringsställe i det EU-land där tjänsterna ska beskattas.
• Tjänsterna tillhandahålls en köpare som inte är en beskattningsbar person.

Det ovan sagda gäller under förutsättning att det inte föreligger något hinder mot att fatta ett identifieringsbeslut.

Bestämmelserna motsvaras av artiklarna 369a och 369b i mervärdesskattedirektivet.

Uppgifter som ska lämnas vid ansökan om unionsordningen

Utöver de uppgifter som motsvarar ansökan enligt tredjelandsordningen gäller för unionsordningen bland annat att företag även måste ange sitt registreringsnummer för mervärdesskatt eller skatteregistreringsnummer, namn och adress för vart och ett av de EU-länder utanför identifieringsstaten som tilldelat dessa nummer där företaget har fasta etableringsställen eller från vilka varor försänds eller transporteras. Om ett företag är registrerat för mervärdesskatt i ett annat EU-land men inte är etablerad i det EU-landet måste även det registreringsnumret anges. Det måste även anges om företaget är en beskattningsbar person som genom ett elektroniskt gränssnitt möjliggör viss försäljning av varor enligt 5 kap. 6 § ML (artikel 3 och bilaga I i kommissionens genomförandeförordning [EU] 2020/194 ).

Ansökan om att använda importordningen

Samtliga nedan uppräknade förutsättningar måste vara uppfyllda för att Skatteverket ska kunna meddela ett identifieringsbeslut enligt importordningen när ett företag ansöker om det (22 kap. 15 § ML):

• Företaget
  • har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om det inte har ett säte inom EU, har ett fast etableringsställe här,
  • saknar säte inom EU men är etablerad i ett land som anges i kommissionens genomförandeakt som antas med stöd av artikel 369m.3 i mervärdesskattedirektivet, och bedriver distansförsäljning av varor från det landet, eller
  • saknar etablering inom EU och är inte heller från ett land som anges i kommissionens genomförandeakt och företräds därför av en representant som har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om det inte har ett säte inom EU, har ett fast etableringsställe här.
• Mervärdesskatten avser distansförsäljning av varor importerade från en plats utanför EU i försändelser med ett värde på högst 150 euro.
• Leveranserna ska beskattas här i landet eller i ett annat EU-land.

Ett identifieringsbeslut ska inte fattas om det finns hinder mot ett sådant beslut.

Beloppet 150 euro ska i svenska kronor motsvaras av samma belopp som belopp för tullfrihet för varor av ringa värde enligt artikel 23 i förordningen om tullbefrielse. Från 1 januari 2023 är beloppet 150 euro uttryckt i svenska kronor 1 700 SEK (se TFS 2022:5 på tullverket.se).

Se även sidan Grundläggande om bestämmelserna under rubriken Importordningen.

Ett företag får företrädas av endast en representant (22 kap. 16 § ML).

Bestämmelserna i 22 kap. 15­—16 § ML motsvaras delvis av artiklarna 369l och 369m i mervärdesskattedirektivet.

Uppgifter som ska lämnas vid ansökan om importordningen

Vilka uppgifter som ska lämnas vid ansökan om importordningen beror på om företaget måste använda representant eller inte.

Företag som är etablerade inom EU eller är etablerade i ett land som anges i kommissionens genomförandeakt och därför inte behöver en representant, ska lämna följande uppgifter:

• namn
• postadress
• elektronisk adress och webbplatser
• registreringsnummer för mervärdesskatt eller nationellt skattenummer.

Företag som saknar etablering inom EU och inte är etablerade i ett land som anges i kommissionens genomförandeakt måste utse en representant. För att representanten ska få tillämpa importordningen för företagets räkning måste representanten lämna följande uppgifter:

• namn
• postadress
• elektronisk adress
• registreringsnummer för mervärdesskatt.

Dessutom ska representanten för varje företag denna ska företräda lämna följande uppgifter för att företaget ska få tillämpa importordningen:

• namn
• postadress
• elektronisk adress och webbplatser
• registreringsnummer för mervärdesskatt eller nationellt skattenummer
• företagets individuella identifieringsnummer.

När representant ska utses ska förutom de ovan uppräknade uppgifterna även bland annat uppgift lämnas om det EU-land där representanten har etablerat sitt säte eller har ett fast etableringsställe (artikel 3 och bilaga I i kommissionens genomförandeförordning [EU] 2020/194). Se även artikel 369p.1-3 i mervärdesskattedirektivet).

Identifieringsbeslut för mervärdesskattegrupp

Om en ansökan gäller en mervärdesskattegrupp ska Skatteverket fatta identifieringsbeslutet för den huvudman som Skatteverket utsett för gruppen enligt 4 kap. 11 § ML (22 kap. 20 § ML).

