God tro

Vad har det för betydelse att säljaren är i god tro?

Skatteverket anser att när säljaren genom dokumentation har gjort sannolikt att det skett en transport till ett annat land kan mervärdesskatt inte påföras i efterhand om säljaren är i god tro.

Vad är god tro?

Begreppet god tro ska enligt Skatteverket tolkas i enlighet med EU-rätten. För att en säljare ska anses vara i god tro ska denne inte ha känt till eller haft anledning att misstänka att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen om undantag från skatteplikt vid varuleverans till annat EU-land eller export inte har varit uppfyllda.

Vidare ska säljaren ha gjort vad som rimligen kan krävas utifrån normala affärsförhållanden för att försäkra sig om att varorna faktiskt har transporterats till det andra landet. En säljare kan aldrig anses vara i god tro i fråga om omständigheter som denne själv kunnat påverka (Skatteverkets ställningstagande God tro vid försäljning av varor till annat land samt krav på dokumentation).

Se även sidan Undantagets omfattning gällande ond tro.

Rättsfall: god tro vid EU-leverans

EU-domstolen har bedömt betydelsen av god tro vid leverans av varor där köparen skulle stå för transporten till det andra EU-landet. En säljare som har agerat i god tro och som har visat upp handlingar för bevisning som godtagits i ett inledande skede för att styrka sin rätt att undanta leveransen från skatteplikt, kan inte krävas på mervärdesskatt vid en senare tidpunkt. Det gäller även om det visar sig att bevisningen var falsk, under förutsättning att säljaren inte har deltagit i detta skatte­undan­dragande. Säljaren ska då ha vidtagit alla rimliga åtgärder för att försäkra sig om att leveransen inte lett till någon delaktighet i ett sådant undandragande (C-409/04, Teleos m.fl.).

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att undantaget från skatteplikt i 10 kap. 42-43 §§ ML inte är tillämpligt om det i efterhand kan konstateras att en vara faktiskt inte lämnat landet. Eventuell god tro hos säljaren saknar då betydelse (RÅ 2004 ref. 26). Skatteverket anser att begreppet god tro ska tolkas i enlighet med EU-rätten och att det som EU-domstolen framför i C-409/04, Teleos m.fl., innebär att Högsta förvaltningsdomstolens dom inte längre ska tillämpas vad gäller den delen som behandlar god tro (Skatteverkets ställningstagande God tro vid försäljning av varor till annat land samt krav på dokumentation).

Rättsfall: god tro vid export

EU-domstolen har ansett att god tro även har betydelse vid bedömningen av export. I det aktuella fallet framkom att de faktiska omständigheterna för export inte var uppfyllda. De handlingar som säljaren fått från köparen för att styrka exporten visade sig i efterhand vara förfalskade. En säljare kan under sådana förutsättningar inte krävas på mervärdesskatt i efterhand om säljaren var i god tro. Säljaren ska ha vidtagit alla rimliga åtgärder för att försäkra sig om att denne inte var inblandad i ett skatteundandragande (C-271/06, Netto Supermarkt).