Mervärdesskattegrupperingar i land utanför EU

När det gäller mervärdesskattegrupperingar i land utanför EU så är det inte grupperingen som ska registreras för de särskilda ordningarna. Det är i stället varje beskattningsbar person som ska registreras. Detta gäller för samtliga tre särskilda ordningar.

Hinder mot identifieringsbeslut

Ett identifieringsbeslut ska inte fattas om något av följande kriterier är uppfyllda (22 kap. 10 § ML):

• det redan har fattats ett motsvarande identifieringsbeslut i ett annat EU-land som fortfarande gäller
• företaget, eller dess representant, är bundet av ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land enligt bestämmelser som i det EU-landet motsvarar artikel 369a.2 andra och tredje stycket eller artikel 369l.3 andra stycket i mervärdesskattedirektivet
• företaget, eller dess representant, är uteslutet från den särskilda ordningen med anledning av karenstid vid återkallelsebeslut på grund av ständigt brott mot reglerna, enligt artikel 58b.1 i genomförandeförordningen.

Detta innebär t.ex. att om ett företag från ett land utanför EU har fått ett beslut om uteslutning från importordningen från t.ex. Tyskland kan detta företag inte medges ett identifieringsbeslut i Sverige för att tillämpa tredjelandsordningen under den tvåårsperiod som gäller från det att beslutet om uteslutning meddelades.

Bunden av ett identifieringsbeslut

Ett företag som inte har sitt säte men har fasta etableringsställen inom flera länder i EU, varav minst ett i Sverige, och som har valt Sverige som identifieringsstat är bundet av beslutet under det kalenderår då beslutet fattades och under de nästföljande två kalenderåren. Detsamma gäller en representant som omfattas av identifieringsbeslut för importordningen (22 kap. 17 § ML).

Ett företag som saknar etablering inom EU och som har unionsintern distansförsäljning av varor eller försäljning av varor där försändningen eller transporten påbörjas och avslutas i samma EU-land och detta sker i flera EU-länder kan välja ett av dessa länder som identifieringsstat. Om företaget har valt Sverige som identifieringsstat är det bundet av beslutet under det kalenderår då beslutet fattades och under de nästföljande två kalenderåren (22 kap. 18 § ML).

Bestämmelserna i 22 kap. 1718 § ML motsvaras av artiklarna 369a.2 andra och tredje stycket och artikel 369l.3 andra stycket i mervärdesskattedirektivet.

Identifieringsbeslut – skyldighet att anmäla förändringar

Ett företag, eller dess representant, som omfattas av någon av de särskilda ordningarna ska på elektronisk väg underrätta Skatteverket om verksamheten upphör eller ändras så att villkoren för att redovisa och betala mervärdesskatt enligt den särskilda ordningen inte längre är uppfyllda. Detta gäller också om någon annan uppgift som tagits upp i ansökan om identifieringsbeslut har ändrats (22 kap. 26 § ML). Bestämmelsen motsvarar artiklarna 360, 361.2, 369c, 369o och 369p.4 i mervärdes­skattedirektivet.

Underrättelsen ska lämnas senast den tionde dagen i månaden efter den då förändringen ägde rum (artikel 57h i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Skatteverket tilldelar ett identifieringsnummer

Skatteverket ska ge ett individuellt nummer (identifieringsnummer) till den som identifieringsbeslutet gäller (22 kap. 23 § ML). Bestämmelsen motsvarar delvis artiklarna 362, 369d och 369q i mervärdesskattedirektivet.

Tredjelandsordningen

Skatteverket ska på elektronisk väg underrätta ett företag som omfattas av tredjelandsordningen om det identifieringsnummer företaget tilldelats (jfr artikel 362 i mervärdesskattedirektivet).

Den som är identifierad enligt tredjelandsordningen behandlas inte som ett EU-företag för köp inom EU. Ett företag som har ett identifieringsbeslut för tredjelandsordningen får följaktligen inte använda det normala mervärdesskattesystemet för handel mellan EU-företag för att göra unionsinterna förvärv av varor eller för att köpa tjänster från EU-företag. Ett identifieringsnummer ska därför inte ses som ett VAT-nummer. Identifieringsnumret har konstruerats så att det inte ska kunna förväxlas med ett vanligt registreringsnummer för mervärdesskatt, VAT-nummer. Identifieringsnumret finns därmed inte heller med i VIES (VAT Information Exchange System) som används för att kontrollera om ett angivet nummer är ett registreringsnummer för mervärdesskatt i något EU-land.

Identifieringsnummer för tredjelandsordningen är konstruerat på följande sätt (artikel 3 och bilaga I, fotnot 1 i kommissionens genomförandeförordning [EU] 2020/194):

EU123456789

Förklaring till numret:

• EU är den generella landskoden.
• Siffrorna 123 är den numeriska landskoden enligt ISO 3166 för registreringslandet (Member State of identification).
• Siffrorna 45678 är ett individuellt tilldelat nummer.
• Siffran 9 är en kontrollsiffra.

Unionsordningen

Om ett företag som omfattas av unionsordningen har ett registreringsnummer för mervärdesskatt i Sverige ska det numret användas som identifieringsnummer (22 kap. 24 § ML, jfr artikel 57e första stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Bestämmelsen i 22 kap. 24 § ML motsvarar delvis artikel 369d i mervärdesskattedirektivet.

Ett företag som inte har ett registreringsnummer för mervärdesskatt ska alltså tilldelas ett sådant för att kunna registrera sig för unionsordningen.

Importordningen

Om Skatteverket fattar ett identifieringsbeslut för importordningen så ska företaget ges ett särskilt identifieringsnummer för tillämpning av importordningen. Om företaget företräds av en representant ska representanten dels få ett eget identifieringsnummer, dels ett identifieringsnummer för varje företag som representanten företräder. Identifieringsnumren får bara användas för tillämpning av importordningen (22 kap. 25 § ML som motsvaras av artikel 369q i mervärdesskattedirektivet).

När företaget företräds av en representant ska representanten redovisa beskattningsbara transaktioner för vart och ett av de företag som denna representerar. Redovisningen ska då ske under varje företags identifieringsnummer och får enbart avse beskattningsbara transaktioner som omfattas av importordningen.

Representantens eget identifieringsnummer får inte användas för att deklarera mervärdesskatt på beskattningsbara transaktioner (artikel 57e andra stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Se även avsnitt 4.2.5 och 4.2.6 i förklarande anmärkningar om e-handel.

Identifieringsnummer för importordningen består av 12 alfanumeriska tecken och är konstruerat på följande sätt (artikel 3 och bilaga I, fotnot 2-3 i kommissionens genomförandeförordning [EU] 2020/194):

Företagets identifieringsnummer: IM1234567890

Representantens identifieringsnummer: IN1234567890

• Siffrorna 123 är den numeriska landskoden enligt IOS 3166 för registreringslandet (Member State of identification).
• Siffrorna 456789 är ett individuellt tilldelat nummer.
• Siffran 0 är en kontrollsiffra.

Identifieringsnumret för importordningen kommer att vara tillgängligt för samtliga tullmyndigheter inom EU. Tullen kontrollerar om identifieringsnumret är giltigt. Den som anmäler varans ankomst till tullen kan dock inte kontrollera numrets giltighet utan numret kan enbart kontrolleras av Tullen (se avsnitt 4.2.8 i förklarande anmärkningar om e-handel).

Ett företag som genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör distansförsäljning av varor från en plats utanför EU ska ange sitt tilldelade identifieringsnummer för importordningen (IOSS) till samtliga underliggande leverantörer. Om inte så sker kan Tullverket komma ta ut mervärdesskatt på importen. För att undvika fusk med identifieringsnumret behöver den beskattningsbara personen som möjliggör distansförsäljningen ställa krav på den underliggande leverantören att denna ska hantera identifieringsnumret på ett korrekt sätt. Se även avsnitt 4.2.10, exempel 31-36 i förklarande anmärkningar om e-handel.

Byte av representant

Om företaget byter representant måste företaget via den nya representanten få ett nytt identifieringsnummer. Det tidigare identifieringsnumret måste meddelas identifieringsstaten i samband med att den nya representanten ansöker om ett nytt identifieringsnummer för företaget. Detta gäller även om representanten är den samma men representanten byter identifieringsstat (se avsnitt 4.2.10 exempel 38 i förklarande anmärkningar om e-handel).

Omfattningen av de särskilda ordningarna

Vilka typer av beskattningsbara transaktioner som de särskilda ordningarna omfattar skiljer sig åt.

Tredjelandsordningen

Tredjelandsordningen omfattar samtliga typer av skattepliktiga tjänster som säljs till någon som inte är en beskattningsbar person och som enligt bestämmelserna om platsen för beskattningsbara transaktioner ska beskattas i ett EU-land.

Unionsordningen

Även unionsordningen omfattar samtliga typer av tjänster. Däremot får inte unionsordningen tillämpas på de tjänster som tillhandahålls i ett EU-land där företaget har etablerat sitt säte eller har ett fast etableringsställe. Sådana tillhandahållanden ska redovisas enligt allmänna regler i det landet (artikel 57c i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Det gäller även om försäljningen sker utan medverkan av det fasta etableringsstället (avsnitt 3.2.3 punkt 1 andra stycket i förklarande anmärkningar om e-handel). Om företaget däremot saknar etablering men är registrerat för mervärdesskatt, kan redovisning ske i unionsordningen.

Unionsordningen omfattar även unionsintern distansförsäljning av varor. Även försäljning av varor inom ett och samma EU-land omfattas under vissa omständigheter. Dessa är när säljaren saknar etablering inom EU och försäljningen sker genom en beskattningsbar person som genom ett elektroniskt gränssnitt möjliggör dessa försäljningar och därmed anses vara den som köper och säljer varan enligt 5 kap. 6 § ML. I dessa fall är det den beskattningsbara personen som möjliggör försäljningen som kan tillämpa unionsordningen.

Importordningen

Importordningen omfattar inte tjänster utan får endast användas vid distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU. Ordningen kan endast användas på varor som inte är punktskattepliktiga varor och försändelsen har ett verkligt värde på högst 150 euro. Både företag som säljer eller förmedlar varor i eget namn och företag som genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör distansförsäljning av dessa varor importerade från ett land utanför EU, kan använda importordningen.

Läs mer på sidan Grundläggande om bestämmelserna under rubriken Importordningen.

När börjar den särskilda ordningen gälla?

Tidpunkten då den särskilda ordningen ska börja gälla skiljer sig åt.

När tredjelands- och unionsordningen börjar gälla

Tredjelandsordningen och unionsordningen gäller som huvudregel från och med den första dagen i kalenderkvartalet efter det att ansökan kom in till Skatteverket (artikel 57d.1 första stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Exempel: ansökan görs den 1 januari

Om ansökan görs den 1 januari tillämpas den särskilda ordningen från och med den 1 april.

Exempel: ansökan görs den 31 mars

Om ansökan görs den 31 mars tillämpas den särskilda ordningen från och med den 1 april.

Undantag: nystartade verksamheter

Om de varor eller tjänster som ska omfattas av tredjelands- eller unionsordningen tillhandahålls för första gången före den första dagen i kalenderkvartalet efter det att ansökan kommit in till Skatteverket, ska ordningen tillämpas redan från och med dagen för tillhandahållandet. Förutsättningen är att ansökan görs senast den tionde dagen i den månad som följer på det första tillhandahållandet (artikel 57d.1 andra stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Möjligheten att använda detta undantag omfattar situationer när ett företag första gången säljer varor eller tjänster som ska omfattas av tredjelandsordningen eller unionsordningen.

Exempel: nystartad verksamhet den 15 december

Ett företag säljer elektroniska tjänster till privatpersoner inom EU (tredjelandsordningen) eller i ett annat EU-land (unionsordningen) för första gången den 15 december år 1.

• Alternativ 1. Ansökan görs den 10 januari år 2. Den särskilda ordningen tillämpas från och med 15 december år 1 enligt undantaget.
• Alternativ 2. Ansökan görs den 20 januari år 2. Den särskilda ordningen tillämpas från och med den 1 april år 2 enligt huvudregeln. Redovisning av skatt för tiden 15 december år 1–31 mars år 2 måste ske enligt allmänna regler. Företaget måste därför registrera sig och redovisa skatt i de EU-länder där köparna är bosatta eller stadigvarande vistas.

När börjar importordningen gälla?

Importordningen ska gälla från och med den dag då företaget eller dess representant tilldelats identifikationsnumret för importordningen (artikel 57d.2 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Ändring av identifieringsstat

Om ett företag eller en representant som utnyttjar unionsordningen eller importordningen flyttar sitt säte eller byter sitt fasta etableringsställe från det land som valts som identifieringsstat till ett annat EU-land upphör den förstnämnda staten att vara identifieringsstat. Detta beror på att grunden för definitionen av identifieringsstat i artikel 369a första stycket 2 (unionsordningen) eller artikel 369l andra stycket 3 b–e (importordningen) i mervärdesskattedirektivet är att företaget eller representanten har antingen sitt säte eller ett fast etableringsställe i denna medlemsstat.

För att få fortsätta använda unions- eller importordningen ska företaget eller representanten underrätta behörig myndighet i det land där det har etablerat sitt säte, eller om företaget eller representanten inte har sitt säte inom EU, ett land där det har ett fast etableringsställe, d.v.s. den nya identifieringsstaten (artikel 57f.1 första och andra stycket samt artikel 57f.2 första och andra stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Ett företag som utnyttjar unionsordningen för leverans av varor och som inte är etablerat inom EU, ska som ny identifieringsstat ange det land från vilket företaget försänder eller transporterar varor (artikel 57f.1 andra meningen i andra stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Om företaget eller dess representant inte uppfyller kraven för byte av identifieringsstat ska identifieringsbeslutet återkallas.

Från när gäller ändringen?

Ändringen gäller från och med den dag då företaget eller representanten upphör att ha sitt säte eller fasta etableringsställe i den identifieringsstaten. Om ändringen gäller unionsordningen och avser leverans av varor ska ändringen gälla från och med den dag då företaget upphör försända eller transportera varor från den identifieringsstaten (artiklarna 57f.1 tredje stycket och 57f.2 tredje stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Vad krävs för att använda ordningen utan avbrott vid byte av identifieringsstat?

För att få använda unions- eller importordningen utan avbrott vid bytet måste företaget eller representanten informera båda länderna om ändringen senast den tionde dagen i den månad som följer på ändringen. Till den nya identifieringsstaten ska ansökan göras på samma sätt som för ett företag som för första gången vill använda unionsordningen (artikel 57h.2 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Det som är avgörande är att uppgifterna inte lämnas senare än den tionde dagen i månaden efter förändringen. Om företaget inte uppfyller upplysningsskyldigheten inom den nämnda tiden tillämpas i stället huvudregeln för när den särskilda ordningen börjar gälla, se ovan. Det är den nya identifieringsstaten som beslutar om ett företag ska få fortsätta att tillämpa den särskilda ordningen men med detta EU-land som ny identifieringsstat.

Exempel: nytt säte från och med 15 april

Ett företag som använder unionsordningen flyttar och inrättar ett nytt säte i ett annat EU-land den 15 april. Den 10 april informerar företaget den dåvarande identifieringsstaten om flyttningen. Först den 9 maj underrättar företaget det EU-land i vilken sätet inrättats. Detta EU-land blir ny identifieringsstat redan från och med den 15 april.

Senast den 31 juli ska företaget lämna in särskilda mervärdesskattedeklarationer till både den gamla och den nya identifieringsstaten.

Om företaget lämnar underrättelsen först den 15 maj kan det EU-land till vilket sätet flyttats bli identifieringsstat först från och med den 1 juli enligt huvudregeln. Redovisning av skatt för tiden 15 april–30 juni kan därför inte ske enligt den särskilda ordningen. Företaget kan i stället bli skyldigt att registrera sig för mervärdesskatt enligt allmänna regler i de länder där köparna är bosatta eller stadigvarande vistas.

Byte mellan fasta etableringsställen

Ett företag som använder unions- eller importordningen och som inte har sitt säte i EU får ändra sin identifieringsstat genom att välja ett annat EU-land där företaget har ett fast etableringsställe. Företaget är bundet av identifieringsbeslutet under det berörda kalenderåret och de två efterföljande kalenderåren (22 kap. 17 § ML som motsvaras av artiklarna 369a.2 andra stycket och 369l.3 andra stycket i mervärdesskattedirektivet).

Vid ändring av EU-land på grund av att det fasta etableringsstället i det valda EU-landet flyttas till ett annat EU-land upphör identifieringsbeslutet att gälla trots att tvåårsperioden inte har passerats, se ovan.

Återkallelse av identifieringsbeslut

Den som omfattas av ett identifieringsbeslut måste lämna en särskild mervärdesskattdeklaration enligt den särskilda ordningen tills Skatteverket har beslutat att skyldigheten ska upphöra.

Identifieringsstaten ska återkalla ett identifieringsbeslut enligt någon av de särskilda ordningarna om något av kriterierna för uteslutning eller strykning inträffar (artikel 58.1 första stycket och 58.5 första stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Återkallelse av identifieringsbeslut enligt tredjelandsordningen eller unionsordningen

Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut enligt tredjelandsordningen eller unionsordningen om något av följande kriterier inträffar(22 kap. 27 § ML och 22 kap. 28 § ML):

• Företaget anmäler att det inte längre tillhandahåller tjänster som omfattas av tredjelandsordningen eller inte längre tillhandahåller tjänster eller levererar varor som omfattas av unionsordningen.
• Det kan på annat sätt antas att verksamheten har upphört.
• Övriga krav i 22 kap. 1114 § ML är inte längre uppfyllda.
• Företaget bryter ständigt mot bestämmelserna för ordningen.

Bestämmelserna motsvaras av artiklarna 363 och 369e i mervärdesskattedirektivet.

Återkallelse av identifieringsbeslut enligt importordningen

Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut enligt importordningen för ett företag som inte företräds av en representant om något av följande kriterier inträffar (22 kap. 29 § ML):

• Företaget anmäler att det inte längre utför distansförsäljning av varor importerade från en plats utanför EU som omfattas av ordningen.
• Det kan på annat sätt antas att verksamheten har upphört.
• Övriga krav i 22 kap. 15 § ML är inte längre uppfyllda.
• Företaget bryter ständigt mot bestämmelserna för importordningen.

Utöver de ovan angivna punkterna ska Skatteverket återkalla ett identifieringsbeslut enligt importordningen när företaget företräds av en representant om (22 kap. 31 § ML):

• Företaget anmäler att det inte längre företräds av representanten.

Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut enligt importordningen för en representant om något av följande kriterier inträffar (22 kap. 30 § ML):

• Representanten anmäler att denna inte längre företräder något företag som använder importordningen.
• Representanten har inte agerat som representant enligt importordningen under två på varandra följande kalenderkvartal.
• Övriga krav i 22 kap. 8 § ML eller 22 kap. 15 § ML är inte längre uppfyllda.
• Representanten bryter ständigt mot bestämmelserna för importordningen.

Bestämmelserna motsvaras av artikel 369r i mervärdes­skattedirektivet.

Vilken stat får återkalla ett identifieringsbeslut?

Det är endast identifieringsstaten som är behörig att fatta beslut om att återkalla ett meddelat identifieringsbeslut (artikel 58.1 andra stycket och 58.5 andra stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

En konsumtionsstat kan inte själv besluta om att ett företag inte längre får använda en särskild ordning. Information från konsumtionsstaten är en uppgift som kan påverka identifieringsstatens beslut (artikel 58.1 tredje stycket och 58.5 tredje stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Vid beslut om återkallelse gäller identifieringsstatens nationella förfaranderegler.

När ska ett identifieringsbeslut återkallas?

Om minst ett av de kriterier för återkallande som anges ovan är tillämpligt ska återkallelse ske (artikel 58 första stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Företag som inte längre levererar varor eller tillhandahåller tjänster

Om företaget inte har levererat några varor eller tillhandahållit några av tjänster i någon av konsumtionsstaterna under två år ska verksamheten antas ha avslutats. Vid återkallelse av denna anledning gäller ingen karenstid. Företaget kan när det inleder verksamheten på nytt börja använda en särskild ordning enligt de vanliga reglerna för när särskild ordning börjar gälla (artikel 58a i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Bestämmelsen förutsätter att s.k. noll-deklarationer har lämnats för hela den angivna tidsperioden. Om företaget inte har uppfyllt sin skyldighet att lämna deklarationer kan återkallande i stället ske på grund av att företaget ständigt bryter mot bestämmelserna.

Företag eller representant som ständigt bryter mot bestämmelserna

Ett företag eller en representant ska anses ha ständigt brutit mot bestämmelserna i åtminstone följande fall (artikel 58b.2 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

• Påminnelser att deklarera har skickats ut av identifieringsstaten för de tre närmast föregående deklarationsperioderna och deklaration har inte kommit in inom tio dagar efter det att påminnelserna skickades ut.
• Påminnelser att betala har skickats ut av identifieringsstaten för de tre närmast föregående deklarationsperioderna och företaget eller dess representant har inte betalat hela beloppet inom tio dagar efter det att påminnelserna skickades ut. Om det kvarvarande obetalda beloppet understiger 100 euro för var och en av dessa deklarationsperioder ska återkallelse inte ske.
• Identifieringsstaten har begärt att företaget eller dess representant ska göra sina räkenskaper tillgängliga på elektronisk väg. Företaget har inte gjort detta när en månad har gått sedan påminnelsen skickades ut från identifieringsstaten.

Uppräkningen är inte uttömmande. Även i andra fall kan alltså ett företags identifieringsbeslut bli återkallat på grund av att företaget ständigt brutit mot bestämmelserna. Om en sådan situation som anges i uppräkningen uppkommer är identifieringsstaten skyldig att utesluta företaget. Det finns alltså inte något utrymme för identifieringsstaten att inte återkalla beslutet i dessa fall.

Från vilken tidpunkt gäller återkallelsen?

Ett beslut om återkallelse av ett identifieringsbeslut avseende tredjelandsordningen eller unionsordningen gäller från och med den första dagen i kalenderkvartalet efter den dag när beslutet på elektronisk väg skickades till företaget (artikel 58.2 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Vid återkallelse av ett identifieringsbeslut avseende importordningen gäller beslutet från och med den första dagen i månaden efter den dag när beslutet på elektronisk väg skickades till företaget (artikel 58.3 första stycket 58.5 fjärde stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Exempel: beslut om återkallelse av identifieringsbeslut

Beslut om återkallelse av identifieringsbeslut avseende tredjelandsordningen eller unionsordningen skickas den 3 april. Återkallelsen gäller i detta fall från och med den 1 juli.

Om ett beslut om återkallelse av identifieringsbeslut avser importordningen och skickas den 3 april gäller återkallelsen från och med den 1 maj.

Vad innebär återkallelsen?

När ett företag använder tredjelandsordningen eller unionsordningen innebär återkallelsen att företaget ska registrera sig och redovisa mervärdesskatten i varje konsumtionsstat enligt allmänna regler för tiden efter det att återkallelsen har börjar gälla (artikel 58c i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Om återkallelsen avser importordningen innebär det att importen ska beskattas enligt de vanliga bestämmelserna. Se vidare på sidan Import av varor under rubriken Om importordningen inte används beskattas importen.

Undantag 1: återkallelse p.g.a. ändring av plats

Om återkallelsen beror på ändrat säte eller fast etableringsställe eller att platsen från vilken försändelsen eller transporten ändras gäller beslutet från dagen för denna förändring (artikel 58.2 andra meningen, 58.3 a och 58.5 a i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Jämför ovan vad gäller ändring av identifieringsstat.

Undantag 2: återkallelse p.g.a. ständiga brott mot bestämmelserna för importordningen

Om återkallelsen avser importordningen och beror på att företaget eller dess representant ständigt bryter mot bestämmelserna för ordningen gäller beslutet från och med dagen efter den dag då beslutet sändes ut på elektronisk väg (artikel 58.3 b och 58.5 b i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Dock ska det identifieringsnummer som tilldelats för importordningen vara giltigt under den tid som krävs, maximalt två månader, för att importera de varor som levererats före dagen för återkallelsen (artikel 58.4 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Karenstider vid återkallelse

Ett företag som ständigt brutit mot bestämmelserna och fått sitt identifieringsbeslut återkallat av den anledningen får varken använda tredjelandsordningen eller unionsordningen i något av EU-länderna under de närmast följande två åren efter den deklarationsperiod som återkallelsen beslutades (artikel 58b.1 första stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Detta gäller dock inte om återkallelsen beror på att representanten, som agerar på uppdrag av företaget, ständigt brutit mot bestämmelserna för importordningen. En representant som fått sitt identifieringsbeslut återkallat får inte agera som representant under två år efter den månad då återkallelsen beslutades (artikel 58b.1 andra och tredje stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Frivilligt utträde

Ett företag som använder någon av de särskilda ordningarna får när som helst besluta att det inte längre vill använda en ordning. Det gäller även om företaget fortsätter att leverera varor eller tillhandahålla sådana tjänster som i och för sig omfattas av den särskilda ordningen. Företaget eller dess representant ska underrätta identifieringsstaten om att det inte längre vill använda den särskilda ordningen.

Om företaget vill upphöra med att använda tredjelandsordningen eller unionsordningen ska underrättelse göras senast 15 dagar före utgången av kalenderkvartalet som föregår det kalenderkvartal då företaget vill upphöra använda ordningen. Upphörandet gäller från och med den första dagen i nästa kalenderkvartal. Efter upphörandet gäller de allmänna reglerna för företagets redovisning (artikel 57g.1 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Om företaget vill upphöra med att använda importordningen ska företaget eller dess representant underrätta identifieringsstaten senast 15 dagar före utgången av månaden som föregår den månad då företaget vill upphöra använda ordningen. Upphörandet gäller från och med den första dagen i nästa månad. Företag får inte använda ordningen för leveranser från den dagen (artikel 57g.2 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Förfarande

Det är identifieringsstaten som beslutar om ett företag uppfyller förutsättningarna för att få använda någon av de särskilda ordningarna. Det är också identifieringsstaten som avgör om företaget inte längre uppfyller förutsättningarna för detta. Det är därmed identifieringsstatens förfaranderegler som gäller vid dessa beslut.

Skatteförfarandelagen gäller inte för mervärdesskatt som redovisas och betalas enligt bestämmelserna om särskilda ordningar i 22 eller 23 kap. ML (2 kap. 4 § SFL). Dessa kapitel om särskilda ordningar innehåller en rad bestämmelser om förfarande. Dessutom innehåller kapitlen hänvisningar till SFL. Systematiken innebär att SFL:s bestämmelser endast gäller om det uttryckligen anges 22 eller 23 kap. ML.

Omprövning av ett beslut om identifiering eller återkallelse

Om Sverige är identifieringsstat ska Skatteverket ompröva ett beslut om identifiering eller återkallelse i följande fall (22 kap. 47 § ML):

• om den som beslutet gäller begär det
• om beslutet överklagas
• om det finns andra skäl.

Skatteverket får normalt inte ompröva ett beslut i en fråga som har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol. Men på begäran av den som beslutet gäller får Skatteverket ompröva en fråga som avgjorts av förvaltningsrätt eller kammarrätt genom beslut som har fått laga kraft om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen som har meddelats senare (22 kap. 49 § första stycket ML).

Skatteverket kan på eget initiativ ompröva ett beslut. När det gäller identifieringsbeslut får Skatteverket inte på eget initiativ ompröva till nackdel för den som beslutet gäller (22 kap. 49 § andra stycket ML). I dessa fall gäller i stället bestämmelserna om återkallelse av identifieringsbeslut (prop. 2013/14:224 s. 149).

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska ha kommit in till Skatteverket senast två månader från dagen för beslutet (22 kap. 48 § ML). Att ansökan ska vara skriftlig innebär att en begäran om omprövning får göras per e-post eller på annan elektronisk väg. Något krav att ansökan ska vara undertecknad finns inte (prop. 2012/14:224 s. 149).

När Skatteverket på eget initiativ omprövar ett beslut om återkallelse till nackdel för den som beslutet gäller ska omprövningsbeslutet ha meddelats senast två månader från den dag då det beslut som omprövas meddelades (22 kap. 50 § ML).

Bestämmelsen är inte tillämplig på beslut om identifiering. Skatteverket får inte ompröva sådana beslut till nackdel för den som det berör enligt 22 kap. 49 § andra stycket ML.

Omprövning till nackdel för den det berör skulle däremot kunna ske av ett återkallelsebeslut, t.ex. när det rör sig om bedömningen från vilken tidpunkt sätet eller ett fast etableringsställe förändrats på sådant sätt att företaget inte längre uppfyller förutsättningarna för att tillämpa den särskilda ordningen med Sverige som identifieringsstat (prop. 2013/14:224 s. 149 f).

Om Skatteverket omprövar på eget initiativ och omprövningsbeslutet är till företagets fördel får verket meddela beslutet även efter två månader (22 kap. 50 § andra stycket ML).

Överklagande av ett beslut om identifiering eller återkallelse

Ett beslut som avser identifiering eller återkallelse av ett identifieringsbeslut får överklagas av någon av följande (22 kap. 51 § första stycket ML):

• den som beslutet gäller
• det allmänna ombudet hos Skatteverket.

Ett överklagande ska ha kommit in senast två månader från den dag då det beslut som överklagas meddelades (22 kap. 51 § andra stycket ML).

I 22 kap. 52 § första stycket ML finns hänvisningar till ytterligare bestämmelser i 67 kap. SFL som gäller vid överklagande.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (22 kap. 52 § andra stycket ML). Det motsvarar vad som gäller för beslut om registrering för mervärdesskatt enligt 67 kap. 27 § 1 SFL.

Förfarandet i övrigt

Vid prövning av frågor om identifiering och återkallelse ska vissa andra bestämmelser i SFL tillämpas (22 kap. 53 § ML). Det gäller:

• uppgifter som har lämnats för någon annans räkning (4 kap. SFL)
• Skatteverkets utredningsskyldighet och kommunikationsskyldighet (40 kap. 1–3 §§ SFL)
• när begäran om omprövning har lämnats till domstol (66 kap. 18 § SFL)
• besluts verkställbarhet (68 kap. 1 § SFL).

Information till övriga EU-länder

Det EU-land som ett företag har valt att identifiera sig i är endast en kontaktpunkt som förmedlar uppgifter och betalningar. Det är fortfarande de länder där de beskattningsbara transaktionerna sker, d.v.s. konsumtionsstaterna, som är beskattningsländer för dessa transaktioner. Det är därför viktigt att alla uppgifter som kommer in från företaget snabbt sänds vidare till respektive konsumtionsland.

Tilldelning av identifieringsnummer

När Skatteverket har identifierat ett företag eller dess representant enligt någon av de särskilda ordningarna och tilldelat ett identifieringsnummer ska övriga EU-länder meddelas. De uppgifter som Skatteverket fått från företaget eller dess representant och uppgift om det identifieringsnummer som tilldelats ska sändas elektroniskt till övriga EU-länder inom 10 dagar från utgången av den månad då informationen lämnades (artiklarna 47b.1–2 och 47c.1–2 i rådets förordning [EU] nr 904/2010).

Återkallelse

Skatteverket ska utan dröjsmål på elektronisk väg informera övriga EU-länder om ett företag eller dess representant har fått sitt identifieringsbeslut avseende någon av de särskilda ordningarna återkallat (artiklarna 47b.3 och 47c.3 i rådets förordning [EU] nr 904/2010).